Barnbidraget ska inte beskattas
Regeringen har inte varit särskilt logisk med barnbidraget.
Regeringen har fattat ett beslut att skära ner barnbidrag med 110 miljoner euro. I dag betalas barnbidrag till över en miljon barn, totalt 1,5 miljarder euro. Barnbidragen skärs ner med cirka 8 procent. Det betyder att första barnet får nästa år drygt 8 euro mindre i månaden och andra barnet drygt 9 euro.
Det var inget lätt beslut att skära ner barnbidraget. Regeringens mål var att anpassa statens utgifter till en hållbar ekonomisk nivå. I dag finansieras 15 procent av statens utgifter med lån. Barnbidragsanslaget är så stort att det var svårt att lämna den posten orörd.
Regeringen har inte varit särskilt logisk med barnbidraget. Först band man stödet till index. Sedan fryste man indexhöjningen för två år. Nu skär man grundbeloppet. I regeringsförhandlingarna lyfte man upp frågan om att beskatta barnbidraget. Detta gjorde man igen i budgetramförhandlingarna. Detta har motiverats med rättvisa.
I nästan alla andra länder har man någon typ av familjebeskattning. I några länder räknar man familjens alla inkomster, fördelar beloppet med antalet familjemedlemmar och lindrar på det viset progressionen och gynnar barnfamiljer. I nästan alla andra länder har man olika skatteavdrag för barnfamiljer. I Finland har vi inga allmänna skatteavdrag för barn.
Progressiv beskattning motiveras med att de med högre inkomster har råd att betala proportionerligt högre skatter. Barnskatteavdrag motiveras med samma argument. En ensamstående har bättre skattebetalningsförmåga än en person som med samma lön måste försörja makan eller maken och flera barn.
När Erkki Liikanen som finansminister genomdrev barnbidragsreformen i slutet av 1980-talet höjde man barnbidraget men samtidigt slopades alla barnskatteavdrag. En väsentlig del av reformen var att barnbidraget behålls skattefritt. Om man skulle beskatta barnbidraget, borde man i rättvisans namn införa barnavdrag i beskattningen för att garantera rättvisan mellan ensamstående och barnfamiljer. Detta igen betyder mera byråkrati.
En stor fråga är om man borde beskatta alla socialförmåner. Skattefria är bland annat utkomststöd, bostadsbidrag, räntestöd till studiestöd. I och för sig är det motiverat att man räknar ihop alla inkomster vid slutet av året och sätter skatten på alla inkomster. Under året kan inkomsterna variera och skattefria socialförmåner kan leda till att socialstöden blir högre räknat på årsinkomsterna än om inkomstnivån är stabil. Beskattningen skulle jämna ut denna olägenhet.
Om man börjar beskatta alla sociala förmåner måste ett sådant beslut beredas ordentligt. Man måste kanske justera beloppen på sociala förmåner. Man måste också bedöma om den progressiva skattetabellen är rättvis. Det bästa som den pågående debatten om beskattningen av barnbidrag kan leda till är ett beredningsarbete av den här typen på Finansministeriet. Hoppas att följden också blir den att De gröna inte längre kräver att alla skall få skattefri medborgarlön då barnbidraget beskattas. De skall också godkänna att barn inte skall behandlas sämre än de vuxna.
Kimmo Sasi är riksdagsledamot (Saml) och ordförande för finansutskottet.