Israels religiösa höger allt radikalare
Fredagens mordbrand mot en palestinsk familj på Västbanken sammanföll med tioårsminnet av utrymningen av bosättare på Gazaremsan. Det är ingen slump, hävdar en israelisk sociolog. Han ser utrymningen som inledning till en våldsam radikalisering av den religiösa högern.
En ett och ett halvt år gammal palestinsk pojke brändes till döds och tre av hans familjemedlemmar skadades allvarligt när deras hem på norra Västbanken utsattes för en mordbrand natten till fredag.
Attacken utfördes enligt vittnen av israeliska bosättare från en närliggande bosättning. Misstanken att judiska terrorister ligger bakom attacken stärks av det faktum att attentatsmännen sprayat religiösa hebreiska slagord på den utbrända byggnaden.
– Detta extrema våld stöds inte av den nationalreligiösa allmänheten, men den våldsamma retoriken – mot "vänstern", mot "eliten", mot medierna, mot domstolarna, mot palestinierna – har skapat en atmosfär där allt är möjligt.
– Jag är rädd att något ännu mer extremt måste hända. Kanske inte ett nytt statsministermord. Kanske en domare i högsta domstolen mördas, en ledande journalist – flera har utsatts för mordhot … Kanske det behövs för att vi ska vakna upp, säger sociologen Yair Sheleg.
Jag möter Sheleq på Israel Democracy Institute där han arbetar.
Det är dagen innan en ultraortodox man knivskär sex deltagare under Jerusalems pridefestival. Två dagar före gårdagens mordbrand som dödar en 18 månaders baby.
Det är samma dag som israeliska säkerhetsstyrkor, polis och militär, möts av våldsamma kravaller och stenkastning, när de på högsta domstolens order demolerar två tomma byggnader i utkanten av bosättningen Bet El, som byggts på mark ägd av palestinier.
Det är också tio år efter att Israels armé och polis utrymmer bosättarna på Gazaremsan.
Gemensam nämnare
Det finns enligt Sheleg ett klart samband mellan dessa händelser.
– Utrymningen av Gaza var en vattendelare för de nationalreligiösa bosättarna, som fram till dess såg sig som sionismens avantgarde. De utgör kärnan i officerskåren, i olika frivilligorganisationer. De var de nya pionjärerna. Jordens salt.
– De såg utrymningen av Gaza som ett svek. Och mer än så, som ett försök av den sekulära "eliten" att krossa den religiösa sionismen och med den drömmen om Storisrael.
Fram till dess såg många religiösa sionister staten Israel som något heligt i sig, ett resultat av Guds nåd.
– Nu slutade de att inkludera staten i sina böner. Under flera år vägrade ungdomarna att låta sig rekryteras till officerskåren. Statsapparaten med dess domstolar, akademier, medier, människorättsorganisationer sågs av många som en sekulär vänsterkonspiration. Många vände också ryggen åt bosättarnas egna organisationer, som samarbetade med statsmakten.
För att stoppa utrymningen av Gaza, försökte bosättarna att knyta band till, att krama, den israeliska allmänheten. "Vi har kärlek. Med kärlek skall vi segra", var en slogan.
– Men, det fungerade inte. 21 samhällen utplånades, 8 500 människor förlorade sina hem. Reaktionen blev våldsam, säger Sheleg.
Det mest påtagliga var den våldsamma retoriken. Inget mer "kramande".
Föder våld
När byggnaderna i Bet El demolerades på order från högsta domstolen – en aktion sockrad med löften om hundratals nya bostäder i bosättningar på Västbanken och i östra Jerusalem – svarade den nationalreligiösa justitieministern Ayelet Shaked med planer på att minska domstolens inflytande. En av hennes partikamrater krävde att armén i stället skulle använda sina bulldozrar för att demolera högsta domstolen.
– Dum retorik från en parlamentsledamot. Men den uttrycker vad många tänker och känner, och vad den extrema falangen inom bosättarrörelsen omsätter i praktisk handling.
Sheleg ser en rak linje mellan evakueringen av Gaza, den våldsamma retoriken, de våldsamma konfrontationerna med myndigheterna och fredsrörelsen och det ökade våldet mot palestinier.
– Det är en atmosfär som föder våld. Attackerna ökar i antal och allvar. Från nedmejade olivträd till attacker mot moskéer, kyrkor och kloster; från hotfulla graffiti till mordbränder …
De mest extrema, våldsamma bosättarna utgör enligt Sheleg en liten grupp. Kanske några hundra.
– Men de delar sin verklighetsbild med en stor grupp, som känner att staten, medierna, akademikerna, en självutnämnd elit står i vägen för nationens intressen. Och det behövs ingen stor grupp för att omsätta retoriken i handling. Som vi vet, räcker det med en person för att mörda en premiärminister …