Ex-minister kritiserar bristfällig lagberedning

För tre år sedan var det en besviken Anna-Maja Henriksson som blev tvåa i SFP:s ordförandeval.

Men sedan SFP hamnade i opposition svängde ödet ljuskäglan så den landade på henne: En gruppordförande både hörs och syns. Och det har inte varit vilken politisk höst som helst.

– Det är en ny roll, där det gäller att sporra gruppen och ha koll på vad alla har på gång i olika utskott. Det är arbetskrävande, men samtidigt en nytändning, säger Henriksson.

– Då vi inte är i regeringen är riksdagen vår arena, och vi har höjt profilen i plenisalen. Det betyder också att jag är väldigt närvarande i just riksdagen. Partiordföranden är central när man sitter i regeringen och har ministerposter, men han är viktig nu också. Samarbetet mellan oss är ju grundförutsättningen för att vi ska lyckas.

Henriksson sitter själv i två utskott som kommer att ha en stor betydelse – grundlagsutskottet och social- och hälsovårdsutskottet. Även om partiordförande Carl Haglund har ett ordförandeskap, i framtidsutskottet, kan man säga att hon bär tunga ämnesportföljer. Hur blev fördelningen så?

– Det är ett val han (Haglund) själv gjort, men det beror också på att partiordföranden nu har en stor roll i Nordiska rådet, och det är första gången vi har en SFP:are som är ordförande för Mittengruppen. Det ger kanske inte samma dagliga synlighet i hemlandet, men för SFP och för Finland är det viktigt att vi är synliga i Norden och där gör han ett mycket bra arbete.

Varnade förra regeringen

Oppositionen har inte varit sen med att ta på sig äran för de gånger regeringen misslyckats. Henriksson anser att de olika vändningarna varit en kombination av oppositionens press och av regeringens egenhändigt grävda fallgropar.

Hon nämner till exempel pensionärernas bostadsbidrag och elementen i arbetsmarknadslagarna, där nedskärningar i övertids- och helgersättningar backades.

– Det kom en massiv kritik mot nedskärningen i pensionärernas bostadsbidrag från oppositionshåll, och mot vilka konsekvenser det skulle få. Det visade sig då att regeringen gjort en svag konsekvensanalys. I det korsdraget valde regeringen att backa, och det är ju bra, men det ger inte regeringens lagberedning rena papper.

Henriksson hoppas att man skulle ta lärdom av misstagen under den förra regeringsperioden och lyssna ordentligt på Justitieministeriets grundlagsexpertis. Och det säger hon i egenskap av en som satt med i den förra regeringen, som justitieminister.

– Jag var den som försökte säga att här finns problem, säger Henriksson, och syftar på tiden då Justitieministeriet gav sitt utlåtande om vådreformen och grundlagsenligheten.

Ministeriets experter tände varningslamporna, men eftersom de enskilda ministrarna bär ansvar för sin beredning slutade med att man bara gasade vidare, menar Henriksson.

– Regeringen och den ansvariga ministern valde ändå att köra vidare och få i väg lagarna till riksdagen. I vissa fall valde man alltså att springa med öppna ögon in i väggen. Man kan inte påstå att regeringen inte visste att det fanns problem, säger Henriksson.

Om grundlagsutskottet blir den instans som får ta stötarna är det nu där Henriksson sitter.

Risk för upprepning

– Det finns en uppenbar risk. Grundlagsutskottet har en viktig roll men ska inte stifta lagar. Har man inte gjort en ordentlig bedömning med juridisk expertis i förväg så finns inga genvägar. Det gjorde man inte alla gånger förra perioden, beredningen var inte prickfri, och det är därför jag säger att jag hoppas att man lärt sig. Man kan inte skylla på tidsbrist heller, för regeringen sätter själv sin tidtabell.

De arbetsmarknadslagar, de så kallade tvångslagarna, som varit på utlåtanderunda ska ännu formuleras till proposition och Henriksson väntar med att se vad den slutliga formen blir. Hon har ändå noterat att det efterlyses en ordentlig analys av vad lagarna innebär i relation till internationella avtal och till grundlagen.

– Just de här lagarna ska nog synas med förstoringsglas. Ett annat sådant exempel är den sociala tryggheten för asylsökande. Jag vet inte med vilken logik en fyrapersoners familj med finländskt ursprung skulle beräknas behöva mer pengar än en fyrapersoners familj från Syrien för att klara sig, så ur en diskrimineringssynvinkel vill jag gärna veta vad den bakomliggande logiken är.

Henriksson oroar sig över tecken på att den grundläggande förståelsen för de internationella avtal och konventioner som Finland undertecknat är på väg att grusas och ifrågasättas, och att det kan påverka Finlands internationella rykte.

– Tack och lov hör vi till dem som satt värde på vilka fundament vårt samhälle vilar på. Det är alarmerande om en oförståelse kommer från det parti som sitter på utrikesministerposten, säger Henriksson och hänvisar till Sannfinländaren Laura Huhtasaari som ifrågasatt huruvida de mänskliga rättigheterna tillkommer alla.

– Man kan snabbt rasera något som tagit väldigt länge att bygga upp.