Sailas sågar regeringen och EK
Raimo Sailas underkänner helt regeringens inblandning i arbetsmarknaden. Han anser att FFC gett efter på alla punkter och undrar vad arbetsgivaren EK mer kan begära?
Finansministeriets tidigare statssekreterare Raimo Sailas kommenterar regeringens inblandning i arbetsmarknaden i en kolumn i Helsingin Sanomat. Enligt honom förföll initiativet till samhällsfördrag två gånger "antingen på grund av planerarnas överoptimism eller på grund av dålig kännedom om spelreglerna på arbetsmarknaden".
Enligt Raimo Sailas är det lönlöst att gräla om konkurrenskraften förbättras av någon åtgärd med 4,2 eller 5 procent.
– Tyvärr uppstod en bild av att inte ens alla regeringens ministrar behärskade grundbegreppen. Och dimman lättade inte av olika experters och lobbares uttalanden i offentligheten.
Sailas misstänker att regeringen bara lyssnat på sådana experter som ställer sig positivt till regeringens strävanden.
– Men experterna befann sig tydligen i skilda rum, eller utom hörhåll, när statsministern som skrämts upp av barnmorskornas kritik lovade byta ut sänkningen av övertids- och söndagsersättningar mot en minskning av semesterpengen.
– Det uppstod en pinsam bild av att beslutsfattaren inte kände till att en stor del av löntagarna arbetar utan semesterersättning. Försöket att korrigera misstaget verkade närmast komiskt.
Raimo Sailas ser i alla fall en ljusning och skriver att oberoende av regeringens schabbel så finns nu en god möjlighet att förbättra företagens konkurrenskraft.
– FFC accepterar en nollinje i avtalsrundan nästa år och att exportindustrin i framtiden sätter övre gräns för löneförhöjningar. Dessutom är FFC redo att godkänna kännbara sänkningar av olika arbetsgivaravgifter samtidigt som man godtar lokala avtal om arbetsvillkor.
– Om detta inte duger åt regeringen så måste man väl tro att målet verkligen är att krossa avtalssamhället. Näringslivets centralförbund föredrar avtal på förbundsnivå. Hur skulle det kunna vara ett bättre alternativ än ett centralt nollavtal, arbetsfred och en sänkning av arbetskraftsutgifterna?
Miss av Sailas
Direktör Jussi Mustonen på Arbetsgivarcentralen EK anser att Raimo Sailas missat två viktiga punkter i FFC:s utspel.
– FFC:s anbud kommer inte ens nära regeringens mål för en sänkning av arbetsgivarnas kostnader med fem procent. Och erbjudandet om att nöja sig med en nollinje i nästa avtalsrunda innehåller villkor som man inte beaktat i offentligheten. FFC:s papper innehåller två sidor, på den första sidan är man beredd att avstå från löneförhöjningar, men på sidan två räknar man upp en lång rad villkor.
Sailas skriver att det inte finns någon absolut sanning när det gäller sänkningen av arbetsgivarnas utgifter, därför är det fruktlöst att gräla om siffran 4,2 eller 5 procent är den som gäller?
– Det är säkert sant att det inte finns en enda korrekt siffra, men storleksklasser kan man alltid definiera. Regeringens mål är att öka konkurrenskraften med fem procent, om det sedan i praktiken är 4,7 eller 5,3 procent kan man diskutera. Men FFC:s bud som bara ligger på lite över två procent når hur man än räknar bara halvvägs.
Förhandlingar pågår, vad begär EK ytterligare av FFC?
– Jag sitter inte med vid förhandlingsbordet så jag ska inte uttala mig om det. Men att målet på en fem procents sänkning av arbetsgivarnas kostnader ska nås är förstås viktigt. En annan sak är att erbjudandet om nolluppgörelse ska gälla under alla omständigheter – utan alla FFC:s villkor.
Fruktlös skuggboxning
Direktör Matti Tukiainen på FFC blir förbryllad när han hör Jussi Mustonens invändningar.
– Om arbetsgivarens kostnader sänks med si eller så många procent är en fruktlös skuggboxning med decimaler. Allt beror på vad man jämför med. Det är helheten av åtgärder som avgör hur stor kostnadssänkningen blir.
– Utifrån FFC:s förslag vet man ganska exakt nivån på besparingarna. Om arbetsgivaren däremot föredrar regeringens tvångslagar är osäkerheten mycket stor. Det är oklart vilka lagar som kan genomdrivas och vilka som förfaller som grundlagsvidriga. Framför allt vet ingen vad som blir följden av en avtalsrunda på förbundsnivå.
Vilka specialvillkor talar Mustonen om?
– Inte vet jag, om han inte avser att det i vårt förslag att exportindustrin sätter övre gräns för löneförhöjningar ingår en klausul om att också företagens utdelning till ägarna bör beaktas på samma sätt som regeringens övriga åtgärder som berör arbetslivet och sysselsättningen. Hit hör nivån på arbetslöshetsersättningen, regler för visstidsanställningar och prövotid. Vi är beredda att förhandla om lokala avtal, men allt detta utgör en helhet.
På FFC läste man i går med glädje Raimo Sailas artikel.
– Många gånger har vi inte alls varit av samma åsikt som Sailas, men denna gång håller vi med honom till hundra procent. Någon överraskning var hans artikel inte, många nationalekonomer och arbetsmarknadsveteraner har varit ute i samma ärende som till exempel Lasse Laatunen, Sixten Korkman med flera.