Analys: Tiden rinner ut för Fennovoima

Det såg så bra ut för Fennovoima i december i fjol. Fortum skulle gå in och köpa 15 procent av kraftbolaget och med det skulle det inhemska ägandet vara tryggat. Visserligen behövdes ett avtal som gav Fortum majoritetsandelen av ett ryskt vattenkraftsbolag före det, men det avtalet fanns det gott om tid att förhandla fram.

Med ett dygn kvar för att trygga ett inhemskt ägande på 60 procent hopar sig molnen. Fortum har i skrivande stund inte lyckats komma överens med säljarna av vattenkraften, Rosatom och Gazprom, om villkoren för att få köpa majoriteten av vattenkraftsbolaget.

När intentionsavtalet om affären slöts var det lätt att se motiven bakom det. Gammal vattenkraft är en åtråvärd energikälla, både för att den är billig och för att den inte har några utsläpp. Därför vill Fortum gärna ha de karelska vattenkraftverken. Under sommaren uppges även andra, bland annat ett kinesiskt bolag, ha visat intresse för samma vattenkraft.

Rosatom som bygger mycket på hemmaplan i Ryssland behöver ett västligt referenskraftverk för att försöka öppna marknaderna utanför hemlandet och länder i tredje världen. Dessutom skulle projektet sitta fint mitt bland alla sanktioner mot Ryssland och rysk ekonomi. För Rosatom är Fennovoimas kärnkraftverk viktigt.
Såpass viktigt att näringsminister Olli Rehn (C) vid sitt besök i Moskva för ett par veckor sedan enligt uppgift blev uppläxad efter noter för att staten som majoritetsägare inte ser till att Fortum går in i Fennovoima.

Intern maktkamp

Det politiska spelet är alltså intensivt. Men både Rehn och statsminister Juha Sipilä (C) har varit väldigt tydliga med att Fennovoima ska ha ett inhemskt ägande på 60 procent när statsrådet behandlar bolagets ansökan om att få börja bygga vid sitt första möte efter semestrarna. Det mötet är i morgon torsdag klockan ett.

Obekräftade rykten gör gällande att Fortum skulle nå ett avtal med de ryska säljarna av vattenkraft före det, eftersom pressen är hård. Men då gäller det att minnas att Fennovoimas ursprungliga tid för ordna med 60 procent inhemskt eller EU-ägande gick ut i slutet av juni. Man lyckades då bara köpa sig några veckor extra tid genom att presentera den kroatiska delägare Näringsministeriet underkände.

I det här fallet räcker det inte med att Fortum och Rosatom har gemensamma intressen, den karelska vattenkraften har dessutom gasjätten Gazprom som delägare. Och Gazproms vilja att sälja bygger på kommersiella intressen, politiken spelar mindre roll. Utom den ryska inrikespolitiken. Envisa röster viskar att affären för Fortums del håller på att stupa på en intern rysk kraftmätning mellan två energijättar.

Nationell egendom

Ryssland började privatisera sin energisektor för några år sedan. I den vevan köpte Fortum ett energibolag som verkar i Ural och de västra delarna av Sibirien. Bolaget, numera OAO Fortum, producerar el och värme i första hand med naturgas som energikälla.

De energibolag Ryssland sålt till utländska aktörer har främst varit kol- eller naturgasföretag. Kärnkraften är fortfarande i nationella händer och principen har varit att också det mesta av vattenkraften ska förbli rysk.

Vad som sker mellan de ryska energijättarna är svårt för utomstående att veta, men någon lätt sits är det inte för Fortum. Speciellt som man från ledande ryskt håll låter förstå att staten borde tvinga in Fortum i Fennovoima oberoende av den ryska affären.

Politik i Finland är inte detsamma som politik i Ryssland. Fortum är ett börsbolag och våra politiker varken kan eller ska påverka de affärer kraftbolaget gör. Det politikerna däremot både kan och ska göra är att tala om vilka villkor som gäller för verksamheten. Det är precis det de gjort genom att uppge att torsdagen är absolut bakre gräns för Fennovoima då det gäller att presentera ett tillräckligt inhemskt ägande.

En möjlighet är fortfarande att de stora ägarna i Fennovoima med Outokumpu i spetsen utökar sina andelar i sista minuten och sedan säljer dem till Fortum. Då tar de i alla fall risken att Fortums ryska affär inte blir av och att de tvingas sitta kvar med andelarna och tvingas utöka sin finansiering av projektet i Pyhäjoki.
Fortum har från början angett vilka villkor som gäller.

Det luktade lite utpressning, men det gick snett. Att alla de miljoner som redan investerats i Fennovoima och i Pyhäjoki skulle gå förlorade känns hur som helst osannolikt.