Tala om svåra saker på barns villkor

– Det är viktigt att inte blanda sin egen oro med barns oro, säger Jannes Grudin, psykolog på Rädda barnen i Sverige.

Exakt hur barn reagerar på skrämmande bilder är omöjligt att säga. Alla är olika.

– Det är inte alls sagt att barn reagerar lika starkt på bilderna av drunknade flyktingbarn som vi själva gör. Men bilderna från flyktingkrisen är fruktansvärda och det är viktigt att föräldrar och vuxna som tar hand om barn är så uppmärksamma som möjligt på vad barnet tänker och tycker, säger Grudin.

Ju bättre man känner ett barn desto bättre märker man när barnet oroar sig och har svåra funderingar. Men enligt Grudin finns det en risk att man överöser barn med vuxensaker och vuxendetaljer och ger barnet mer information än vad det verkligen vill ha.

– Det är bäst att utgå från de frågor barnet har i stället för att aktivt berätta. I det naturliga umgänget med barnet frågar man vad det har varit med om i dag. Är det något den har funderat på? Då får vi svar om både det positiva som händer och det negativa.

– Märker man då att barnet verkligen har funderingar och är ledset då är det på sin plats att utforska det lite närmare, säger Grudin.

Enligt Grudin är det viktigt att anpassa diskussionen efter barnets ålder. Många gånger har det lilla barnet bara en enkel fråga.

Kan ha positiv effekt

Ungdomspsykiater Kirsi Kettunen ser att de barn som just nu kan vara mest utsatta för den information som förekommer på nätet är elever på de lägsta lågstadieklasserna. De här barnen har kanske nyligen fått sin första mobiltelefon och de kommer lätt åt nyhetsbilder.

– Det är viktigt att de vuxna själva har bearbetat sina känslor så att de kan hålla sig lugna och sakliga när de talar med barnen. Jag ser att en konstruktiv diskussion om det som händer i världen till och med kan öka barnens trygghetskänsla. Vi har det bra här i Norden. Här är lugnt och ingen kris. Många flyktingar vill komma hit. I diskussionerna med barnen kan vi fundera hur vi kan hjälpa dem som kommer, säger Kettunen.

Vad gäller bilden på den drunknade treåriga, kurdiska pojken som blivit en symbol för flyktingkatastrofen i Medelhavet säger både Grudin och Kettunen att vuxna inte kan lura barn. Om barn frågar vad som händer på bilden gäller det att säga att pojken har drunknat.

– Det är bäst att vara ärlig. Barnet får ändå veta i skolan att barnet har dött. Då är det bättre att barnet har haft möjligheten att tala om det som hänt med sina föräldrar. Vad barn i den åldern förstår av döden är beroende av vad vuxna har berättat.

Spontana diskussioner viktiga

Jannes Grudin påminner om att de yngre barnen bara vill veta vad som händer på bilden. Då gäller det att svara så sakligt, lättfattligt och oladdat som möjligt på frågan om vad som händer på bilden. Barnet som frågar vet ingenting om flyktingkatastrofen, kriget, om att IS härjar i Syrien och Irak och att vi i Europa har svårt att hantera flyktingströmmarna. Får barnet ett svar som låter rimligt och begripligt fastän det är lite hemskt så brukar det kunna nöja sig med det, säger Grudin.

Kirsi Kettunen anser att det är bra att ta upp flyktingfrågan i skolan. Lärarna ska vara lyhörda och plocka upp möjligheter till diskussion då eleverna spontant kommer in på ämnet.

Johanna Store undervisar klasserna 5 och 6 i Minerva lågstadieskola i Helsingfors. Eleverna är 11–12-åringar. Hon säger att det är en självklarhet för henne att tangera flyktingfrågan i samhälls- och religionsundervisningen.

– Vi talar om det på en naturlig nivå. Jag går inte för djupt in på problematiken utan talar mera allmänt om det som händer. Jag berättar att det är krig i de här områdena, att hemmen har förstörts och att familjer måste fly. Eleverna har ett tydligt behov av att prata om flyktingar. Vi kommer alltid in på frågan hur vi kan hjälpa dem som tvingats fly, säger Johanna Store.