Wiklöf, makten och ansvaret
Han är envis, gillar överraskningar och anser att arvsskatten driver de finländska familje- företagen i händerna på utländska riskkapitalister.
Det är fredag kväll och klockan närmar sig tio. Mobilen ringer: privat nummer.
– Hej, det är Anders. Du hade ringt.
Jag har försökt nå Anders Wiklöf tidigare i veckan för att få hans syn på tidningen Nya Åland, där han personligen äger 37 procent av aktierna. Det gäller en artikel i tidningen Journalisten som tar upp Nya Ålands digitala satsningar och ekonomiska kris.
Två månader senare kommer Anders Wiklöf att överraska både tidningens styrelse, vd, personal och läsare genom att meddela att han går in med mer pengar i det krisande bolaget och att tidningen ska fortsätta komma ut som en fem dagars papperstidning. Läsarna kommer också att få läsa en personlig hälsning av Anders Wiklöf på tidningens förstasida. Den är signerad "Anders Wiklöf, ägare".
- Föddes 25 juli 1946 i Mariehamn.
- Gifte sig 1979 med Rita Wiklöf som är yoga-instruktör och massör.
- Fadern Åke Wiklöf (1911–1973) hade sina rötter i Lepplax och modern Greta f. Asplund (1909–1978) i Saltvik.
- Utbildade sig till bagare men inledde sin karriär som företagare med att sälja bilar.
- Stöder gärna idrott och sponsrar bland annat IFK Mariehamn och Åland United.
- Har dessutom bidragit till renoveringen av Mariehamns friidrotts- och fotbollsarena, Wiklöf Holding Arena samt till bygget av Pedersöre ishall, Anders Wiklöf Arena.
Men tillbaka till telefonsamtalet som böljar fram och tillbaka. Anders Wiklöf betonar att två tidningar är en demokratifråga och att han alltid känt varmt för Nya Åland. I slutet av samtalet myntar han ett uttryck som kommer att leva vidare: "Ibland kan man ha en kapitalistisk hjärna men ett socialistiskt hjärta."
En månad senare sitter fotografen Theresa Axén och jag på Hotell Arkipelags andra våning och väntar på Anders Wiklöf. Det har skrivits många reportage om honom. De berättar oftast om murarsonen som växte upp under enkla förhållanden. Om den lilla pojken som samlade tomflaskor och hukade under golvet på dansbanan för att samla upp slantar som föll genom springorna. De berättar också om den unge Wiklöf som inte fick ett lån på Ålandsbanken men som senare blev bankens största ägare. Och de berättar om Anders Wiklöfs konstsamling på Andersudde på Järsö. En samling med verk av bland andra Anders Zorn, Victor Westerholm och Helene Schjerfbeck.
Rösten ekar i Hotell Arkipelags trapphus. Anders Wiklöf anländer en kvart försenad.
Han talar i telefon genom en handfri, håller ett kort uppehåll medan han hälsar med en kram och fortsätter sedan samtalet.
När Anders Wiklöf lagt på luren öppnar han sin blåa kavaj.
"Gissa vad jag har här."
Han ser klurig ut och gräver med handen i kavajens innerficka.
Först plockar han fram en mobiltelefon av äldre modell som är kopplad till handsfreen. Sedan tar han fram en mobiltelefon till.
– En Iphone 5S, det kunde du aldrig gissa.
Enligt åländska journalistkolleger har Anders Wiklöf för bara några år sedan lärt sig läsa sms. Han använder inte e-post eller dator och flera journalistkolleger har därför ifrågasatt om Wiklöf är rätt man att fatta beslut om Nya Ålands digitala satsningar.
Wiklöfs båda mobiler börjar ringa och vibrera i innerfickan (han har parallellkort). Han tar samtalet vid matbordet. Det verkar inte störa honom att vem som helst kan höra vad han talar om, tvärtom.
