Finländska suggors öde oklart
Inför ändringen av djurskyddslagen försöker lantbrukarna få gehör för sitt motstånd mot bland annat förbudet mot grisningshäckar, som diskuterats. Professor Anna Valros förstår deras oro men ser man till suggornas väl skulle förbudet vara välkommet.
I beredningsarbetet av den nya djurskyddslagen har det bland många saker diskuterats ett motsvarande förbud mot grisningshäckar som Sverige infört för åratal sedan. Absolut nej och helt uteslutet i nuläget, anser Svenska lantbruksproducenternas centralförbund (SLC), som nu också uppvaktat Jord- och skogsbruksministeriet med sina hälsningar.
-
Svinkött är det populäraste köttet både i Finland och EU. Årligen konsumerar finländarna närmare 35 kilo svinkött, 20 kilo fågelkött och 19 kilo nötkött. Långt därefter kommer häst (drygt ett kilo), lamm (0,6 kilo) och ren (0,4 kilo).
- Inom EU är prognosen att ökningen i antalet suggor samt förbättrad produktivitet innebär att produktionen av griskött ökar med 1,2 procent i år, till 23 miljoner ton. De största svinproducenterna är Tyskland, Spanien och Frankrike.
- Efter Rysslandssanktionerna har de europeiska svinköttsproducenterna sökt sig mot Asiens marknad, främst Kina.
Bakom SLC:s skarpa motstånd ligger bland annat en djup oro över att nya skyldigheter och krav skulle innebära stora kostnader och försämrad konkurrenskraft för jordbrukarna, i ett läge då husdjursproduktionen också annars befinner sig i kris.
Utöver grisningshäckarna oroar sig SLC över förbudet mot båsladugårdar som också diskuterats.
– Eventuella skärpningar i djurskyddslagstiftningen bör ske genom EU-lagstiftning för att undvika att den finländska produktionens konkurrenskraft ytterligare försämras jämfört med övriga Europa, anser Tomas Långgård, ordförande för SLC:s slaktdjursutskott, i ett pressmeddelande.
Vice ordförande Mats Nylund säger å sin sida att regeringsprogrammet också lovar att inga skyldigheter som ger upphov till nya kostnader ska införas under den här perioden.
Svinköttet är det mest producerade och mest konsumerade köttet i Finland, och EU, och ungefär hälften av det kött som äts i vårt land kommer från svin. I snitt räknar man med att en finländare klämmer i sig cirka 35 kilo svinkött per år, jämfört med cirka 19 kilo nötkött.
Allt detta kommer inte från inhemska svin utan närmare tjugo procent av köttet importeras från främst Tyskland, samt Danmark, Polen och Nederländerna. Också det här är ett irritationsmoment för SLC, som anser att man inom offentliga upphandlingar också borde ställa samma krav på alla produkter som lagen ställer på inhemska producenter.
– Det är skenheligt att skärpa kraven för inhemsk produktion och samtidigt använda skattepengar på att stöda matproduktion som inte uppfyller samma standard gällande exempelvis djurvälfärd, säger Nylund.
Häckar medför problem
I Finland finns i dagsläget cirka 1 340 gårdar som idkar svinproduktion, merparten av dem kring de två största slakterierna: Atlas i Österbotten och Forssa som betjänar Egentliga Finland och Satakunta. Antalet gårdar har minskat med tio procent från i fjol och ungefär två tredjedelar färre än vid Finlands inträde i EU år 1995, men samtidigt har storleken på gårdarna vuxit och produktionsmängderna ligger i dag på ungefär 190 miljoner kilo per år.
Svinbranschen har ändå dragits med olika kriser, bland annat som en följd av Ukrainakonflikten och Rysslandssanktionerna, men också för att producentpriserna är låga och investeringskostnaderna höga.
De ekonomiska faktorerna och branschens hårda realiteter har fått teoretisk förståelse av djurskyddsorganisationerna, men från den sidan för man ändå främst fram produktionsdjurens förhållanden. När djurskyddslagen revideras anser djurskyddsorganisationerna därför att Finland ska följa Sveriges exempel och förbjuda grisningshäckarna.
Problemen som hänför sig till grisningsboxar och -häckar är bland annat att de är trånga och orsakar en rad dokumenterade problem hos suggorna.
– Suggor har ett inbyggt behov att bygga bo innan grisningen och när de inte kan göra det i grisningshäckarna blir de frustrerade. Det syns bland annat i stressrelaterat beteende, sämre mjölkproduktion och sämre förmåga att sköta avkomman. Grisningen i häck tar i regel en och en halv timme längre vilket ökar risken för att grisar dör av syrebrist eller inte är livsdugliga då de föds, säger Anna Valros, professor i husdjursvälfärd vid Helsingfors universitet.
Svinhård konkurrens
Producenternas argument för grisningshäckar är bland annat att de minskar risken för att grisarna kläms ihjäl men Valros för fram att det finns studier som visar att totaldödligheten är på samma nivå på gårdar utan grisningsboxar, och på dem växer grisarna också bättre. Sett ur djurens välfärds synvinkel finns det alltså enligt henne ingenting som motiverar att grishäckarna ska finnas kvar.
Däremot förstår hon att producenternas ekonomiska realiteter i dag inte tål påbud som orsakar massiva investerings- och ombyggnadsbehov.
– Det är svårt för dem att konkurrera med resten av världen i köttproduktionen. Svinproduktionen befinner sig i en sådan ekonomisk kris att det knappast finns rum för förbättringar i djurhållningen. Frågar man en köttkonsument om suggan ska hållas i häck svarar säkert alla nej. Men frågar man hur mycket mer någon är beredd att betala är svaret kanske inte så säkert längre.
Det är meningen att den reviderade djurskyddslagen ska träda i kraft i år.