Bengt Wahlström: Varför äga när man kan dela?
Delningsekonomin växer så det knakar och därmed också motståndet från det traditionella näringslivet, främst mot samåkningstjänsten Uber och privatrumsförmedlaren AirBnB. Men dagens digitala verklighet gör det svårt att stoppa trenden från att äga till att dela.
Ny teknik har i alla tider förändrat villkoren på arbetsmarknaden och nu är det dags igen. I en värld där allt fler av oss har tillgång till en smarttelefon med gps blir det plötsligt lätt att koppla samman ägare med intresserade användare av i stort sett vilka produkter och tjänster som helst. Lägg därtill vår förtjusning att utnyttja sociala medier för att betygsätta allt vi upplever och några av de viktigaste förutsättningarna för delningsekonomins framväxt är på plats.
Nationalencyklopedin skriver att delningsekonomin är ett samlingsnamn för aktiviteter som syftar till att minska resursåtgången och öka kapacitetsutnyttjandet genom att dela på tillgången av varor och tjänster. Typiska exempel är verktygspooler, bilpooler och rumsuthyrning. Även om delningsekonomin är den vanligast förekommande termen finns det andra som också används för att beskriva den här företeelsen. HBL:s amerikabloggare föreslår poolekonomin, andra talar om den kollaborativa ekonomin eller frilans-ekonomin, medan någon, som uppenbarligen inte gillar företeelsen, introducerar termen plattformskapitalism.
Och visst finns det utmaningar och problem i samband med delningsekonomin. I det finska perspektivet pågår till exempel en diskussion om Uber möjliggör skattesmitning och det har gått så långt att Helsingforspolisen rekommenderar folk att inte åka med dessa bilar och dessutom gärna göra en polisanmälan mot personer som kör för Uber.
Tids nog kommer situationen dock att klarna något, eftersom en spansk domare har gått till EU-domstolen för att få utrett och det handlar om en transporttjänst eller bara en nätbaserad förmedlingstjänst. Den andra stora aktören inom delningsekonomin, privatrumsförmedlaren AirBnB, anklagas både för att orsaka hotellbranschens kris och för att förvandla traditionella bostadskvarter i attraktiva områden till ”uthyrningsöknar”, där nästan inga längre bor permanent.
Andra farhågor är att dessa digitala förmedlingsplattformar kan skapa en otrygg, exploaterande arbetsmarknad, där arbetsgivaransvaret välts över på den enskilde. En annan grundpelare i konceptet – att utförarna blir öppet betygsatta – kan upplevas som mycket stressande och innebär i praktiken att det aldrig går att ha en dålig dag på jobbet.
Trots att det finns problem uppfattas delningsekonomin ändå som något positivt av de allra flesta. Om inte annat så talar statistiken sitt tydliga språk. Uber till exempel finns i cirka 300 städer i över 50 länder och dessa siffror ökar hela tiden, medan AirBnB kan förmedla över 1,5 miljoner privata uthyrningsrum i cirka 34 000 städer i 190 länder.
I framför allt USA finns det dessutom en uppsjö av andra aktörer som erbjuder olika former av att dela eller att hyra, baserat på digital kommunikation, främst via appar. Till de mer namnkunniga hör till exempel Lyft, som konkurrerar med Uber och som är mest kända för den rosa mustasch som sitter i fronten på bilarna. Ett annat alternativ är Relayrides, som har Google som delägare, där man lånar bil av grannen. Getaround har en liknande affärsidé, medan Couchsurfing konkurrerar med AirBnB, men med den skillnaden att där handlar det om gratis utlåning av övernattningsplats. Andra delningsmöjligheter är Toolpool, som startade i Malmö 2011 och som lånar ut verktyg. I Sverige finns också Skjutsgruppen, som är en ideell organisation för samåkning.
Vad är det då för faktorer som gör att så många är positiva till delningsekonomin? Det som oftast nämns är minskad resursförbrukning och konsumtion, med de miljövinster som det innebär, ökat utnyttjande av människors specialkompetens (fast det kan slå åt andra hållet också, som till exempel när privatpersoner agerar taxichaufförer), bredare utbud för småjobb med möjligheter till extraförtjänster, minskat behov av ägande och därmed förvaringsutrymmen, samt inte minst mer kontakt med grannar och andra människor. En AirBnB-uthyrare i Borgå berättar till exempel för Yle att det är roligt att träffa folk från olika länder och många turister vill gärna utforska den lokala kulturen på landsbygden.
Alf Rehn, professor vid Åbo Akademi, konstaterar i en annan Yle-intervju att de traditionella företagen ofta har sig själva att skylla för delningsekonomins framgångar på deras bekostnad. Inte minst i taxibranschen har man varit dålig på att skapa nya digitala lösningar för sina kunder och det gäller även i andra branscher.
Hur ser då framtiden ut? Är delningsekonomin en fluga som kommer att försvinna, eller är den här för att stanna? Det amerikanska konsultföretaget PwC pekar i en aktuell rapport på det sistnämnda, eftersom fördelarna för konsumenterna är större än nackdelarna. Över 80 procent av de tillfrågade (i USA) ansåg att delningsekonomin gör livet lättare ekonomiskt och inte minst enklare och effektivare, medan drygt 75 procent ansåg det blev bättre för miljön.
Sex av tio tyckte också att det var roligare att göra affärer genom att dela än att köpa av traditionella företag, medan nio av tio var medvetna om att hela konceptet bygger på förtroende mellan den som tillhandahåller en vara eller en tjänst och den som utnyttjar den. De områden som kommer att påverkas mest är hotell och restauranger, olika typer av transporter, kontor och andra lokaler, detaljhandel, samt medier och underhållning.
En annan ny rapport, skriven av Swedbanks chefsekonom och ett par forskare vid Handelshögskolan, konstaterar att även om delningsekonomin drevs fram av finanskrisen, då det plötsligt blev nödvändigt att komma på nya jobbformer och sätt att dela på resurserna, blir det ingen tillbakagång till det gamla när den krisen är över, eftersom det handlar om ett socialt och psykologiskt skifte. Att dela ligger helt enkelt i linje med de värderingstrender som styr dagens samhällsutveckling.
Utmaningen blir således att försöka anpassa delningsekonomin till de lagar och regler som gäller på den finländska arbetsmarknaden, eller möjligen tvärtom – att anpassa och uppdatera dessa lagar och regler så att de kan fungera som det var tänkt även i den digitala verklighet som är dagens.
Bengt Wahlström
är civilekonom, omvärldsanalytiker
och författare med framtidsfrågor som specialitet.