– Är Simberg med? Hur är det med Lisbeth och körsbärsblom? ... Zorn då?
Samtalet pågår en god stund. Det gäller tydligen tavelförsäkringar.
Mönstret kommer att upprepa sig under hela intervjun: telefonen ringer med fem till tio minuters mellanrum. Ibland tar Anders Wiklöf det rakt framför oss, ibland stiger han upp och går ut i ett annat rum.
Anders Wiklöf beskrivs ofta som charmerande, rolig och socialt begåvad. Det är sällan någon säger ett ont ord om honom offentligt, något som är rätt ovanligt med tanke på hans maktposition. Jag undrar varför han tror att det är så.
– Vet du, jag ska berätta om hur det gick till i fredags då det var halloween. Under två timmar ringde över 130 barn på min dörr för att få godis. De stod vid alla tre ingångarna och det plingade oavbrutet. Bjösse (Anders och hustrun Rita Wiklöfs hund) var helt tokig. Jag hade köpt lösgodis för 170 euro på Kantarellen men ändå tog det slut. Jag frågade en flicka varför alla barn kom till mig och inte gick till grannen. Vet du vad hon svarade? För att du är så snäll.
- Grundades 1987.
- Ägs till 100 procent av Anders Wiklöf som också är styrelseordförande i bolaget.
- Verkar inom sex affärsområden: livsmedels- och byggvaruhandel, hotell- och restaurangverksamhet, skeppshandel och logistik, halltillverkning, helikopterräddningsverksamhet samt fastighets-förvaltning.
- Bolaget äger också en betydande andel av Ålandsbanken.
- Hade 2014 en omsättning på 360 miljoner euro.
- Vinsten före skatt var drygt 9,5 miljoner euro (företaget betalade 1,9 miljoner euro i direkta skatter) och antalet anställda 658 personer.
- Koncernen är verksam på tolv orter i Finland, bland annat i Åbo, Kelviå, Tammerfors och Mariehamn.
- Koncernen har också verksamhet i Sverige, Estland, Kosovo och Bosnien-Hercegovina.
Vägen ut mot Järsö kantas av hav, åkrar och träd i höstfärger. Vi diskuterar skatter. Anders Wiklöf betalar gärna skatt och har ingen förståelse för de finländska företagsledare som under de senaste åren flyttat till Portugal för att komma undan beskattningen.
– Det är helt rätt att den som tjänar mer ska betala mer skatt. Den enda skatt jag motsätter mig är arvsskatten.
Anders Wiklöf höjer rösten och talar snabbare än tidigare.
– Just nu är det precis som i Astrid Lindgrens saga om Pomperipossa (ett debattinlägg från 1976). Man betalar skatt på sådant man redan skattat för. Det är som om jag skulle ta två gånger betalt för en lunch på Arkipelag.
Enligt Anders Wiklöf är arvsskatten kort och gott dålig.
– Skatten gör att familjeföretagen tvingas sälja en del av bolaget för att ha råd med arvsskatten och det är ofta riskkapitalister som köper. De har ingen känsla för företaget och ingen känsla för nationen.
Bakom en bred järngrind öppnar sig uppfarten till Andersudde. En ung man som jobbar som gårdskarl på Andersudde möter Anders Wiklöf vid bilen. En mårdhund ligger på altanen utanför huset och de två männen kommer snabbt till slutsatsen att mårdhunden bör skjutas.
– Den äter fågelägg och fågelungar och kan ge sig på katterna, konstaterar Anders Wiklöf och ringer några samtal.
På Andersudde finns sju katter. Små kattkojor försedda med värmedynor och termostat ligger utspridda på altanen och på gräsmattan under den. Anders Wiklöf visar oss runt. I orangeriet övervintrar bland annat olivträd och pelargoner. I arenan där det bland annat ordnats konserter till förmån för Östersjöfonden är sätena övertäckta.
