Ministern hyllar klimatavtalet
Miljöminister Kimmo Tiilikainen gläds åt klimatavtalet. – Det är nödvändigt och omvälvande, säger han.
PARIS – Ett ganska fint ögonblick. Det viktigaste var att får ett avtal och nu är det här. Det är för det här jag är med i politiken, säger Finlands miljöminister Kimmo Tiilikainen (C) efter att Parisavtalet är godkänt.
Han är nöjd med att nästan alla världens länder har visat att de är beredda att delta i klimatarbetet, och att de förmådde samarbeta "när det stod tillräckligt mycket på spel".
– Världen var redo för det här nu. Det hängde inte på oss politiker, beredskapen kom från att folkrörelserna, företagen, kommunerna och hela samhällen har gått i gång. Det möjliggjorde avtalet.
Tiilikainen säger att avtalet inte bara är ett nödvändigt ramverk för att samla klimatåtgärderna, utan också en stor chans för Finland, inte minst för exportindustrin.
– Fördelarna är många, för ekonomin och sysselsättningen, de gynnas. Dels tryggar det här industriella jnobb i Finland, dels skapar det ännu större chanser för företagen inom miljöteknik. Tänk vilka marknader som öppnas när alla länder är med. Hoppas finländarna hänger med i den här omställningen.
Tiilikainen är också nöjd med att avtalet erkänner skogarnas betydelse som kolsänka och det faktum att Finland kan utnyttja dem inom bioekonomin. Över lag hyllar han avtalets ambitionsnivå. Det säger att världen ska bli koldioxidneutral under den senare hälften av det här seklet.
– Nu behövs det snabba ryck, vi ska se över utsläppsmålen med fem års intervaller, och ingen tillåts sänka ambitionsnivån vid mellantidskontrollerna.
Å EU:s vägnar är Tiilikainen kanske allra nöjdast med att skiljelinjen mellan i-länderna och u-länderna suddades ut. Tudelningen finns kvar inom finansieringen, men när det gäller utsläppsmål, mätning och rapportering av utsläpp samt höjning av ambitionsnivån gäller ungefär samma spelregler för alla länder.
– Den skarpa tudelningen brast, och finansieringsbasen breddas, säger han.
Den sista punkten är inte riktigt så enkel. Det är fortfarande bara de gamla i-länderna som åläggs klimatfinansiera de gamla u-länderna, låt vara att tillväxtekonomier med u-landsstatus också får delta i finansieringen. Basen kan också sägas breddas på det sättet att den privata finansieringen kommer att öka, vilket ska lätta på statskassornas andel av bördan.
Parisavtalet träder i kraft 2020 förutsatt att minst 55 länder som står för minst 55 procent av de globala utsläppen har ratificerat det.
– Rent juridiskt går gränsen där, men jag är riktigt nöjd med att alla de stora länderna har visat sig vara beredda, säger Tiilikainen.
Det var inte någon självklarhet att Parisavtalet skulle bli till, än mindre att det skulle bli nära på så här ambitiöst. Tiilikainen berömmer det franska ordförandeskapet för ett enastående jobb och EU för framgångsrika förhandlingar.
– EU visade att unionen finns till för att fatta stora beslut. EU hade en avgörande andel i att avtalet utformades i bättre riktning.
Ministern vill inte nämna några punkter där EU skulle ha tvingats ge efter. Klart är att långtidsmålet är ett sådant. Det sägs ungefär att nettoutsläppen ska nå nollstrecket under andra hälften av seklet, men EU hade önskat ett tydligare mål.
FN:s klimatförhandlare samlas nästa gång till partsmöte om ett år i Marocko. Då kommer man att diskutera hur besluten i Parisavtalet ska implementeras.