Försvarsministern expert på 30-talets ”gatupatruller”
De nya gatupatrullerna har väckt associationer till det politiska klimat som rådde under 1930-talet i Europa. En som är väl insatt i de finsknationalistiska aktivisterna under förra hälften av 1900-talet är försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf).
Det nya fenomenet med högerextrema gatupatruller som ska övervaka lag och ordning har fått många finländare att dra öronen åt sig och dra paralleller till 1930-talets Europa.
Professorn i statskunskap vid Åbo Akademi, Kimmo Grönlund, uttalade sig i en intervju i HBL tidigare veckan och sade att gatupatruller också var kännetecknande för Weimarrepubliken, den tid som föregick Nazityskland.
Också Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet resonerade i samma banor i en intervju för Yle där han sade att gatupatrullerna för hans tankar till 30-talets Europa då det fanns en polarisering och en liknande mobilisering som i dag.
En person som har ägnat sig åt ingående historieforskning om nationalistiska aktivister under den här tidsperioden är Sannfinländarnas vice ordförande, försvarsminister Jussi Niinistö.
HBL har tagit del av försvarsministerns doktorsavhandling från år 1998 som i ljuset av debatten kring dagens politiska klimat och de nya gatupatrullerna, bjuder på intressant läsning. Avhandlingen som skrevs vid Helsingfors universitet är en biografi över aktivisten och överstelöjtnanten Paavo Susitaival.
”Lärorik och intressant uppgift”
I sitt förord berättar Jussi Niinistö att han i sin forskning har kunnat förena arbete och intresse och att uppgiften var lärorik och intressant.
Susitaival föddes år 1896 som Paavo Sivén, växte upp i en tvåspråkig familj men kom i fennomansk anda att byta efternamn till finskklingande Susitaival. Om den blivande aktivistens skolgång i finska Norsen berättar Jussi Niinistö bland annat hur latinundervisningen vållade stora svårigheter men var av etisk betydelse eftersom eleverna läste texter om romerska hjältar:
Via dem insöp de unga männen kunskap om manliga ideal som lojalitet, mod och heder. Susitaival lärde sig att en riktig patriot sätter det allmännas bästa före egennyttan, skriver Niinistö.
Skyddskåristen Susitaival anslöt sig på ett tidigt stadium till såväl Akademiska Karelen-Sällskapet som utomparlamentariska och antikommunistiska Lapporörelsen. Susitaival ska enligt Jussi Niinistös avhandling inte själv ha deltagit i de så kallade skjutsningarna som gick ut på att misshagliga personer fördes till en skog där de misshandlades eller fördes över den sovjetiska gränsen ”där de hörde hemma”.
Av avhandlingen framgår ändå att huvudpersonen för biografin sympatiserade med skjutsningarna, men i egenskap av bataljonskommendör inte kunde vara med och arrangera dem.
Tog modell av SA-trupper
Efter Mäntsäläupproret år 1932 som har betecknats som kulmen på Lapporörelsen och det högerextrema hotet mot demokratin i Finland, hörde Susitaival till dem som fängslades.
Väl frisläppt anställdes han av upplösta Lapporörelsens efterträdare, Isänmaallinen kansanliike, IKL, som ett slags partisekreterare som kom att bygga upp organisationen enligt motsvarande struktur som nazisterna i Tyskland. Medlemmarna var tvungna att agera och skulle utbildas till ett slags stormtrupp som förverkligade sina politiska målsättningar på samma sätt som tyskarnas SA-trupper som spelade en stor roll i hur Adolf Hitler kom till makten.
Av Jussi Niinistös forskning framgår också hur Susitaival var engagerad i att ta fram IKL:arnas uniform med svart skjorta, blå kravatt, påsbyxor och stövlar.
Avhandlingen redogör även för de inre schismer som rådde i IKL. Föremålet för biografin hörde till den radikala falang som ansåg att rörelsen inte var ett parti utan en stridsorganisation och krävde att ledningen återigen skulle militarisera rörelsen såväl ideologiskt som tekniskt. Organisationens uppgift är att lyda, betonade Susitaival.
Niinistö: En skarpsynt idealist
Jussi Niinistö skriver att Susitaivals utrikespolitiska kåserier är intressanta:
Måhända kan man också se en frustration över att IKL var isolerad från politiskt samarbete. Anmärkningsvärt är att den stundvis cyniske kåsören var en ideolog och aktivist som inte frågade om råd, men som hade ett behov att ge dem. Cynikern var en skarpsynt idealist, skriver Niinistö.
Avhandlingen belyser också hur Susitaival i slutet av 30-talet deltog som talare vid IKL:s ungdomsorganisations, svartskjortornas, möten. Vid ett av mötena utbröt kravaller i Berghäll i samband med Susitaivals tal. Statspolisens bedömning var att avsikten med samlingarna var att åstadkomma gatuslagsmål på samma sätt som under de tyska nationalsocialisternas kampår.
I Tyskland hade patrullerna fört ideologin framåt, men i Finland rådde andra omständigheter och metoderna sågs i IKL:s ledning främst som svartskjortornas idéer, enligt avhandlingen.
Niinistö beskriver också hur Susitaival önskade ersätta partipolitikerna i statsledningen med män ur jägarrörelsen och med yrkesmilitärer.
Mussolinisk fascist
I en 90-årsintervju från år 1986 som citeras i doktorsavhandlingen, meddelade Susitaival att han fortfarande höll fast vid sina ideologiska utgångspunkter och inte ångrade någonting. I intervjun konstaterade han att han var en mussolinisk fascist som hela tiden hade haft rätt.
Med tanke på det parti som Jussi Niinistö senare skulle ansluta sig till är det intressant att notera hur Niinistö i avhandlingen från år 1998 skriver att Susitaival på 1960–80-talen sympatiserade med Veikko Vennamos Landsbygdsparti (SMP) som Susitaival gärna gav goda råd till även om han på äldre dagar betecknade sig som obunden aktivist.
Niinistös parti Sannfinländarna bildades som känt efter Landsbygdspartiets konkurs och bland grundarna fanns tidigare landsbygdspartister.
I det avslutande kapitlet i avhandlingen borrar sig Niinistö in i Susitaivals tankevärld. Han skriver hur ett av Susitaivals speciella drag är hans jesuitiska filosofi om att ändamålen helgar medlen:
Om en aktivist såg någon sak synnerligen viktig för fosterlandet, var det tillåtet att ty sig till illegala metoder.
Opponenten, docent Martti Turtola skriver i sitt utlåtande att han gärna hade sett en mer djupgående granskning av forskningsföremålets psyke eftersom det hade förklarat varför Susitaival blev en högerextrem aktivist.
I utlåtandet efterlyser opponenten också ett mer kritiskt forskningsmässigt förhållningssätt även om ”disputanden rätt väl lyckas hålla sig på objektivitetens smala stig och undviker att förfalla till lovord”.
Avhandlingen godkändes med vitsordet non sine laude approbatur som ligger ett steg under medelvitsordet cum laude approbatur.
Niinistö tackade nej till intervju
HBL bad om en intervju med Jussi Niinistö med anledning av hans doktorsavhandling och eventuella paralleller till dagens gatupatruller. Jussi Niinistö tackade nej med hänvisning till att han inte i sin nuvarande position som försvarsminister vill ge intervjuer om ämnesområden som hör till ministerkollegan, inrikesminister Petteri Orpos (Saml) domäner.
Via sin specialmedarbetare hälsade Niinistö att han inte tycker att det går att dra paralleller mellan de nya gatupatrullerna och aktivisterna under 1930-talet eftersom dagens gatupatruller inte har tagit till våld.