Ett skarpt skott hörs bakom en av servicebyggnaderna. Problemet med mårdhunden är löst.
Soffborden är fyllda med konstböcker och kataloger från auktionshus. I köket står torrfoder för hundar sida vid sida med olivolja, vinäger och champagneflaskor. Gästboken är öppen. På mittuppslaget ligger trollkonstnären Joe Laberos visitkort. Ett minne från en överraskningskväll som Anders Wiklöf ordnade för personer i ledande ställning inom koncernen.
Wiklöf Holding har 25 dotterbolag och 6 intressebolag. På huvudkontoret som ligger på Torggatan i centrala Mariehamn jobbar endast fyra personer: vd Nils Lampi, sekreteraren Tina Biskop, ekonomidirektören och vice vd Mikael Nordblom samt vice vd Edgar Vickström, Mariehamns tidigare stadsdirektör.
– Jag är hela tiden informerad och jag är med om alla strategiska beslut. Men jag har ju Nils Lampi och andra chefer och de jobbar alla jätteduktigt, säger Anders Wiklöf.
Anders Wiklöf och Nils Lampi har lett Wiklöf Holding tillsammans i 27 år och är utan tvivel ett starkt par.
– Ibland behöver vi inte ens tala, vi vet hur den andra tänker och vad den andra kommer att säga.
Många tycker relationen är fascinerande.
– Ja, det är säkert flera som tycker den är lite speciell. Vi är ganska tajta.
Senare ringer jag upp Nils Lampi och ber honom beskriva Anders Wiklöf.
– När det gäller affärer är han envis som synden när han gett sig in på något. Det är en bra egenskap, speciellt i kombination med att han är enormt engagerad i det han håller på med. Han fördjupar sig i sina grejer och är väldigt spontan.
Både Anders Wiklöf och Nils Lampi påpekar att de kan vara av olika åsikt, även om grundvärderingarna är rätt lika. I slutändan är det Anders Wiklöf som bestämmer. För trots att de två fungerar som ett par är endast den ena ägare.
– Det var ju jag som anställde honom. Det var jag som tog honom. Och vi har funkat bra ihop. Det är säkert inte alltid så jävla enkelt, säger Anders Wiklöf.
När Anders Wiklöfs inflytande över Åland beskrivs handlar det ofta om maktstrukturer. Nina Fellman, tidigare ledarskribent vid Nya Åland, skrev i maj 2014 att förändringar i Wiklöfkoncernen leder till förändringar för hela öriket.
"Han finansierar satsningar i staden om han känner för det, han äger bägge tidningarna, matbutikerna vi handlar i, skeppshandeln till våra färjor, är en av våra största skattebetalare, äger bank, äger hotell, driver Östersjöfonden.
Är det ens möjligt att skriva om Anders Wiklöf utan att fundera på hur man lägger orden och vilka konsekvenserna kan bli om man förnärmar någon med så stor makt?
Förmodligen inte, är det ärliga svaret."
Anders Wiklöf säger att han aldrig planerat att företaget skulle bli så stort eller att han skulle få så mycket ansvar.
Tänker du mycket på det?
– Det är klart. Tar man fel beslut påverkas minst ett par tusen människor, åtminstone indirekt. Det är mycket viktigt att alla anställda får sin lön den femtonde. Får de inte det påverkas familjer och barn och konsumtionen stannar – det är dåligt för landet.
I Wiklöf Holdings styrelse och i dotterbolagens styrelser finns det få kvinnor. Anders Wiklöf säger att kvinnor inte ska sitta i styrelser på grund av att de är kvinnor.
– Jag har kvinnor i chefspositioner och där gör de banne mig mera nytta än i styrelser. De är effektivare än män och de har varit tvungna att prestera mera för att nå upp till samma nivå. Det är orättvist men så är det.
