Himalayatrasten sjunger vackrast
Himalayatrast heter en nyupptäckt fågelart som svensken Per Alström identifierat i Kina. Den sjunger betydligt vackrare än sin släkting som man tidigare har förväxlat den med. Och så har de två ytterligare en släkting.
Hittills har ornitologerna trott att bergtrasten är ensam i sitt slag på Himalayas sluttningar. Ett internationellt forskarteam lett av professor Per Alström vid Uppsala universitet fastslår nu att trastarna tillhör två olika arter: alptrast och himalayatrast.
Himalayatrasten har proportionellt längre näbb, kortare ben och kortare stjärt. Skillnaderna i fjäderdräkten är små.
– Men framför allt är himalayatrasten mycket mer musikalisk än alptrasten. Himalayatrasten har en vacker, lätt flöjtande och visslande sång, jämfört med alptrastens raspiga läte, säger Alström.
Du kan lyssna till himalayatrasten här.
Jämför med alptrasten här.
Gruppen med forskare från Sverige, Kina, USA, Indien och Ryssland hittade fågeln i trakterna kring gränslandet mellan nordöstra Indien och angränsande delar av Kina, uppger Uppsala universitet.
Forskarna upptäckte att den art som hittills kallats bergtrast sjunger strävt och raspigt uppe på kalfjället. Men i skogarna lite längre ned sjunger de hittills förmodade bergtrastarna betydligt vackrare och mer melodiskt. DNA-prover visar att det handlar om två skilda arter.
– Himalayatrasten och alptrasten är genetiskt väl skilda från varandra. Efter DNA-analyserna vet vi att trastarterna har varit genetiskt åtskilda i flera miljoner år, säger Alström.
Bergtrasten får nu byta namn till alptrast, men den behåller sitt vetenskapliga namn Zoothera mollissima. Trasten i skogsmiljö får heta himalayatrast (Zoothera salimalii). Arten får sitt vetenskapliga namn efter den indiske ornitologen Sálim Ali (1896–1987).
När forskarna undersökte skillnader mellan alptrast och himalayatrast avslöjades att det finns en tredje form av ”bergtrast” i Sichuanprovinsen i centrala Kina. Denna var känd sedan tidigare, men klassificerad som en underart av den gamla bergtrasten. Den skiljer sig ändå så mycket att den betecknas som en god art och får det svenska namnet sichuantrast.
Möjligen kan det finnas en fjärde art. Genetiska studier av gamla museiexemplar tyder på att det, men fågeln har inte med säkerhet observerats sedan början av 1900-talet.