"Vi måste lära oss hantera näthot"
Tidigare framfördes osakliga kommentarer och hot anonymt på nätet. Men i dag har tröskeln för att framföra samma åsikter med eget namn och bild blivit allt lägre, säger medieexperter.
– Under det senaste året har språkbruket i de sociala medierna hårdnat. Osmakliga kommentarer och hot som tidigare uttrycktes anonymt häver man i dag ur sig öppet med namn och bild. Det här är en förändring som förvånar mig, säger Risto Uimonen, ordförande vid Opinionsnämnden för massmedier.
Det här gäller också den före detta riksdagsledamoten James Hirvisaari, som efter att ha uteslutits ur Sannfinländarna anslöt sig till Förändring 2011.
Saatanan valehtelijat, teidät pitäisi laittaa kaikki seinää vasten ja ampua kuoliaiksi. Ette edes ymmärrä hävetä ja katua.
— James Hirvisaari (@jameshirvisaari) 5 augusti 2015
På onsdagen kritiserade han på Twitter mediernas hantering av Immonens främlingsfientliga uttalande och ansåg att alla journalister borde skjutas till döds. På torsdagen använde han frekvent ordet "neger" i sina tweets och talade om ärmmärkning och våldtäkt mot dem som entusiastiskt förespråkar tolerans. När SPT–FNB ringer upp för att be Hirvisaari förklara sin tweet räcker det med att presentera sig som journalist för att samtalet ska vara avslutat.
– Jag ger inga intervjuer och det här samtalet slutar nu, säger Hirvisaari och lägger på luren.
På de etablerade mediernas diskussionsforum har tonen blivit mycket bättre, men i de sociala medierna är språkbruket ofta ociviliserat, säger Risto Uimonen, och konstaterar att Hirvisaari rör sig på gränsen för vad som kan klassas som olagligt språkbruk. Opinionsnämnden för massmedier befattar sig ändå inte med skriverier i de sociala medierna utan tar endast ställning till språkbruket i de medier som frivilligt deltar i självregleringssystemet som nämnden erbjuder, vilket innefattar så gott som alla Finlands etablerade medier.
– Men det borde utfärdas etiska regler som också omfattar de sociala medierna. Problemet är att det inte finns någon gemensam instans som kunde utfärda sådana, kontrollera att de följs och binda enskilda nätanvändare till dem. Ett sätt kunde vara att de som erbjuder nättjänsterna sinsemellan kommer överens om regler, säger Uimonen.
Medieforskaren Anu Koivunen tog en skärmdump av Hirvisaaristweet i onsdags. Hans utspel blåser än en gång liv i diskussionen om hur man ska reagera på motsvarande hot – tiga och vägra ge provokatören uppmärksamhet eller klart och tydligt fördöma?
– Jag förstår dem som tycker att han bara är ute efter uppmärksamhet och egentligen inte menar vad han säger, men man kan inte utgå från att hot inte är allvarliga då de framförs i offentligheten. Jag tycker att man bör påpeka att hot är helt oacceptabelt, säger Koivunen.
Hon tycker överlag att det är viktigt att allt fler öppet går ut och berättar om hot de utsatts för på internet.
– I Finland har vi varit ganska handfallna när det förekommit näthot. Hur tar man till exempel hand om forskare som råkar ut för sådant här, så att de inte drar sig för att publicera kritiska resultat? Det är en fråga för alla yrkeskårer och arbetsplatser som är utsatta att ta ställning till.
Utmaning för media
Det ökande antalet osmakliga och rasistiska åsikter i de sociala medierna är en utmaning också för medierna. När medierna fördömer och analyserar rasistiska påhopp leder det ofta bara till att den utpekade gruppen skyldiga blir stärkta i sin samhörighet, visar en undersökning som Niko Hatakka vid centret för riksdagsforskning vid Åbo universitet gjort.
– När en grupp beskylls för rasism förstärker det ofta den interna samhörigheten inom gruppen samtidigt som fiendebilden mellan oss och dem förstärks, säger Hatakka, som också noterat Hirvisaaristweet.
Medierna befinner sig därför i ett svårt mellanläge, säger han.
– Främlingsfientliga uttalanden måste lyftas upp och analyseras, men samtidigt gör man de invandrarfientliga och högerextrema grupperna en tjänst genom att lyfta upp deras fråga på agendan och ge deras åsikter synlighet och publicitet.