"Det ska inte bli vilda västern i företagen"
Allt fler arbetsvillkor kan förhandlas fram i företagen, men villkoret är att sådana överenskommelser ska kunna sägas upp och att personalens rätt till representation i ledningsgrupp eller styrelse stärks, enligt utredningsman Harri Hietala.
Hietala har överlämnat sin utredning till justitie- och arbetsminister Jari Lindström (Sannf).
Hans utredning är en del av regeringens önskan att utöka möjligheterna till att förhandla om arbetsvillkor lokalt, det vill säga på företagsnivå.
- Det ger också en annan infallsvinkel på lagen om samarbete i företag. Alltför ofta fokuserar samarbetet på sparåtgärder och uppsägningar.
Utredningsmannens förslag gäller särskilt de fackligt oorganiserade företagen. Hittills har allmänbindande kollektivavtal inneburit minimivillkor, men de oorganiserade företagen har inte haft tillgång till branschavtalens möjligheter att förhandla om avvikande arbetsvillkor.
Enligt Hietala bör alla företag ha bredare möjligheter att förhandla lokalt.
Det förutsätter ändå att personalens inflytande stärks, med en personalrepresentant i förvaltningsrådet, styrelsen eller ledningsgruppen, enligt Hietala. Det skulle gälla alla företag med över 100 anställda, men om man vill göra lokala avtal är det ett villkor för företag med minst 30 anställda.
– Villkoren är personalrepresentation i ledningen, att man inte förhandlar med enskilda individer utan med förtroendemän eller personalgrupper, att det finns uppsägningsvillkor för de lokala avtalen, och att meningsskiljaktigheter skulle behandlas i arbetsdomstol, föreslår Hietala.
Hietala föreslår också att lagen om arbetstid ska bli mer tillåtande och att arbetstidsbanker ska möjliggöras genom lag. Förslaget är att man skulle kunna avtala om en genomsnittlig arbetstid, som är högst 10 timmar per dygn och 48 timmar per vecka, men utjämningsperioden får vara högst två månader.
Mellan arbetsgivaren och den enskilda anställda ska det också gå att avtala om mer flexibel arbetstid, så att flextiden kan uppgå till fyra timmar i stället för tre per dag, och så att man kan samla på sig totalt 60 timmar flextid i stället för 40.
Fackorganisationerna oroar sig för att lokala förhandlingar ska vittra sönder de allmänbindande kollektivavtalen och dumpa lönerna.
FFC påminner om att största delen av företagen i Finland har under tio anställda, och skulle då inte heller ingå i de skärpa reglerna om personalrepresentation.
– Tanken är att stärka kollektivavtalens allmänbindande natur, säger arbetsminister Jari Lindström och avser att möjligheterna till att avtala om avvikande villkor skulle utökas också för oorganiserade företag.
– Nu börjar vi gå igenom förslagen och efter det drar vi slutsatser, säger ministern.
Harri Hietala säger att allmänbindande kollektivavtal är en förutsättning för hans förslag, och att det är de allmänbindande avtalens innehåll som skulle utgöra ramen för vad som får förhandlas. Om det i kollektivavtalen finns till exempel en klausul om att man kan förhandla om arbetstid, semesterersättningar eller annat på ett avvikande sätt, är det dessa avvikelser alla företag skulle få tillgång till, menar han.
– Jag tror inte att det uppstår något vilda västern på grund av detta, säger han.
– Det skall inte löna sig för företagen att diktera villkor, eftersom de lokala överenskommelserna skulle ha en uppsägningstid på tre månader. Diktat skulle leda till att företagen inte får till stånd några fler lokala avtal.
Enligt Hietala har det funnits vissa hinder för att alla möjligheter till att avtala företagsvis inte utnyttjats. Förtroende och informationsgång, till exempel.
– Det måste finnas element som gör att det lönar sig för båda parter att förhandla lokalt.
Finlands näringsliv EK anser att Hietalas rapport är en besvikelse, även om det är "ett steg i rätt riktning".
EK anser att hela arbetslagstiftning borde gås igenom och ändras så, att avikelser alltid blir möjliga inom företagen.