"Finländarna har blivit modigare"
Finländarna är ett altruistiskt folk. Det säger Henrietta Grönlund, chef för Helsingfors Missions medborgarverksamhet, som forskat i frivilligarbete de senaste tio åren.
En jämförelse mellan tretton länder däribland Finland, USA och Kina visar att det är viljan att hjälpa som får finländare att engagera sig.
– Det här kan ses i kontrast till USA där frivilligarbete i högre grad ses som en obligatorisk merit på cv:n och asiatiska länder där kulturen förpliktar till att verka för det gemensamma bästa. Att arbetet görs uttryckligen frivilligt är utmärkande för oss.
Annat som kännetecknar finländarna är intresset för att hjälpa personer i vår närmiljö, utsatta grupper som barn och äldre och personer som inte själva förorsakat sin situation.
– Fungerande basservice utesluter inte viljan att ställa upp för andra. Tvärtom, viljan att jobba frivilligt ökar, säger Grönlund.
Egna erfarenheter av nöd kan göda människans medfödda medkänsla.
Däremot ökar viljan att hjälpa inte automatiskt av att man samtidigt upplever en egen kris.
– Att vända sig inåt är ett slags självbevarelsedrift. Människans behov av gemenskap är så stort att den egna gruppens uttalade ideologi i exempelvis flyktingfrågan kan gå före individens känsla för vad som är rätt och fel.
Enligt Grönlund kan medkänslan bli överkörd av en rädsla för förändring eller oro för hur man själv ska klara sig, eller stundvis falla i glömska.
– Det finns ett samband mellan mediernas krisrapportering och medborgarnas aktivitet.
I jämförelse med tiden för den förra recessionen har finländarna, liksom hjälporganisationerna, fler valmöjligheter i dag.
– Individen har blivit modigare och aktivare, vilket är fantastiskt. Trenden är att man tar saken i egna händer, arrangerar insamlingar och demonstrationer. Samtidigt behövs koordinering för att hjälpen ska möta de verkliga behoven, säger Grönlund som efterlyser en insikt om finländarna som kraftreserv.
"Onödigt regelverk"
Grönlund ingår i en arbetsgrupp vid Finansministeriet som i höst ska ge rekommendationer om hur staten kan stöda medborgarnas vilja att hjälpa. Arbetet fortsätter vid de enskilda ministerierna.
– Onödigt hämmande regler är följden av en tidigare övertro på det skattebaserade välfärdssamhället. Det behövs mer forskning om och utbildning i frivilligarbete. Framför allt behöver vi avlägsna onödiga hinder och täppa till kunskapsluckor. Det ingår i medborgarnas baskunskaper att man, med start i grundskolan, lär sig hur man jobbar frivilligt för det gemensamma bästa.
Beträffande att hjälpa som privatperson har Grönlund en klar åsikt: Organisationerna fungerar så att det ska vara enkelt för individen att hjälpa. Vill man hjälpa som privatperson medföljer ansvaret att ta reda på hur man agerar lagenligt.
– Varför inte kontakta organisationerna och hitta på nya sätt att hjälpa? Fler skräddarsydda insamlingar, varför inte med lokal anknytning, låter som en strålande idé.