Forskare vädjar för hållbar utveckling
Mänskligheten har ungefär 40 år på sig att lösa de stora globala kriserna, och de kan inte lösas separat, manifesterar toppforskare vid Helsingfors universitet.
När världens folkmängd ökar behövs mer mat, vatten och energi, men som vi utnyttjar naturresurserna i dag rubbar vi de ekosystem som försörjer oss med de här förnödenheterna.
pressar sin framtid
- Forskningen visar att nuvarande insatser inte räcker till för att hålla klimatförändringen inom trygga gränser. Att vi kör med fossila energiformer anses vara en drivande kraft.
- Vi vet också att jordens arter är inne i en sjätte våg av massutdöenden. Förlusten av livsmiljöer (vår markanvändning) är den största orsaken.
- Den globala folkökningen i kombination med ökad konsumtionsnivå utmanar livsmedelsproduktionens kapacitet och orsakar ohanterliga flyktingströmmar.
Följden blir klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, sämre luftkvalitet, havsförsurning och brist på rent vatten och mat. Allt detta äventyrar inte bara välfärden utan också samhällenas stabilitet på sikt.
De här utmaningarna, hävdar en grupp forskare vid Helsingfors universitet, kan inte lösas separat eftersom de i högsta grad är kopplade till varandra. Problemen måste tacklas mångvetenskapligt och politikerna bör fatta snabba beslut som bygger på fakta.
– Vi uppskattar att mänskligheten har fyrtio år på sig att hitta ett gemensamt tänkesätt och praktiska lösningar på de stora utmaningarna, skriver HU-professorerna Markku Kulmala, Markku Kivinen och Veli-Pekka Tynkkynen tillsammans med forskningskoordinatorn Hanna Lappalainen i ett manifest som de kallar Grand Challenges & Northern Societies.
Markku Kulmala är professor i aerosol- och miljöfysik och världens mest citerade forskare på sitt område. Han är specialist på de nordliga skogarnas interaktion med atmosfären. Eftersom merparten av de boreala skogarna finns i Ryssland, och eftersom Rysslands naturresurs- och maktpolitik är viktig globalt, lyfter forskarna fram Ryssland som en av de centrala aktörerna, tillsammans med EU, USA och Kina, för att lösa problemen.
– Man förstår verkligen inte den ryska skogens betydelse för klimatförändringen tillräckligt väl. Vi skulle behöva ett omfattande observationsnätverk över hela Sibirien för att kunna mäta tajgans funktion som kolsänka, men också hur förgröningen av tundran och kolväten från myrar påverkar klimatet, säger Kulmala.
– Ryssland är världens till ytan största nation, och en av de största inom produktion av energi och fossila bränslen. Ryssland har också geopolitiska intressen i Arktis, säger Markku Kivinen som leder Alexanderinstitutet.
Bollen till politikerna
Helsingfors universitet har spetskompetens inom både klimatforskning och Ryssland. Då är det naturligt att samarbeta för att lyfta den här frågan och för att kunna tackla den.
– Manifestationen är ett potentiellt steg på vägen mot att lösa de globala problemen. Vi ger bollen vidare till de politiska makthavarna. Det är universitetens uppgift att hålla de stora och globala problemen på agendan när de riskerar att falla i skymundan för akuta kriser och kvartalskonjunkturer, säger Markku Kivinen.
Forskarna vill tackla problemen i tre steg. Först behövs större satsningar för att mäta och analysera hur jordens tillstånd förändras och för att förstå hur vårt nyttjande av naturresurser påverkar klimat, luft och vatten.
Följande steg är att finna politiskt samförstånd för att de hållbara lösningarna ska gå före diverse geopolitiska intressen. Här behövs en dialog mellan forskare och makthavare. Samhällsvetarna vet väl att de internationella konflikterna och splittringen tvärtom ökar för närvarande.
– Det innebär en extra utmaning att lösa de stora problemen under svårare omständigheter och med mindre samsyn, men det innebär inte att behovet att lösa dem minskat, skriver forskarna i manifestet.
Det sista steget är att ta fram teknik som kostnadseffektivt bromsar klimatförändringen. Forskarna hoppas att manifestets mål ska beaktas vid klimattoppmötet i Paris i december.
– Jag tror att vårt budskap ska nå ut internationellt, det får tiden utvisa. Det viktiga är att vi kliver över barriärerna mellan samhällsvetare och naturvetare. Själva frågan är ju av allra största vikt, säger Markku Kulmala.