Bitter Paavo Väyrynen lämnar sina partiuppdrag
Centerns hedersordförande, EU-parlamentarikern Paavo Väyrynen har fått nog av sitt parti och lämnar alla sina partirelaterade förtroendeuppdrag i Finland.
"Centern leds av en ohelig maktallians där linjen dikteras av liberaler understödda av ett gäng laestadianpolitiker". Det är ord och inga visor när centerveteranen Paavo Väyrynen släpper sin politiska bomb som detonerar i två faser på Paavos namnsdag, först en gång på förmiddagen i form av ett bitskt blogginlägg och senare på dagen genom att bjuda till presskonferens där boken Eihän tässä näin pitänyt käydä (Inte skulle de gå så här) presenteras.
I boken redogör Väyrynen hur han via mejlkorrespondens med Centerordföranden Juha Sipilä har försökt påverka partiets och Finlands linje.
– Men tyvärr misslyckades jag. Då jag skrev mejlen tänkte jag inte att de skulle publiceras, men efter att min kontakt med Sipilä bröts i november, kom jag till att jag ska påverka genom att ge saken publicitet, förklarar Väyrynen.
Mejlen skildrar enligt Väyrynen hur han har tänkt och resonerat då han skrev dem.
– Där står inget som jag behöver ångra. Jag har kommit med synpunkter och råd som har träffat rätt.
Hoppas på folkförelse mot euron
Väyrynen är bitter över att han inte längre kan påverka sitt parti och har därför valt att erkänna sin förlust och träder ur partifullmäktige, partistyrelsen och arbetsutskottet. I stället tänker han använda krafterna till att få igenom sitt medborgarinitiativ om att Finland lämnar Euro-området och börja samarbeta med likasinnade finländare utanför partipolitiken och över partigränserna.
Vid presskonferensen uppmanar Väyrynen alla likasinnade euromotståndare att vara i kontakt med honom. Drömmen är att det nu ska födas en folkrörelse kring honom som arbetar för ett utträde ur valutaunionen. På en direkt fråga om han överväger ansluta sig till eurokritiska Sannfinländarna, svarar Väyrynen ändå bestämt nej.
Före EU-valet strävade Väyrynen efter att Centern skulle skapa en helt ny grupp i EU-parlamentet som hade stått partiets värderingar nära. Men han fick inte sin vilja igenom utan partiet höll fast vid den liberala Alde-gruppen. I det här läget såg han sig tvungen att hitta andra samarbetspartner i arbetet för att få Finland att lämna EU och förbli militärt alliansfritt.
Väyrynen blickar också längre tillbaka och berättar hur en ny generation Centerpolitiker under slutet av 1980-talet började förändra partiet till ett liberalparti. Han påminner hur det gick år 2010 då den liberala falangen lade beslag på topposterna i partiet och hur Centern gjorde sitt värsta valnederlag någonsin i riksdagsvalet ett år senare.
Väyrynen förhöll sig först positivt till att Juha Sipilä valdes till partiordförande och han berättar hur förväntningarna var höga efter riksdagsvalet i fjol. Regeringsprogrammet bådade gott, Europapolitiken, säkerhets-och regionpoltiken motsvarade Sannfinländarnas och den breda centermajoritetens uppfattningar, menar Väyrynen som lägger ut texten om hur man inom Centern ville ha SDP med i regeringen och hur han hörde till dem som i andra hand gärna hade sett en smalare Centerledd regeringsbas med bara 102 ledamöter.
"Samlingspartiet fick övertag"
Men därav blev intet och i stället förverkligades det Väyrynenska skräckcenariot där Samlingspartiet fick ett övertag och Sannfinländarna avstod från sina målsättningar så fort de kom till makten. Väyrynen skriver också hur det till hans förtret enbart valdes liberaler som stod Samlingspartiet nära till ministrar och som deras medarbetare.
– Den här boken skäller inte på Sipilä. Han är en helt bra karl, men dessvärre är han omgiven av fel gäng och fel rådgivare.
Väyrynen säger att Centern nu leds av samma klick som låg bakom partiets brakförlust för fyra år sedan. Och inte nog med det: hans värsta farhågor har börjat besannas vilket syns framför allt i utrikes- säkerhets- migrations, Europa och regionalpolitiken, skriver han.
Väyrynen ogillar också att samhällsekonomin ska fås i skick genom inre devalveringar och nedskärningar när det skulle finnas ett så mycket bättre sätt – ett utträde ur euroområdet. Men enligt Väyrynen är det här en fråga som inte alls får diskuteras eftersom "Europapolitiken går ut på federalism".