"Den politiska viljan saknas i Syrienfrågan"
Över 12 miljoner människor har flytt från sina hem i Syrien. Grannländerna bågnar under bördan och Europas stränder fylls av desperata flyktingar. Men viljan att höja det militära eller diplomatiska trycket saknas.
Det är fyra och ett halvt år sedan den syriska versionen av arabvårens frihetssträvan exploderade i ett brutalt och blodigt inbördeskrig. Från första början har omvärlden varit lamslagen av politisk oenighet. Västvärlden hade gärna sett Bashar al-Assads regim störtas men utan att göra det själv medan Kina och Ryssland konsekvent har sagt nej i FN och visat sitt stöd för Assad. Efter att brutalextremistiska Islamiska Staten lade sig i spelet för ett par år sedan har allt exploderat i ett mångfrontskrig med en mängd regionala aktörer.
Över 200 000 beräknas ha dödats – hur många de egentligen är vet ingen. Över 12 miljoner har flytt sina hem. Men någon diplomatisk lösning finns det inget tryck för.
– I princip låter man bara krisen fortsätta, säger kapten Antti Paronen, forskningsofficer på Försvarshögskolan.
– Diplomatiska trevare görs hela tiden, men det finns beklagansvärt lite vilja att försöka lösa krisen. USA och Ryssland kom med ett principuttalande om samarbete mot det islamistiska våldet, men det var mycket lågmält. Det kunde ha varit ett första steg mot att försöka lösa Syrien-problemet, säger Paronen.
- I juni 2014 sände USA drönare och en mindre grupp soldater till Irak för att inleda kampen mot Islamiska staten.
- I augusti 2014 inleddes lufträderna mot IS-mål i Irak och Syrien.
- I september 2014 fick USA med sig Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Kanada, Australien, Turkiet, Italien, Polen och Danmark i en koalition mot IS, men alla länder inledde inte direkt militärt samarbete. Delvis handlade det också om att ge oppositionsstyrkorna vapen och att understödja dem.
- I september 2014 gick flera arabländer med i koalitionen, och i december utökades skaran med ännu fler länder, bland dem Finland, men dock i en icke-militär roll, genom att bistå med humanitär hjälp.
- Totalt har koalitionen enligt USA:s försvarsministerium genomfört 6 419 lufträder (siffran är från den 25 augusti). 3 991 av dem i Irak och 2 428 i Syrien.
- Sammanlagt har koalitionens flygplan flugit 51 187 flygningar för att stödja operationerna.
Han säger att han hört från allt flera av den gamla skolans västdiplomater att de tycker att Ryssland egentligen hade rätt i att det varit bättre att stödja Assads regim i stället för att få ett värre alternativ.
– Men USA, Storbritannien och Frankrike kan inte förlora sin utrikespolitiska trovärdighet och nu börja stödja Rysslands linje.
Marktrupper osannolika
Under den drygt ett år gamla bombkampanjen mot extremistorganisationen Islamiska staten har nästan 6 500 lufträder utförts i Syrien och Irak.
Resultatet har varit tudelat: I Irak har IS tvingats retirera medan gruppen i Syrien i stället har erövrat nya områden.
– I Irak har förlusterna för IS varit betydande, mer betydande än vad det verkar om man bara tittar på kartan. Största delen av fordonen och de tunga vapnen har förstörts och 20– 30 procent av krigarna. Men i Syrien har de tagit kontroll över allt större områden, och de har mött på mycket lite motstånd, säger Paronen.
Problemet enligt Paronen är att det inte finns någon som tar över på de områden som töms på IS.
– Det är som att hälla vatten in i en brunn med en kanna. Det finns där en stund, men försvinner sedan. När man jagat bort IS borde man kunna lämna kvar trupper på marken. Med en väldigt förenklad logik kan man säga att nu uppstår ett vakuum som självklart fylls – ofta med IS eftersom det är de som finns och bor i området.
Några konkreta och offentliga planer på att sända in marktrupper finns inte.
– Den politiska viljan saknas i såväl Europa som i USA. Hur det eventuellt ser ut efter det amerikanska presidentvalet är omöjligt att säga. Om trupper blir aktuella är det nog från USA eller eventuellt Storbritannien de kommer – de är enda med kapacitet för tillfället, men jag är väldigt skeptiskt inställd.
Men han påpekar att den brittiska premiärministern under sommaren godkände att brittiska specialstyrkor sänds till Syrien som ett svar på attacken mot turister i Sousse i Tunisien i slutet av juni.
– Det är inget som löser krisen, men att britterna skickar egna soldater utomlands har inte skett sedan operationen i Libyen 2011. Tvärtom har britterna aktivt tagit hem sina trupper till exempel från Afghanistan. Man kan spekulera i att det blir en lägre tröskel att sända fler trupper när det redan finns soldater på marken.