Krossade illusioner
I sista hand är det nog det egna folket som skall komma till insikt om vart landet är på väg.
Några illusioner har jag blivit av med de senaste åren i fråga om de postsocialistiska länderna. Jag trodde en gång i tiden att de skulle bidra till en vitalisering av den europeiska demokratin.
Det är i synnerhet utvecklingen i Ungern som fått mig på andra tankar. Då jag rätt intensivt följde med debatten I samband med systemskiftet där kring 1990 noterade jag att den var intellektuellt högtstående. Eftersom man skapade demokratiska institutioner nästan från en nollpunkt var debatten mera fördomsfri än i de gamla trötta demokratierna såsom Finland, med nya idéer som kunde ha haft relevans också för det övriga Europa.
Jag tyckte också det var fräscht att huvudmotsättningen i den ungerska politiken tycktes stå mellan en konservativ och nationellt inriktad höger och en liberal och internationellt orienterad vänster. Den gamla motsättningen mellan socialister och borgare, som till exempel i Finland varit förlegad redan i årtionden, verkade inte längre ha någon relevans.
Snart togs jag ur villfarelsen. Det är möjligt att huvudmotsättningen ännu är densamma, men det är inte längre en motsättning mellan två konkurrerande politiska krafter utan mellan två fientliga läger som vägrar kommunicera med varandra.
På söndag (6.4) är det parlamentsval Ungern. Det regerande partiet det nationalistiska högerpartiet Fidesz med premiärminister Viktor Orbán i spetsen kommer med största sannolikhet att ha egen majoritet också i det nya parlamentet. Oklart är bara om partiet lyckas hålla den två tredjedels majoritet som det haft de senaste fyra åren.
I valet 2010 fick Fidesz 53 procent av rösterna och två tredjedels majoritet. Den utnyttjades bland annat till att ändra grundlagen, frånta författningsdomstolen dess makt samt besätta en rad institutioner, bland dem domstolarna och det mäktiga medierådet, med egna anhängare.
I en bok som utkom i november I fjol, “Magyar Polip – a posztkommunista maffiaállam” (Ungersk bläckfisk – en postkommunistisk maffiastat) med artiklar av ungerska forskare i olika ämnen betecknas det system Orbán skapat som en maffiastat, där han och hans vänner tillvällt sig också den lagstiftande makten till skillnad från den vedertagna maffian I andra länder.
Till saken hör att också vallagen har ändrats så att den splittrade oppositionen får det svårare att göra sig gällande. Någon har räknat ut att Fidesz inte ens behöver hälften av rösterna för att få två tredjedels majoritet. Socialisterna, en del av liberalerna och andra oppositionsgrupper har visserligen bildat ett valförbund, men också den nya valkretsindelningen missgynnar oppositionen.
Flera av EU:s organ har kritiserat Fidesz-regimens lagstiftning. Nyligen meddelade kommissionen att ett nytt verktyg införs för ”tidig varning” då en medlemsstat ”allvarligt och ihållande” äventyrar EU:s värderingar. Jag tror att verktyget blir ineffektivt. I sista hand är det nog det egna folket som skall komma till insikt om vart landet är på väg.
Bjarne Nitovuori är fri skribent och tidigare politisk journalist vid HBL.