"Det är skrämmande"
Stäng gränserna, kräver folkskaran på drygt hundra demonstranter som stövlar genom Helsingfors centrum på lördagseftermiddagen. – Ett skrämmande pack, säger Tarja Castel.
Poliser i bil, poliser till fots, poliser till häst och poliser i full kravallutrustning – där har vi inramningen för lördagseftermiddagens åsiktsyttring i centrala Helsingfors. Under devisen "Stäng gränserna" marscherar ett hundratal finländare klädda i svart från Narinken till Senatstorget.
– Visst är det skrämmande, det här gänget, men också hela attitydförändringen i samhället, säger Tarja Castel som står och väntar på spårvagnen på Alexandersgatan.
"Utvisa våldsbrottslingarna" står det på den stora banderollen, den som bärs upp av dem som går allra främst och håller upp ett vitt kors. Korsmannen flankeras av två personer med var sin finsk flagga. En kvinna längre bak i leden bär stolt upp texten "Je suis Teemu", ett ställningstagande som antingen är eller inte är förenligt med den förre hockeystjärnan Teemu Selännes utspel i flyktingdebatten.
I den fria demokratin får vem som helst säga nästan vad som helst, och tolka det andra sagt hur det passar sig. Ju mer desinformation det sprids och ju fler missförstånden är desto mer gynnas ytterligheterna i denna allt mer svårhanterliga debatt.
Gravljus och ölburkar
Dagens demonstranter får givetvis sällskap av ett antal provokatörer, som vill markera avstånd till dem.
– Förbannade rasister! vrålar en rätt påverkad kille som inte kan ha fyllt 20.
När demonstranterna har slängt tillbaka några aggressiva repliker och den unge mannen ropat ut sina glåpord några gånger till ingriper en polis. Lugnt och sansat ber han tonåringen behärska sig. Ja, man får uttrycka sin åsikt, men det är kanske inte läge att provocera just här och just nu, menar polisen som bötfällde den unga mannen och två andra som störde demonstrationen.
Vissa demonstranter bär ett gravljus, andra en ölburk. Att alla inte är nyktra ser man på avstånd, men man måste gå nära för att kunna läsa vad det står på scarfen som flera av demonstranterna bär: "Den fosterländske är inte rasist".
Samtidigt pågår en antidemonstration på Järnvägstorget, en yttring om att Finland måste fortsätta att vara ett öppet och tolerant samhälle. Polisens uppgift är att säkerställa att de två grupperingarna inte möts. När det skedde i Tammerfors förra veckoslutet bötfälldes ett par clowner på "tolerantia"-sidan.
– Jag har inte av de här i min bekantskapskrets, säger Tarja Castel och nickar mot den första gruppen där skinnskallar i terrängfärgade byxor går sida vid sida med folk som, om de inte deltog här, inte kunde kategoriseras över huvud taget bara utifrån utstyrsel.
"Det finns utrymme"
Det är ett halvår sedan flyktingströmmen på allvar nådde Finland. Dittills hade den framställts som ett problem för å ena sidan de utsatta, å andra sidan Medelhavsländernas överbelastade myndigheter. Hos oss var intresset för omvärlden rätt lamt, men med flyktingarnas ankomst komplicerades vår tillvaro, extremisterna fick vind i seglen och den konstruktiva debatten blev allt svårare att föra.
Tarja Castel suckar.
– Jag har en kinesisk adoptivdotter. Jag börjar undra om hon kommer att vara trygg här. Och jag är verkligen inte rädd för invandrarna. Vi har inte brist på utrymme, säger hon medan demonstranterna stövlar förbi.
Blåögd vägrar hon också att vara. Hon berättar hur hon var ute och dansade med några kompisar i fredags. Så kom en utländsk man och sökte kontakt, och det på ett varken diskret eller angenämt sätt. Mannen prövade lyckan i tur och ordning med var och en i Tarja Castels sällskap.
– Han var inte aggressiv men framfusig. Hur ska han, och andra med likadan kulturell bakgrund, snabbt lära sig att man inte gör så mot kvinnor här? Det går inte så snabbt när man vuxit upp i en kultur där det är okej, säger hon.
Demonstranterna har nått Senatstorget. Polisen öppnar Alexandersgatan och Tarja Castels spårvagn kommer.