Vi knarrar allt mer
En epidemi har den kallats i USA – den knarriga rösten. I Finland har man alltid knarrat lite, men nu håller det på att bli vanligare.
De flesta lägger knappast märke till det förrän de börjar lyssna efter det, men när man en gång lärt känna igen det är det lätt att bli fixerad. Det handlar om en särskild kvalitet i våra röster, nämligen knarr.
I USA har det kallats för en röstepidemi och särskilt unga kvinnor har pekats ut: reality-systrarna Kardashian eller sångaren Britney Spears är bara några exempel på människor som har mycket knarr i rösten.
Filosofie doktor Irma Ilomäki, universitetslektor och forskare i vokologi vid utbildningsvetenskapliga fakulteten i Tammerfors universitet, konstaterar att finländare alltid har knarrat på rösten, men att det finns tecken på att det också i Finland blivit vanligare.
– En av våra studerande gör en pro gradu-avhandling där man mäter fjortonåringars tal när de talar till en jämnårig och när de talar till en vuxen, och i det senare fallet är rösten knarrig på ett häpnadsväckande sätt.
En knarrande röst bildas då man spänner stämbanden och luftåtgången försvåras. Knarrandet är inte farligt om man gör det bara i slutet av en del meningar, men om rösten ständigt knarrar kan stämbanden belastas.
– Knarrandet kan till exempel bero på att finskan har en sjunkande intonation och att luften helt enkelt tar slut i långa meningar. Men det kan också vara ett sätt att sänka röstens tonhöjd, säger Ilomäki.
En teori om varför knarrandet har ökat är att det gör rösten mörkare och således skapar trovärdighet och saklighet, eftersom människor med låga röster upplevs vara starkare, mer dominanta och auktoritära. Ett välkänt exempel är Margaret Thatcher, som uppmanades att göra sin röst mörkare för att verka mer trovärdig som politiker.
I USA har man spekulerat att knarret möjligtvis är ett slags motreaktion till "upspeak", det vill säga när intonationen höjs i slutet av en mening, som om det vore en fråga. Upspeak associeras ofta med "valleyspeak", det vill säga sociolekten som föddes bland välbärgade tonåringar i södra Kalifornien.
Könsroller påverkar
Även om man genom att knarra kanske strävar efter en mörkare, mer auktoritär röst kan effekten bli den motsatta. Enligt en finsk studie där 50 personer fick lyssna på röstsnuttar där samma person uttalade snuttarna på olika sätt upplevdes en knarrande röst som oattraktiv, obehaglig och hård.
Amerikanska studier visar liknande resultat: en knarrande röst, särskilt hos kvinnor, uppfattas som mindre kompetent, mindre utbildad och mindre attraktiv.
Irma Ilomäki påpekar ändå att det är möjligt att knarrandet inte nödvändigtvis är vanligare hos kvinnor, utan att man lättare urskiljer knarr i en röst med högt tonläge.
Det genomsnittliga tonläget hos män är kring 120 herz, medan den hos kvinnor är kring 220. När man sänker rösten så att stämbanden knarrar är tonläget kring 100 herz. Ilomäki påminner också att rösten formas av många olika faktorer såsom könsroller och vilken position man har i samhället.
– Vi har olika normer för hur män och kvinnor ska tala. Till exempel en stigande intonation är inte lika accepterad hos män som hos kvinnor, säger Ilomäki.
Rösten beror också på hurdana röster man haft i sin närhet: om man hör flera röster med ljust tonläge kanske man själv också talar så.
Hur röster uppfattas är också kulturbundet och förändras med tiden. Traditionellt har en ljus, läckande röst ansetts mer attraktiv hos kvinnor, men både rösterna och hur de upplevs förändras med samhället. I Sverige talar man om att pengar knarrar, medan knarret i Finland förknippas mer med expertstatus än med förmögenhet.
– Det kan hända att till exempel kvinnors röster förändras i takt med att deras ställning i samhället förändras. Det finns till exempel studier som tyder på att unga kvinnors röst har blivit mörkare.
Ilomäki poängterar ändå att man i Finland ännu inte forskat i knarrande i stor omfattning.
Kan övas bort
I USA har medierna stämplat knarrandet, eller vocal fry, som en modefluga. Ilomäki säger att det finns en del trender sådant som röstkvalitet, men att knarrandet i Finland är ett långvarigare fenomen.
– På 1990-talet kunde man skönja en nasaltopp, som kan ha att göra med Nylon Beat.
Knarret är oftast något man lärt sig utan att vara medveten om det, men det är möjligt att bli av med det om man vill. Ilomäki säger att öronen är ett bra redskap – när man blir medveten om att man knarrar är det lättare att låta bli.
– Gör det till exempel till en vana att säga något med en knarrande röst när du klär på dig ena strumpan och med en vanlig röst när du klär på den andra. På ett par veckor blir skillnaden mellan röstkvaliteterna tydlig och den icke-knarriga rösten fastnar i muskelminnet och blir en vana.
Bekant fenomen
Att träna bort vissa röstkvaliteter kan vara en lång process ifall man talat så hela sitt liv, säger lärare Stina Engström på Teaterhögskolan.
Ofta talar vi om att "hitta sin egen röst", där rösten symboliserar det autentiska jaget, det som gör en person unik. Men hur man talar är förknippat med både omgivningen och personligheten.
– När vi lär oss tala lär vi oss genom att härma. Om vi lever i en omgivning där det till exempel ingår knarr i hur folk talar är möjligheten väldigt stor att vi tar det till oss, säger Stina Engström, skådespelare och lärare i talteknik på Teaterhögskolan.
Engström har ofta stött på knarrande röster i sitt jobb, men fenomenet är inte nytt.
– Knarret ingår både i dialekt och i sociolekt. I Svenskfinland finns det kanske mer i huvudstadsregionen än i Österbotten, men man stöter på det också i Åbo till exempel, säger Engström.
Med sociolekt avses en social dialekt, det vill säga en språkart som är utmärkande för en viss social grupp.
Knarret kan däremot också ha att göra med rent fysiska egenskaper. Förenklat kan man säga att eftersom vi talar med utandningsluften kan många problem löses med att andas.
– Om luften inte räcker till börjar vi spänna stämbanden. Men om man låter luften göra sitt, har en någorlunda bra hållning och en ändamålsenlig artikulation så ska det hela fungera.
Engström påminner att andningen är väldigt känslig. Människor reagerar ofta via andningen till exempel när man blir rädd eller nervös.
– Om vi klarar av att jobba med vår andning löser vi en hel del problem, säger Engström.
Stina Engström säger att det är lätt att träna bort röstkvaliteter som knarr eller nasalitet.
– Kan man vara sig själv utan att knarra, eller att tala i näsan? Ja, det kanske man kan. Men det kan vara en lång process ifall man talat så hela sitt liv.