Syrienbomber kan splittra Labour

Premiärminister David Cameron hade säkrat tillräckligt många röster redan på förhand för att fadäsen (för honom) från 2013 inte skulle upprepas. Då röstade parlamentet mot hans förslag att delta i bombningarna i Syrien – och prestigeförlusten var tung.

Då var minnena från bombningarna av Libyen färskare och många kom ihåg bilderna av hur diktatorn Muammar Gaddafis lik paraderades runt i Sirte i oktober 2011.

Likaså fanns det tusentals brittiska soldater kvar i Afghanistan och parlamentarikerna ville inte blanda in sig i ytterligare en militär konflikt.

Nu är läget ett annat. Storbritannien deltar redan i kampen mot IS i Irak, terrordåden i Paris har skakat Europa och soldaterna har hemförlovats från Afghanistan.

Många frågetecken

Men efterdyningarna från de tidigare militära operationerna fortsätter. Opinionsmätningar har visat att en majoritet av britterna tycker att till exempel operationen i Afghanistan inte lönade sig – att talibanerna fortfarande är kvar och våldet fortsätter i landet ses som bevis på att koalitionen inte lyckats med det man försökte göra.

Nästa vår eller sommar ska äntligen den så kallade Chilcot-rapporten om det brittiska deltagande i invasionen av Irak 2003 stå klar. Frågan om den brittiska regeringen vilseförde folket och parlamentet när man talade om bevisen för massförstörelsevapen kanske äntligen får ett officiellt svar.

I och för sig bad dåvarande premiärminister Tony Blair om ursäkt i slutet av oktober i år för de misstag som begick i samband med Irakkriget.

Hök och duva

Men om Labour-premiärministern Blair då var den främsta förespråkaren för en invasion – källor inom hans kabinett har efteråt talat om att hans ögon glänste så fort det blev tal om att anfalla – så är dagens Labourledare den fullständiga motsatsen.

Jeremy Corbyn, som valdes i september, har vigt sitt liv åt bland annat fredsaktivism och han har skarpt kritiserat Camerons argument för att delta i bombandet av Islamiska staten i Syrien.

I en debattartikel i The Guardian i onsdags sade han att Cameron inte har gett ett enda hållbart bevis för att bombandet av Syrien är till nytta. Han ifrågasätter speciellt Camerons påstående att det finns 70 000 moderata syriska soldater redo att ta över om lufträderna lyckas pressa tillbaka Islamiska staten.

Cameron kontrade med att varna sina anhängare att inte röste med Corbyn och hans "terroristsympatisörer" – ett uttryck som har fått Corbyns stab att gå i taket.

De senaste dagarna har yrseln inom Labour och de olika linjerna som helt tydligt finns inom partiet skapat större rubriker än själva omröstningen. Redan innan Corbyn valdes var det många inom partiet som förfasade sig över att han skulle marginalisera partiet ytterligare eter vårens nesliga förlust i parlamentsvalet.

Inför omröstningen har hela skuggkabinettet varit i uppror och de brittiska tidningarna rapporterar om skrikmatcher mellan de olika falangerna.

Corbyn gick till slut med på att låta parlamentarikerna rösta enligt samvete – det vill säga de som kände för det fick fria händer att rösta med regeringen. Det är ovanligt i så här stora frågor.

Men de politiska kommentatorerna spekulerar nu över om Labour alls kan överleva den här krisen. Och vad det betyder för partiets understöd om Corbyn sitter kvar. Tidskriften The Economist tror att det innebär att partiet om några år har ett stöd på cirka fem procent.

Nej till trupper

Samtidigt säger den irakiska premiärministern Haider al-Abbadi att landet inte behöver utländska marktrupper för att kämpa mot IS och att alla trupper måste godkännas av regeringen.

al-Abbadis kommentarer kommer efter att USA:s försvarsminister Ashton Carter sagt att amerikanska specialtrupper ska strida mot IS i Irak. Avsikten är att trupperna ska hjälpa både irakiska och kurdiska trupper. Trupperna ska också kunna bistå de omkring 50 specialtränade soldater som finns på marken i Syrien.