Retorisk poesi i maktens högkvarter
Han har kallats talskrivarnas Mozart, och Barack Obamas tankeläsare. Trots att USA:s presidents hyllade tidigare talskrivare Jon Favreau flyttat till Kalifornien för att skriva tv-manus har han fortfarande ett finger i politiken.
Chicago den 4 november 2008: På Barack Obamas valvaka blir stämningen allt högre. Det mesta tyder på att han är på väg att bli USA:s nästa president. I ett hörn sitter 27-årige Jon Favreau och filar på vad som troligen ska bli ett segertal. Samtidigt har kampanjen fått höra talas om Ann Nixon Cooper i Georgia som röstat på Obama – 106 år gammal.
– Hon föddes i en tid då hon inte kunde rösta av två skäl; hon var svart och kvinna. Hon hade varit lärare, uppfostrat barn, arbetat frivilligt i kyrkan och upplevt medborgarrättsrörelsen. Vi bestämde oss för att ha med henne i talet och jag ringde upp för att fråga om det var okej, berättar Favreau.
I sorlet hörde han knappt Nixon Coopers spröda stämma. Men han uppfattade att hon frågade om talet skulle visas på tv och i sådana fall på vilken kanal.
– Jag sade "alla kanaler". Hon dröjde lite, så svarade hon: "Jag är så stolt över honom, jag är så stolt över oss" och brast ut i gråt. Mina tårar rann också – och samtidigt stod det klart att Obama vunnit. Alla jublade men jag kröp in under skrivbordet för att få några minuter till med Ann Nixon Cooper.
Budskap före slagord
Alla tal som Favreau skrev under sina åtta år tillsammans med Barack Obama kom inte till under lika dramatiska omständigheter. Men för skribenten, som alltid satt budskap och starka historier före slagord, är Nixon Cooper ett bra exempel på hur man kan berätta om att förändring faktiskt kan ske – och sker.
- Barack Obamas tidigare talskrivare Jon Favreau arbetar nu som manusförfattare i Los Angeles. Men ibland hjälper han högt uppsatta ledare i näringslivet och civilsamhället att skriva tal. Här är hans fem regler:
- Historien är viktigare än orden. Sloganer som ”Yes we can” (Ja, det kan vi) och ”Hope and change” (Hopp och förändring) till trots så betyder det inget om man inte har ett budskap eller en berättelse.
- Håll det kort och enkelt. Långa tal är enklare att skriva än korta, men det är också de som först försjunker i glömska. Sikta på max 20 minuter. Begränsa det du säger i stället för att försöka få med allt. Använd aldrig branschspecifika förkortningar eller uttryck.
- Inkludera alltid tänkbara motargument. Detta är särskilt viktigt i politiska tal, där en viktig del ofta är att övertyga publiken och bemöta motståndarens argument.
- Empati är viktigt. Det räcker inte med att känna dem man talar för, man måste kunna tänka sig in i deras världsperspektiv och språkbruk.
- Inspiration är nyckeln till att kunna övertyga. Och den bästa inspirationen är starka berättelser, som den om 106-åriga väljaren Ann Nixon Cooper som under sin livstid såg kvinnlig rösträtt, medborgarrörelsen och till slut en svart president.
Delade passioner
Massachusettsfödde Jon Favreau var bara 22 år gammal och volontär i John Kerrys presidentkampanj när han skickades till Barack Obama för att föreslå ändringar i det tal som Obama skulle hålla på Demokraternas konvent 2004 – så att det inte blev för likt Kerrys. Några månader senare rekryterades han som talskrivare till dåvarande senator Obama. De två kom att dela passioner för samhället, formuleringskonst och baseboll.
När Barack Obama tillträdde som president 2009 blev Favreau chef för talskrivarna, den näst yngste i Vita huset genom tiderna. Många av presidentens starka tal – som det om rasfrågan i Amerika och Obamas installationstal – har Favreau haft stor del i. Men i vårt samtal är han noga med att poängtera att det är han som lärt sig av Obama, inte tvärtom, och han svarar blixtsnabbt på frågan om vad han saknar från Washington DC.
– Presidenten. Vi pratar ibland men inte så ofta eftersom han är just president ... Men jag messar med mina kompisar som jobbar kvar, vi skojar och jag lyssnar på deras problem.
Han har också viss kontakt med personer som jobbar för demokraten Hillary Clinton.
I Vita huset var Jon Favreau känd för att jobba sena nätter och äta hämtmat. Han var informell, det hände att han drog sig undan till ett fik på stan och satt där och skrev. Ibland hade Obama få invändningar till hans utkast, ibland tog han fram sitt gula skrivblock och började om helt – men alltid vänligt och respektfullt, enligt Favreau. Talskrivaren berättar hur han på nära håll sett Obama välja bort det enkla, som att nöja sig med några mindre sjukförsäkringsinitiativ i stället för det omtvistade Obamacare, till förmån för det han anser är rätt.
Vad skulle du fokusera på om du skrev ett tal till nationen i dag?
– Hur vi får till höga löner, innovationer och utbildning så att bra jobb stannar i Amerika. Den frågan är brännande.
Favreau lämnade Vita huset 2013 för att bland annat skriva drama för film och tv. I januari såg han för första gången Obamas tal till nationen på tv.
– Jag var ensam med min hundvalp i mitt hus ... Jag saknade att vara där just den kvällen, men inte månaden innan då jag hade jobbat hela nätterna och haft konstant sömnbrist. Jag har bytt spänning mot frid.