"Medierna ska inte gå polisens ärenden"
Mediefadäsen där man målade upp en oskyldig man som terrormisstänkt är inte isolerad till Sverige. Också finländska medier borde krävas på ansvar, säger Tom Moring, professor i kommunikation.
Den som googlar Mutar Muthanna Majid möts av tiotals artiklar om terrorism och bilder från 22-åringens privatliv, allt från Facebookbilder till hans ytterdörr och postlucka. Trots att han förklarats totalt oskyldig kommer rapporteringen om terrormisstankarna att följa honom överallt.
Enligt journalistikprofessorn Tom Moring på Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet gjorde myndigheterna en allvarlig felbedömning när de publicerade namn och bild på den terrormisstänkte flyktingen i Sverige för några dagar sedan. När informationen var ute ansåg sig medierna tvungna att följa samma väg.
– Men det betyder inte att medierna kan skylla på polisen. Att en myndighet går ut med uppgifter är inget hållbart motiv för publicering. Jag vill understryka att journalister ska vara försiktiga med att ställa sig i myndigheternas tjänst och gå polisens ärenden. Det måste finnas en klar skillnad mellan myndighetsutövning och journalistik.
Han hoppas att fallet prövas i rätten och att både medier och myndigheter krävs på ansvar. Också finländska medier borde ställas till svars, anser Moring.
– Det vore intressant att mäta ansvaret över gränserna. Journalistreglerna har ännu inte tagit itu med det faktum att medievärlden är global och gränsöverskridande. Vår praxis sackar efter.
I en digital medievärld existerar inga nationsgränser för nyheter. En felaktig nyhet som publiceras i Sverige svävar snabbt över till Finland, medan rättssystemet stannar vid gränsen.
"Terromisstankar är alltid en nyhet"
På Opinionsnämnden för massmedier är ordförande Risto Uimonen av samma åsikt även om han inte är lika säker på mediernas felagerande som Moring.
– All offentlig information är inte publicerbar. Men i det här fallet hade journalisterna ingen annan källa än polisen. Och en misstanke om terrorism är alltid en nyhet.
Enligt Uimonen kan fallet ses som ett slags processrapportering, där medierna inte har något annat val än att rapportera hur processen framskrider och tillhandahålla all ny information.
– Ur pressetisk synvinkel är det väsentliga då att dementeringen av tidigare information får lika stor spridning och volym som den ursprungliga misstanken.
Är det inte omöjligt att mäta volymen i en digital medievärld?
– I dagens pressregler görs ingen skillnad, men det betyder inte att det alltid kommer att vara så.
Förhandlingsbara regler
Han ser tendenser till en attitydförändring på mediefältet.
– Till exempel i USA går man ofta ut med namn och bild på misstänkta som ännu inte bevisats vara skyldiga. Allt oftare publiceras dessa nyheter också i Finland med namn och bild, trots att det inte är förenligt med våra pressregler och trots att informationen har väldigt liten relevans för finländska mediekonsumenter. Det väcker frågor om pressreglernas funktion i en global medievärld, och om reglerna borde synas mer kritiskt. Det handlar ju om interna regler som är förhandlingsbara, även om det just nu inte tycks finnas ett behov att ändra på dem.
Uimonen poängterar att alla medier som omfattas av pressreglerna borde värna om dem extra noga i ett medielandskap där så många medieaktörer inte förbinder sig till några regler alls.
– Men det kan vara svårt att inte gå med i spelet, man vill ju vara lika snabb som konkurrenterna. Allt oftare hör man också de traditionella medierna anklagas för att inte hålla läsarna tillräckligt informerade när de i själva verket är försiktiga med publiceringen på grund av att de följer pressreglerna.