Ledarkrönika: Urban bygemenskap
Första gången märkte jag det när jag var småbarnsmamma. Att jag bor mitt i stan men att det ändå känns som om jag bodde i en by. Jag kände, om nu inte alla, så ändå många. Med barn i släptåg lär man känna människor, inte enbart vid sandlådskanten och i parken. Också i butikerna, på gården och till exempel när man andäktigt följer med snöplogens arbete för n:te gången. Man rotar sig i sina kvarter på ett helt annat sätt än tidigare. Och inser att det innebär en ömsesidig trygghet att folk har en uppfattning om vem man är och var man bor. Det är som att bo i en by.
Andra gången jag märkte det bodde jag i nya kvarter och var inte längre småbarnsmamma men blev hundägare. Hundar fungerar lite på samma sätt som barn visavi omgivningen. Särskilt en valp som söker kontakt med precis alla människor och djur den får syn på leder till ett nytt nätverk i kvarteren omkring. För att nu inte tala om alla hundar och deras ägare man kommer i kontakt med. Ofta vet man bara vad hunden heter och det kan till och med vara svårt ibland att känna igen matte eller husse utan hund. Men som hundägare rotar man sig ändå i sina kvarter på ett annat sätt än utan hund.
Man rör sig också betydligt mera i sina kvarter när man har barn eller hund och det betyder att man ser vad som är på gång. Också det har betydelse för känslan för närmiljön.
Hunden blev gammal och vandrade vidare till sällare jaktmarker och jag kom mig inte ut på promenader, trots att det hade varit meningen. Det blev av bara när vädret var ovanligt vackert och jag hade tid. Oftast hade jag inte tid. Jag distanserade mig från mina kvarter.
Men nu har jag en ny hund och återerövrar mina kvarter – min by – på nytt.
Har det här då alls någon allmän betydelse? Ja, det tror jag faktiskt. Det talas mycket om betydelsen av samhörighet och gemenskap i dag. Att vi ska bry oss om varandra och ta ansvar. Det är något som inte kan skapas på befallning, det måste få växa fram inifrån och underifrån. Det är särskilt aktuellt här i huvudstadsregionen där inflyttningen har ökat markant och fortsätter att göra det. Det är viktigt att folk rotar sig och känner att de bor i en by, sin egen by. Småbarn och hundar är ett sätt, men det finns andra, som är viktiga att uppmuntra så att människor lär känna varandra. Det är en förutsättning för att man ska kunna och vilja ta ansvar för sin närmiljö och de människor som bor i den.