Oljeländerna spelar ett utslagningsspel
Det historiskt låga oljepriset stiger igen, men inte snabbt, spår oljeanalytiker. På lång sikt kan dock utvecklingen av alternativa energikällor och straffskatter på utsläpp leda till att intresset för olja minskar.
Det främsta skälet till dagens låga oljepris är ett överutbud på marknaden. Det är inte längre tal om att världens oljeresurser inte räcker till, tvärtom strävar de stora oljeproducenterna i Mellanöstern nu efter att konkurrera ut den amerikanska skifferoljan innan produktionen ens kommit i gång på allvar.
– Ny teknik ger oljebolagen en möjlighet att utnyttja de befintliga resurserna bättre, säger Helena Vänskä, vd för Oljebranschen.
Inte heller är det längre tal om att de oljeproducerande ländernas organisation Opec skulle komma överens om begränsningar i produktionen för att hålla prisnivån uppe. Nu gäller vart land för sig, oljeproducenternas nationella budgetar bygger till stor del på inkomster från det svarta guldet.
Saudiarabien är världens största oljeproducent och samtidigt det land som lättast kunde dra ner sin produktion. Men landet har inget intresse av att ensamt medverka till att minska utbudet. Samtidigt höjer Iran nu stadigt sin produktion efter att de internationella handelssanktionerna upphört.
"Övergående fenomen"
Finland påverkas indirekt av det låga oljepriset via Ryssland. Med billig olja har den ryska ekonomin svårt att återhämta sig. Och också om handeln mellan Finland och Ryssland nått botten för den här gången får vår ekonomi ingen draghjälp österifrån.
Den billiga oljan ser Vänskä som ett övergående fenomen. När realekonomin tar sig stiger oljepriset också. En ensam ekonomi som Kinas är såpass stor att bara utvecklingen i den har en stor inverkan på oljepriset, påpekar hon. Hennes tippning för medelpriset i år ligger runt 45 dollar per fat.
Att klimatmötet i Paris på kort sikt skulle ha någon större inverkan på oljepriset tror Helena Vänskä inte. Världen använder såpass mycket oljebaserade produkter att de alla inte går att ersätta med biobränslen. I stället gäller det att skapa en hållbar användning av de fossila bränslena och att hitta tekniska lösningar för en så ren användning av dem som möjligt.
– De uppfinningar som renar alla utsläpp vet vi knappast ens om ännu, säger Vänskä.
"Solnedgångens industri"
Timo Tyrväinen, senior advisor på Aktia, tror också han att oljepriset stiger från nuvarande nivåer. Däremot tror Tyrväinen att oljans betydelse på lång sikt kommer att minska. För det talar utvecklingen av alternativa energikällor, såsom allt billigare och effektivare solenergi, energieffektivitet och nya metoder för ellagring. Detta i kombination med nya direktiv och straffskatter på koldioxidutsläpp gör användning av fossila bränslen allt mindre intressanta.
– På 20–30 års sikt är oljebranschen en solnedgångens industri, säger han.
Enligt Tyrväinen fortsätter världsekonomin förvisso att växa, vilket kräver mer energi. Men det nya är, säger han, att den mängd energi som krävs för att åstadkomma tillväxt blir mindre och mindre. Nytt är också att denna energi i allt högre grad utgörs av förnybar energi – framför allt sol – i stället för fossil.
– Det är i utvecklingsländerna världsekonomins framtida tillväxt sker snabbast. I de länderna finns många områden där det aldrig byggts några centrala energiproduktionssystem. När de nu elektrifieras görs det med solpaneler.
Utslagningsspel
Enligt Tyrväinen är de oljeproducerande länderna mycket medvetna om att det bara är en tidsfråga innan koldioxidutsläpp beläggs med straffskatter som på sikt marginaliserar de fossila bränslena. Då är länderna angelägna om att just deras oljereserver ska utnyttjas maximalt innan intresset för oljan minskar.
– En allmän bedömning är att cirka 70 procent av världens kända oljereserver aldrig kommer att användas, de lämnas kvar i marken orörda. Den stora frågan är då: från vilket lands reserver tar man den återstående 30 procenten som kommer att förbrukas?
Enligt Tyrväinen pågår här ett utslagningsspel – det land som faller först ger marknadsandelar åt de andra. Han säger att Saudiarabien har möjlighet att hålla priset på sådana nivåer att de omoderna ryska fälten slås ut. På grund av sanktionerna har Ryssland varken råd eller tekniska möjligheter att snabbt öppna nya effektivare oljefält.
– Därför tror jag att det framför allt är den ryska oljan som blir kvar i marken. Detsamma gäller oljan utanför Brasiliens kust, som man jublade över när den upptäcktes för några år sedan. Plötsligt är de här fyndigheterna inte längre lönsamma. Ingen investerare är redo att sätta pengar i en möjlig produktion 10–15 år framåt i tiden när läget är så osäkert.
Enligt Tyrväinen kan utslagningsspelet leda till geopolitisk oro i regioner där läget redan nu är spänt. Att Saudiarabien håller oljepriset nere kan av Iran tolkas så att landet hindrar Iran från att stärka sin ställning nu efter att sanktionerna mot landet har lyfts. Också i länder som Ryssland, Brasilien, Nigeria och Venezuela kan det låga oljepriset äventyra den inre stabiliteten.