"Vi är ett alldeles för långsamt folk"
Pekka Mattila, förhållandevis ung och mycket internationell, följer utvecklingen i Finland med förskräckelse.
– Beklagligt men förutsägbart. Frågan är ändå om det skulle ha hjälpt att slipa lite här och lite där med tanke på de ekonomiska utmaningarna, säger Pekka Mattila, vd för Aalto University Executive Education, om samhällsfördraget som strandade.
Det är många experter och förståsigpåare som har åsikter om Finlands ekonomi, politik och framtid just nu. I veckan hävdade USA-baserade professorn Bengt Holmström i en intervju i Helsingin Sanomat att man i Finland inte har insett i vilket usel skick ekonomin är.
Holmström efterlyser snabba reformer av arbetsmarknaden och att man i betydligt högre grad vänder sig till unga för att utveckla nya affärsmodeller – enligt honom har de unga mer erfarenhet än de äldre, vilket historiskt sett är unikt.
– Om det inte finns klipska unga som jobbar produktivt, kan ingen betala den åldrande befolkningens pensioner. När tillgångarna sinar och man måste skära ner understöden är det viktigt att se till att de unga inte flyttar bort från Finland, säger Holmström i HS.
Långsamt och apatiskt
Pekka Mattila hör till en yngre generation ledare och jobbar bland unga och klipska. När han ombeds kommentera Holmströms syn på Finland är han inte redo att omfatta professorns alla tankar. Mattila delar Holmströms oro för att man skär ner anslagen till utbildning och forskning, men tycker att man inte ska ställa generationer mot varandra.
– Det stora problemet är bristen på mångfald i företagens styrelser. De väljer ofta medlemmar som liknar dem själva, sedan sitter de och berömmer varandras idéer. Vi sitter fortfarande fast i diskussionen om styrelsernas könsfördelning. Men vad hjälper det att byta ut en 47-årig manlig jurist mot en 47-årig kvinnlig jurist? Det behövs folk med annan bakgrund, ofta också från en annan generation, någon som på riktigt förstår konsumenterna och arbetsmarknaden.
Den här veckan befinner sig Mattila i Sinagapore, där han föreläser om snabb reaktionsförmåga för ledare från både företagsvärlden och den offentliga sektorn. När han följer hemlandet på distans, vilket blir en hel del eftersom ledarskapsprogrammen växer utomlands, ser han motsatsen till snabba reaktioner.
– Stämningen i Finland verkar modfälld och apatisk. Vi saknar dynamik, titta bara på hur långsamt folk går längs Alexandersgatan. Det som oroar mest är att lågkonjunkturen pågått länge och att kampviljan saknas. Den offentliga sektorn är så viktig att ingen riktigt vågar göra något åt den, det kostar för många väljare. Snart finns det så många pensionärer att det också blir ett tabu att diskutera deras förmåner.
Mattila liknar dagens mentalitet vid en baksmälla efter en fest som pågick för länge, det vill säga de goda Nokiaåren. Han är kritisk till den finländska kritiken.
– Den som gör ett misstag utpekas genast. Medierna spelar en stor roll här, ta Pekka Perä som exempel. Först var han en halv-Messias som skulle rädda allt och nu framställs han som en demon. Vi måste lära oss att ta risker och misslyckas, och att glädjas över små framsteg.
Ny generation risktagare
Några större brister ser Mattila inte i de finländska företagens ledarskap. Kanske lite långsamt i reaktionerna, men en ödmjukhet som är bra när man ska växa utomlands. Däremot är han inte övertygad om det politiska ledarskapet.
– Regeringen kan säkert verkställa men framtidsvisionerna saknas. Att spara här och där inspirerar ingen och får ingen att tro att det börjar gå bättre för landet. Drömmarna saknas.
Han är rädd att vi vänder oss ännu mer inåt och blir mindre lockande för studerande och arbetstagare.
– Som tonårig skulle jag aldrig ha trott att extremhögern ställer till med oroligheter i Finland när jag är 36. Det är helt otroligt, mentalt befinner vi oss inte långt från Ungern, Grekland och Ryssland!
Mattila vill ändå inte måla upp en dystopi. På Aalto-universitetet möter han en ny generation som är beredd att ta större risker. Det som en äldre generation ser som hot – till exempel att en tjänst bara finns digitalt – ser de som möjligheter. Anställningstrygghet är inte det ultimata målet.
– De tänker på karriären som projekt.
Mattila meddelar också avvikande åsikt när det gäller Bengt Holmströms hotbild om de unga som flyr landet.
– Ett samhälle kan inte byggas enbart runt de klipska. Alla unga borde åka utomlands, också de som saknar utbildning. Sedan gäller det att göra det lockande att återvända till Finland. Vi behöver nätverk och perspektiv.