Orolig, tolerant och klimatsmart
Alexander Stubb har bytt skepnad, åtminstone temporärt. Den tidigare illmariga spjuvern och hans kaxighet har ersatts av en värdigare gestalt med allvarsamt budskap och ödmjukare tilltal, rentav med inslag av självkritik.
Samlingspartiets ordförande, finansminister Alexander Stubb är sig inte lik. Att han i förrgår tvingades på defensiven på riksdagens interpellationsdebatt är förståeligt. Debatten kretsade kring dålig lagberedning men föranleddes av härvan kring förvaltarregistret och Stubbs felsägning/osanning som kunde ha kostat honom jobbet.
Intressantare är då att Stubb talade allvarsamt och ödmjukt också på den Samlingspartiet närstående Snellman-stiftelsens vinterseminarium i går. Oförklarligt är det ändå inte, tvärtom. Han tvingas igen börja med att be om ursäkt, nu för att han försenat sig en halvtimme. Riksdagsomröstningarna förpliktade, bland dem interpellationsomröstningen där Stubb skulle rösta för sitt fortsatta förtroende.
I festtalet skulle normalt hurtig Stubbjargong kontrastera för bjärt till riksdagskritiken, och därtill står dagens tema och publik inte att tackla med lustigheter. I gengäld ger det Stubb chansen att visa upp en ny profil, och det gör han rätt okonstlat.
Lite av sig själv har han nog kvar, för den delen. Hans tal har tre delar, hur annars? Hans första poäng är att attitydklimatet skärpts i takt med flyktingströmmen. Stubb är orolig och säger att han inte känner igen det samhälle han ser.
"Är vårt Finland ett ställe där människor som flyr förföljelse bemöts med rasism, där kvinnor behöver vara rädda för våld, där man talar respektlöst – rentav fientligt – om andra människor, där jobb försvinner och där folk är rädda för att bemötas likgiltigt när de åldras och behöver hjälp?"
Stubb säger att hat föder mer hat, att marginalerna blir starkare och att demokratin riskerar att vittra sönder när ytterligheterna tar sig ton och vi andra inte vågar säga emot. Han hänvisar till en undersökning som lär visa att trygghet, miljöskydd, jämlikhet, omsorg och samhällsansvar är finländarnas viktigaste värderingar. Det är ett sådant Finland han vill se och vara stolt över.
Stubb är tydlig med att politikerna och medierna bär ett stort ansvar för hur samhället formas och gestaltas, vad som diskuteras och hur. Han odlar också självkritik och erkänner att även han hör till den majoritet som gnäller för ofta. Han manar oss alla till skärpning, mod och en positiv hållning. "Det retar mig allra mest att det i dag anses smart att vara cynisk. Det är mycket modigare att våga vara positiv."
Där kommer Stubb bakvägen in på följande tema, samhällsekonomins välkända utmaningar och regeringens sätt att tackla dem. Han värmer upp sin företrädare Jyrki Katainens ouppfyllda önskan om att finländarna ska bita ihop inför de stora utmaningarna och övervinna dem tillsammans. Då ska man inte kasta sig omöjlig som arbetsmarknadsparterna, eller, som oppositionen, tala om ett paket av tvångslagar, utan se det nödvändiga i regeringens "paket för konkurrensförmågan".
Stubb ägnar någon minut åt att prata Samlingspartiets framtid. Här kommer talets märkligaste vändning. Mitt i alla klyschor om framtidsprofil (statsbärande parti med ekonomisk kompetens och så vidare) är det som om en defensmekanism plötsligt kopplas på: "Vi är verkligen ingen marionett för Finansministeriets tjänstemän eller för någon som helst intresseorganisation."
Varför säger han det här och nu? Det låter som om finansminister Stubb såg sig tvungen att avsluta kapitlet förvaltarregistret, eller som om partiordförande Stubb såg sig tvungen att markera distans till Finlands Näringsliv EK. Ingetdera känns troligt inför de egna, så vi får anta att han säger det här till allmänheten.
Ändå blir det konstigt. EK har varnat för kraftiga nedskärningar i den högre utbildningen, med kompetens- och konkurrensargument, just de nedskärningar som den samlingspartistiska undervisningsministern och finansministern driver på. Borgare med samma slags bildningsideal sitter i publiken.
Stubb kan inte bortse från de enorma nedskärningarna i utbildningen. Han beklagar och försvarar dem samtidigt. Han lovar inget, men säger sig önska att han om två tre år ska kunna lyfta in mer pengar i utbildningen, men först måste universiteten profilera om sig (läs: spara bort vissa funktioner).
Visst är han allvarligare än vanligt, men Stubb vore inte Stubb om han inte tog fasta på något positivt. Avslutningsvis hyllar han klimatavtalet i Paris och pratar globalt ansvar. "Vi får inte spela hasard på kommande generationers bekostnad." Även om Samlingspartiet i åratal har prioriterat ned klimatpolitiken, menar Stubb att regeringsprogrammets klimatpolitik är ambitiös, och han nämner ett exempel också: skatten på elbilar ska halveras.