Analys: Slut på semestern för Soini
Det ska spelas Finlandiahymnen i morgon och det ska sjungas Den blomstertid under söndagsandakten när Sannfinländarna samlas till partikongress i Åbo. Partiet fyller 20 år, och ska det firas så ska det.
Ingenting ska få förstöra festen. För säkerhets skull har man ställt in ett planerat torgmöte. Samma dag ordnas en demonstration för mångkultur i Åbo. Partisekreteraren Riikka Slunga-Poutsalo betecknar demonstrationen som en provokation mot Sannfinländarna (Yle 4.8) vars partidagsdelegater ska ”skyddas från de dåliga stämningar” som demonstrationen medför.
Så här odlar Sannfinländarna offermentalitet när de råkar på defensiven. Partikansliet säger att man utsatts för en medial klappjakt efter att riksdagsledamoten Olli Immonen lade ut ett foto på Facebook där han poserade med nynazister. Stackars Immonen har sagt att han inte visste i vilket sällskap han befann sig och att han inte känner Finska motståndsrörelsen väl nog för att ta avstånd från den.
Uppståndelsen eskalerade (till klappjakt?) när samme Immonen manade till kamp mot mångkultur på Facebook. Demonstrationen i Helsingfors i juli och lördagens dito i Åbo är fredliga svar på det. Men enligt partikansliets logik är demonstrationerna ägnade att provocera Sannfinländarna.
Att vågsvallet inte lagt sig i medierna beror på att Finska motståndsrörelsens våldsaktion i Jyväskylä kom innan Sannfinländarna hade brytt sig om att utreda Immonens eventuella koppling till nynazisterna.
Det är förstås inte utrikesminister Timo Soinis fel att Immonen och nynazister skapar rubriker under hans korta semester, men som partiledare förväntas man träda fram och kommentera när det stormar. Det gör inte Soini, men så är det ju inte heller läge för någon av hans klatschiga oneliners som brukar landa i rubrikerna. Hellre ligger han lågt och låter partikansliet skylla på massmedier och demonstranter som gör livet surt av pur missunnsamhet.
Partikansliets allt i allo Matti Putkonen gormar i ett av sina svavelosande pressmeddelanden över att medierna med hatretorik försökte sabotera Sannfinländarnas framgång i valrörelsen (inom andra partier anser man att medierna lät Soini komma undan för lätt), och då det inte lyckades försöker medierna fälla partiet ur regeringen.
Putkonen förundrar sig också varför det inte är nog att partiet meddelat att fallet Immonen tas upp i riksdagsgruppen. Han hänvisar till rättsstatens princip att höra den anklagade först, och vid behov döma sedan. Inget fel på principen, men varför avvakta till september? Ville partiet signalera att fallet Immonen tas på allvar hade man kallat in riksdagsgruppen bums.
Att Timo Soini och Olli Immonen sagt sig ta avstånd från våld är välkomna markeringar. Men så länge partiet inte bryr sig om att utreda om det finns en koppling mellan Immonen och nynazisterna förblir det medialt intressant.
Riksdagsledamoten Tom Packalén klandrade partibrodern Immonen i ett öppet brev (27.7) och sade att hans retorik påminde om Anders Behring Breiviks. Packalén och Veli-Matti Saarakkala var beredda att överväga att utesluta Immonen ur riksdagsgruppen. Enligt Packalén brådskade det redan i juli att ta upp frågan.
Statsvetarprofessorn Kimmo Grönlund har sagt att Immonen borde uteslutas ur riksdagsgruppen – annars ser det ut som om gruppen stöder hans åsikter. Svenska riksdagsgruppens ordförande Anna-Maja Henriksson kritiserar Soini för att spela tid i Immonenfallet. Hon påpekar att Soini under semestern hann med en intervju om sitt hästintresse fastän han inte hann ge besked om han fördömer Immonens hat- och krigföringsretorik mot mångkultur.
Soinis semester tar slut till partidagen. Han kan välja att ta tjuren vid hornen och förtydliga partiets inställning till mångkultur. Det är han skyldig den majoritet av sannfinländare som inte hyser rasistiska sympatier.
Samtidigt vore det en risk. Hur reagerar då den inte så obetydliga minoritet som stöttar Immonen? Hit hör Jussi Halla-aho som ska framföra en hälsning från EU-parlamentet till partidagen och hit hör Finsk Ungdoms ordförande Sebastian Tynkkynen som utmanar minister Hanna Mäntylä på posten som andra vice ordförande.
Soini kan också välja att inte röra om i soppan, att skjuta problemet framför sig. Det har han gjort förut. Soinis dilemma är att han är för beroende av Halla-aho–Immonenfalangen för att sätta den på plats. Låter han bli kan Immonen fortsätta med att, som Packalén säger, ”skada Sannfinländarnas anseende”. Putkonen säger att partiet inte kan spricka, och att ”det inte finns ett annat lika samstämmigt gäng på partikartan”. Partidagen kan ge färska besked om det.
Timo Soini har efter 18 år vid rodret lotsat in sin egenhändigt byggda skuta i rikspolitikens maktcentrum. Han är på toppen av sin karriär, och hans utmanare i ordförandekampen Raimo Rauhala, som enligt Putkonen ”dök upp ur buskarna i somras” är för okänd för att tas på allvar.
Timo Soini vill säkert ägna partidagen åt att hylla Sannfinländarnas framgångar i regeringsförhandlingarna, och göra klart för de mest kritiska i partiet att framgångarna var ansenliga, att partiet fick till en utmärkt kompromiss. Då kan man inte bråka om Immonen. Det kunde förstöra festen också fastän man uteslutit omvärlden.