Cyklister lyser upp höstmörkret
Life Paint heter Volvos omstridda reflexspray för cyklister och fotgängare. Genom att spraya innehållet på kläder, hjälm och cykel blir man så gott som självlysande.
Life Paint har inte väckt bara förtjusning bland cyklisterna. I Sverige föddes det till och med en motståndsrörelse mot säkerhetsprylen i de sociala medierna.
Men först ska vi ta en titt på produkten.
- LVolvo har tagit fram en reflekterande säkerhetsspray som är osynlig i dagsljus men extremt reflekterande i mörker.
- Sprayen är konstruerad för att reagera på bilstrålkastare och reflekterar ljuset rakt tillbaka från ljuskällan.
- Life Paint kan lätt tvättas bort och skadar inte den underliggande ytan.
-
Effekten varar en vecka beroende på mängden och vilken slags yta den sprutas på.
Sprayen består av genomskinligt lim, reflekterande mikropartiklar och drivgas (butan och propan).
HBL:s cyklistpatrull sökte upp en garanterat kolmörk väg i Esboskogarna för att se hur sprayen fungerar i praktiken. Och visst fungerar den.
Vi började med att spraya den högra halvan på min syntetiska cykeljacka, mina cykelbyxor och hjälmen med reflexsprayen. Den vänstra halvan lämnade vi obehandlad.
Vi sparade inte på sprayen och den första burken à 19,90 tömde vi på textilierna. Med den andra burken sprayade vi cykelns högra halva, ram, däck, kedskydd och stänkskärmar.
Så bär det av ut i skogen. Blixten från mobilkameran avslöjar obarmhärtigt att vi fuskat i målandet. Efter några smärre korrigeringar ger vi oss ut i terrängen.
Idén är att jag ska korsa landsvägen på det mörkaste tänkbara stället.
När jag vänder den obehandlade sidan mot bilens strålkastare på cirka hundra meters avstånd visar det sig att cykelns däck har en smal reflekterande rand, liksom även jackan. Helhetsintrycket blir ändå att jag syns väldigt dåligt.
När jag vänder den sprayade sidan mot strålkastarna ser jag däremot ut som ett självlysande spöke. En vålnad som dyker upp ur ingenstans och som säkert kan skrämma någon nervsvag bilist i diket.
Men det är solklart att reflexsprayen ger synlighet.
På cykelramen verkar sprayen fastna dåligt. Den borde kanske ha fått torka en stund. På däcken har den däremot fastnat bra och de reflekterar ljuset skarpt.
När jag ställer mig i ett normalt upplyst rum syns reflexfärgen bara svagt på byxorna och just inte alls på jackan. Enligt tillverkaren försvinner färgen så småningom i tvätten.
Vi har valt svarta kläder eftersom fingertoppskänslan säger att nittio procent av cyklisterna också gör det. På vägen ut åt Nouxhållet har vi varseblivit ett dussin cyklister i halvdunklet längs vägarna och alla har varit klädd i något mörkt.
När jag drar på mig ett par vita jeans och en granngul cykeljacka fångas jag på långt håll upp av bilens strålkastare. Effekten är nästan lika god som med reflexsprayen.
Life Paint har inte oväntat väckt häftig debatt i vårt västra grannland där cyklisterna frågar sig om det är bara deras skyldighet att vidta säkerhetsåtgärderna.
I den mycket lästa "Cyklistbloggen" i Stockholm skriver bloggarna Christian Gillinger och Jeroen Wolfers att det naturligtvis är bra att cyklister blir synliga, men att de är kluvna i sin inställning till produkter som Life Paint.
"Hur uselt utformad är en förarmiljö där det krävs att andra trafikanter ser ut som tända tomtebloss för att minska risken att bli påkörd", frågar de sig.
Det handlar ju inte om synlighet. Det handlar om respekt, om förmågan att tänka sig in i andra trafikanters situation, om att anstränga sig för att anpassa sin körning efter omgivande trafik. Eller, skiter man i andra och bara gasar på, hjälper ingen färg i världen ... Folk nöjer sig inte längre med vanliga lampor, utan det blinkar som julgranar på gatorna. Men inte har Stockholmstrafiken blivit särskilt mycket mer hänsynsfull för det", skriver duon.