Skarpt för eller emot flykting på Narinken
Gratis kramar delas ut på ena sidan av Narinkens torg, klagovisor om flyktingar som knotar om maten på den andra. Åsikterna om invandring och flyktingar bildar en skarp gräns. En mur.
– Jag vill inte ha en negativ atmosfär, säger en dam som HBL möter på Narinkens torg under lördagens demonstrationer. Hon står mitt i en hop av fredligt folk, folk som välkomnar flyktingar. Men ställning för eller emot flyktingar, det vill hon inte ta.
Andra har valt sida. Ropen skallar, människomassorna har delat upp sig i två läger - de som är för flyktingar på ena sidan och motståndarna som vill stänga gränserna på den andra. Polisbilarna står på långa rader ackompanjerade av ridande polisen. Stanken av hästavföring är stark.
"Inga rasister på vår gata", skallar ropen.
Demonstranterna har delat upp sig i två läger. För invandring och flyktingar på ena sidan, mot på den andra.
– Jag hatar rasism och motsätter mig rasister, säger en av dem på finska. Han vill inte ha sitt namn i tidningen. Men han konstaterar kallt att debatten nu har eskalerat.
Några män med utländskt utseende följer tyst med händelserna. De är bosatta i Finland. Sina namn vill de inte ha i tidningen
– Jag är rädd att det här urartar. Jag har läst historia, säger den ena mannen. Det behövs bara ett skott, ett mord. säger han och drar paralleller till skotten i Sarajevo 1914.
En äldre dam konstaterar att det här är en viktig sak.
– Jag vill inte ha en negativ atmosfär, därför är jag här, säger Annikki Halonen. Vi har ju allt bra i Finland säger hon och berättar att hon för egen del valt att ge sitt bidrag till Röda korset. Ställning för eller emot flyktingar tar hon inte.
En man med ring i näsan och klädd i grönt bär en skylt med texten Stop deportation. Han vill inte kommentera, skylten säger allt, menar han. Några andra bär en skylt med texten "Gratis Kramar delas ut" skrivet på finska.
Det dricks en hel del och alla demonstranter är inte nyktra.
– Jag vill inte ha problem, i Irak finns det problem, säger en man som stilla följer med händelserna på torget. Atmosfären på Narinken oroar honom. Han talar god finska, han har bott i Finland i flera år.
På motståndarsidan möter HBL två öldrickande demonstranter. Åsikterna om flyktingarna är klara.
– Det blir bara problem. Först måste alla finländare ha ett jobb innan vi kan ta emot mer arbetskraft, säger en av dem. Han vill inte ha sitt namn i tidningen.
– Det finns inte plats för dem här.
– Och varför klagar de på maten som de bjuds här?
Det är uppenbart att klagomålen fått honom att resa ragg och nu drar han paralleller till hur finländarna klarade sig genom krigen utan att knot om maten eller bristen på den.
– Vi är vanliga finländare och vi är inte rika.