Corbyn — skrällen få trodde på
Förre premiärministern Tony Blair talar om honom som partiets undergång och jämför hans politik med Alice i underlandet. Jeremy Corbyn bryr sig knappast. Labours nye ledare har varit i skottgluggen åtskilliga gånger under sin politikerkarriär.
På förhand låter knappast en 66-årig, skäggig man som något fräscht och nytt. Särskilt inte med ett partiprogram som verkar hämtat från 1970-talet. Det är dock så många uppfattat Jeremy Corbyn från Islington i London och det är också därför han nu kan slutföra en för många osannolik resa: den som ger honom rollen som partiledare för Labour, Storbritanniens motsvarighet till Socialdemokraterna.
Partiet och förre partiledaren Ed Milibands svidande valförlust i våras förklarades av många statsvetare med att Labour dragit sig alltför långt ut på vänsterflanken.
- Labour har de senaste två decennierna haft tre — eller fyra — ledare:
- Tony Blair tillträdde 1994, och satt ända till 2007.
- Gordon Brown var ledare 2007—2010. När Brown avgick efter att ha förlorat valet i maj 2010 trädde Harriet Harman in som tillfällig ledare, tills Ed Miliband valdes samma höst. När Miliband avgick efter valet i våras blev det samma procedur, Harman är tillfällig ledare tills efterträdaren utsetts.
Trots det kommer nu en person åt just det hållet. Retoriken har varit glasklar vänster: Corbyn har velat förstatliga järnväg och energibolag, starta om nedlagda brittiska kolgruvor och han har hyllat Venezuelas förre president Hugo Chávez.
Sedan han blev parlamentsledamot 1983 har han röstat mot det egna partiet mer än 500 gånger. Han har skapat rubriker genom att kalla islamistiska Hamas för "vänner" liksom att hävda att terrorledaren Usama bin Ladin aldrig skulle ha dödats, utan gripits och ställts inför rätta.
Stödjer Arsenal
Corbyns politik har bidragit till att han ifrågasatts i de egna leden inför partiledarvalet. Förre premiärministern Tony Blair varnade nyligen för dennes partipolitik som han jämför med berättelsen om Alice i underlandet. Enligt Blair lever Corbyn i en "parallell verklighet".
Vegetarianen, Arsenalanhängaren och tillika republikanen har dock lockat många unga väljare som ser honom som en representant för något nytt inom Labour. Men framförallt ser sympatisörerna honom som en vinnare inte bara nu utan även i parlamentsvalet 2020.