Kina vill bli en stormakt på haven
Kina rustar upp sin flotta och vill bli en stormakt också ute på haven. I Sydkinesiska havet kräver landet att andra respekterar de skyddszoner Kina stakat ut – men det vägrar till exempel USA att göra.
Det frostiga förhållandet mellan USA och Kina sjönk igen med några grader under natten när den missilbestyckade jagaren USS Lassen körde förbi atollerna Subi och Mischief vid Spratly-öarna.
Olagligt, provokativt och ett intrång på Kinas suveränitet, säger kinesiska myndigheter eftersom landet anser att öarna hör till dem och har utlyst en zon på 12 sjömil som ska fredas från krigsfartyg.
– Det är en tolkning där USA och nästan hela världen är oenig med Kina, säger forskaren Jyrki Kallio på Utrikespolitiska institutet, UPI.
USA tycker inte att zonen har någon laglig grund och anser med hänvisning till navigeringsfriheten på världshaven att landets krigsfartyg har rätt att passera.
Enligt Kallio säger kineserna att de är öppna för att civila båtar rör sig i området, men de vill förbjuda krigsfartyg från zonen. USA igen vill försvara sina kommersiella intressen och sin handelsflotta var som helst.
Sydkinesiska havet är en av världens viktigaste handelsrutter och det ligger enligt Kallio i allas intresse att trafiken inte begränsas på något sätt.
– Det är en mycket viktig kommersiell väg för råvaror till Asien och industriella produkter från Asien. Bland annat en stor del av oljan till Sydkorea och Japan kommer genom det här området.
Enligt en rapport från den amerikanska flottans underrättelsetjänst transporteras uppskattningsvis 90 procent av volymen av det Kina importerar och exporterar längs haven. När det gäller värdet är andelen 65 procent.
Enligt Kallio finns det en risk för en militär upptrappning, men han tror inte att den är stor.
– Det finns alltid en sådan risk, men Kina verkar inte nu reagera på ett militärt sätt.
Många länder har krav
Sydkinesiska havet är ett pussel där många stater har krav på olika områden. Förutom Kina vill Filippinerna, Vietnam, Malaysia och Brunei också kräva sin rätt. Det är eventuella olje- och gasfyndigheter och de rika fiskevattnen som lockar.
– Kina har sedan 1940-talet haft samma position. De har ritat en gränslinje runt hela Sydkinesiska havet, men den finns bara på Kinas egna kartor. Landet har aldrig klargjort vad de egentligen vill. Samma gäller alla länder som har kustlinjer mot det här området. Vietnam, Filippinerna, Malaysia och Brunei har också alla territoriella krav och har ockuperat öar och atoller där, säger Jyrki Kallio.
Enligt Kallio är skillnaden den att Kina har mest resurser och kunskap för att faktiskt kunna bygga upp infrastruktur på öarna – som till exempel flygplatser som gör det lättare att ta sig till öarna.
Biffar upp sig
Kina vill samtidigt signalera att landet är en stormakt också på haven.
– Kina är en stormakt, politiskt och ekonomiskt. Nu vill Kina också bli starkare militärt och landet vill visa att man inte är nöjd med en situation där bara USA – och på några områden Ryssland – har rätt att visa sin makt i världen, säger Jyrki Kallio på UPI.
Kinas militär har sagt att målet är att bli starkare på världshaven, och inte längre bara verka vid kustområdena.
– Det är helt naturligt. Kina har kommersiella intressen överallt i världen och vill förbättra sina möjligheter att försvara sina intressen om det blir nödvändigt, säger Kallio.
En signal var också att fem kinesiska krigsfartyg i början av september – strax inför den kinesiska presidentens statsbesök i USA – för första gången körde genom Beringssundet utanför Alaska.
– Det är en signal att Kina har likadan rätt som alla stora makter att vara närvarande med krigsfartyg i alla delar av världen. Man borde inte läsa in för mycket i det här, det är inte en signal att Kina skulle bereda sig för att inleda militära operationer på de arktiska haven, utan bara en politisk signal, säger Jyrki Kallio.
Redan nu har landet enligt den amerikanska flottans underrättelsetjänst över 300 stridsskepp, u-båtar, amfibieskepp och missilbestyckade patrullbåtar. Riktningen är nu mot större fartyg som kan utföra många olika slag av operationer.
Enligt flottans analys finns det tydliga tecken på att Kina är allt mer villigt att försvara Kinas maritima intressen också om det leder till ökade spänningar till grannländerna.
Skifte på gång
Den globala maritima kontexten genomgår just nu en stor förändring, konstateras det i en EU-rapport från ett par år tillbaka. Flera finländska forskare deltog i rapporten som beställdes av EU:s avdelning för utrikespolitik.
"Den globala maritima maktbalansen har dominerats av USA ända sedan slutet av andra världskriget. Men när nya maktcentra uppkommer har det en djup inverkan på den globala maritima balansen", står det bland annat.
Hittills har man ansett att havet – förutom vid kusterna – har varit så gott som allmän egendom men Kinas försök att öka kontrollen över allt större områden befaras bli ett exempel för andra. Frågan är vad som händer om länderna kring Persiska viken eller Svarta havet börjar komma med liknande krav.
I EU-rapporten nämns inte bara Kina utan också Ryssland, Indien och Brasilien som alla utvecklar sin flotta, vilket oundvikligen leder till att deras grannländer också ökar satsningarna på sina flottor.
Andra källor: Foreign Policy, Office of Naval Intelligence: The PLA Navy New Capabilities and Missions for the 21st Century, New York Times, al-Jazira, BBC, EU-rapport: The Maritime Dimensions of CSDP