Ungdomsgarantin borde söka upp de mest sårbara
Det ligger en utmärkt tanke bakom ungdomsgarantin som infördes från början av 2013. Arbete, utbildning, praktik eller rehabilitering åt alla arbetslösa under 25 år och nyutexaminerade under 30 år är ett löfte som samhället måste ha råd att ge sin yngre generation. Då ungas marginalisering uppskattas kosta 300 miljoner euro om året är ett budgetanslag på 60 miljoner för ungdomsgarantin ett billigt pris för förebyggande verksamhet.
Det gäller dock att vara försiktig med att ge löften som inte går att infria. De ungas arbetslöshet har ökat i den dåliga konjunkturen, men arbetslöshetsperioderna har i varje fall blivit kortare. Studieplatser kan och bör staten och kommunerna erbjuda alla behövande även om inriktningen på dem inte motsvarar de ungas drömyrken.
En rapport om ungdomsgarantins första år visar att de största bristerna finns i social- och hälsovårdstjänsterna. Garantin borde tydligare riktas in på dem som behöver rehabilitering för att komma i gång med arbete eller studier. Det gäller att nå dem som har svårt att komma upp ur sängen.
De unga behöver klar och praktisk information om garantins innehåll och en låg tröskel för att söka stöd. Det kräver att alla tjänster samlas under ett tak och att kommuner, Folkpensionsanstalten, läroinrättningar, näringsbyråer och arbetsgivare gör ett sömlöst samarbete. En förtrodd vuxen är till stor nytta för den som söker hjälp.