Han höjer aningen på rösten och fortsätter:
– Jag har en kvinna som är vd för ME Group som är vårt största bolag. Vd:n på Arkipelag är kvinna och vd:n på Hotell Kokkola, liksom på Östersjöfonden är också det. Ja, jag har nog kvinnor som är vd:er. Dessutom är chefen på Kantarellen och ekonomichefen på Mathias Eriksson brudar, eller tjejer, eller damer, eller kvinnor eller flickor.
Anders Wiklöf påpekar att han inte har något emot att plocka in kvinnor.
– Men om jag har dem både på chefspositioner och i styrelsen har de tagit över. Det är snart som med Ålands politik, bara kvinnor som styr.
Stör det?
– Inte ett dugg. Jag tycker det är bra.
Anders Wiklöf säger att han inte känner någon press på grund av sin maktposition.
– Du måste komma ihåg min bakgrund. Min pappa var murare och min mamma synskadad.
Han berättar om sin barndom. Om hur mursleven frös på vintern och hur familjen då fick hushålla med pengar pappan skaffat på sommaren. Om hur han haft världens bästa barndom eftersom hans föräldrar älskade honom och hans bror.
– Det har aldrig funnits samma press som för en som någon gång ska ta över ett stort imperium.
Hur är det i ditt fall, finns det någon med den rollen?
– Fan, jag är ju så ung så det är inte aktuellt. Jag har inga egna barn och jag brukar skoja att om jag hade egna barn så tror jag de skulle ha börjat höra av sig nu. Men jag har en brorson som nu är vd på Ålandsbanken. Och det går ju bra för banken.
Peter Wiklöf har varit vd för Ålandsbanken sedan 2008. Han har jobbat på banken och på dess dotterbolag Crosskey Banking Solutions sedan 1992.
Anders Wiklöf talar med Peter Wiklöf så gott som dagligen och beskriver deras relation som "världens bästa".
– Peter har hög integritet, är målmedveten och jobbar hårt också i svåra situationer. I maj 2008 blev han vd och i augusti samma år gick hans pappa bort. Det hände på en sekund. Det var ett stort slag för honom, för hela familjen och för mig. Det är det största problemet jag haft i mitt liv.
Anders Wiklöf är tyst.
Brodern Lars-Åke "Lasse" Wiklöf var en känd socialdemokratisk politiker på Åland som bland annat var finansminister i Ålands landskapsregering 2005–2007.
– Det var mycket jobbigt. Vi var så nära varandra. Man kommer aldrig över det även om avståndet till det som hänt blir längre.
Anders Wiklöf berättar att han i ett år ringde broderns telefonsvarare för att få höra hans röst. Han lyssnade också flera gånger på Lasse Wiklöfs sommarprat.
– Han pratade om psalmer, om vår barndom och om hurdana kompisar vi var. Det var känslomässigt.
Det har blivit mörkt ute. Anders Wiklöf ska köra tillbaka till hemmet i Mariehamn. Han rättar till kudden i soffan.
– Jag är pedant, noggrann, perfektionist och gillar att inreda. Jag vill köpa nya gardiner, fixa mattor och kuddar.
Anders Wiklöf upprepar det han sagt tidigare under kvällen, att människor i grunden är lika.
– Det är andra som skapar en glamorös bild av dem som är kända. Men vad gör du en vanlig dag? På morgonen stiger du upp, duschar, äter något, borstar tänderna. Det gör jag med. Det är inte så märkligt. Men människorna runt omkring tycker det är märkvärdigt. Det är klart att det här är en fin sommarstuga och att pengar ger en större frihet men det är ett jäkla stort ansvar.
Han tittar runt på tavlorna som omger honom.
– De som målade de här: Westerholm, Zorn, Larsson och Schjerfbeck. De var stjärnor. Det är inte många som kan måla så här. De målade inte allt på en vecka utan målade lite, rullade ihop duken och målade igen. Därför blev det fina grejer. Du målar ingen bra tavla på tre minuter.