Människans ondska
Populistiska och nationalistiska partier tar sin näring ur negativismen.
Efter februaribombningarna av Helsingfors för sjuttio år sedan beslöt mina föräldrar att skicka mig till Sverige. Den utlösande faktorn var antagligen den bomb som totalförstörde huset mitt emot vår bostad på Kaserngatan 2B. Hemkommen efter fredsslutet kunde jag betrakta ruinerna från vårt vardagsrumsfönster, en ständig påminnelse om kriget, och jag tror att jag var över 20 år då jag inte längre dagligen oroade mig för möjligheterna av ett nytt krig
Nu kommer tankarna på döden kanske oftare, men inte med samma skräck. Den senaste utvecklingen av den storpolitiska situationen har i varje fall lett till att jag oftare ställer mig frågan huruvida kriget kan komma tillbaka.
Den svenske journalisten och författaren Göran Rosenberg, känd bland annat för sin bok ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz”, fick för en tid sedan i ett danskt tv-program frågan om förintelsen, holocaust, shoah, kunde upprepas. De onda krafterna i människan finns kvar, svarade Rosenberg. De utlöste förintelsen och de kan utlösa något av samma kaliber igen. Ruanda för 20 år sedan är bevis nog.
Efter första världskriget försattes Tyskland av segrarmakterna i en ohållbar ekonomisk situation, något som bland annat John Maynard Keynes kraftigt opponerade sig emot. Följden blev en samhällssituation där någon som gav enkla svar på svåra frågor vann inflytande, samtidigt som de onda krafterna i människan vädrade morgonluft. Vi vet hur det gick.
Var finns då faran för att de onda krafterna kommer lös i dag? Vi kan inte peka på någon enskild, avgörande företeelse. Men det finns många hotfulla element som samverkar. Utan särskild ordningsföljd skall nämnas nationalismen, populismen och den demokratiska diskussionens södervittrande. Det finns fler.
Populistiska och nationalistiska partier tar sin näring ur negativismen. Dels definierar de bara vad som är fel i samhället och lovar saker de inte kan hålla, utan att erbjuder några genomförbara lösningsmodeller. I ett allt mer komplicerat samhälle där inga enkla lösningar finns, och där de etablerade partierna ryggar för att fatta svåra beslut, kanaliseras maktlösheten till populisternas fördel.
I en demokrati är den offentliga debatten av avgörande betydelse. En allt större del av den sker i dag över nätet. Där börjar vi i allt högre grad nalkas en situation där likasinnade diskuterar med varandra och vänder ryggen till när någon argumenterar emot. Att debatter inte avgörs av argumentation utan genom volym är ingen nyhet, men att detta ökar och förhindrar rationellt och demokratiskt beslutfattande är hotfullt.
Vad pläderar då Rosenberg för? Kort sagt ökad europeisk integration och en intellektuellt hållbar demokratisk debatt. De gamla nationella demokratierna arbetar under nya globala förutsättningar och de etablerade partierna måste ta sitt ansvar. Och, som Rosenberg uttrycker det, sluta svika den lilla människan. Ingen enkel agenda, men nödvändig.
Geo Stenius är journalist i periferin.