Storebror ska inte kunna se dig vart än du går
Det är ytterst sällsynt att EU-domstolen ogiltigförklarar unionens lagstiftning. När det en gång sker väger domstolens argument tungt som bly: "Direktivet innebär ett omfattande och särskilt allvarligt intrång i den grundläggande rätten till respekt för privatlivet och skydd för personuppgifter."
Datalagringsdirektivet ålägger teleoperatörerna att lagra trafikuppgifterna i minst sex månader. Det motiveras av bekämpningen av terrorism och grova brott, men EU-domstolen underkänner den rent allmänna hänvisningen till allvarliga brott. Direktivet är inte tillräckligt avgränsat och ger inte ett effektivt skydd mot missbruk av uppgifterna. Även om polis eller åklagare inte kommer åt själva innehållet i kommunikationen går det att via trafikuppgifterna veta en hel del om användarnas liv och leverne.
Utan uppgifter om vem som har ringt vem och när kan det vara svårare att utreda IT-relaterade brott som spridning av barnpornografi, gromning och ärekränkning på nätet. Det är upp till den nationella lagstiftningen att ge verktyg för att spåra data när det är strängt nödvändigt att göra det.
I Finland ska lagstiftningen samlas i den så kallade informationssamhällesbalken. En ny lag om säkerhetsmyndigheternas befogenheter att följa nättrafiken ska också skrivas. Det gäller att ta lärdom av EU-domstolen: varje intrång i grundläggande rättigheter kräver precisa och stränga motiveringar.