En moské med plats för sång och dans
Finlands enda moské finns i Träskända och är över sjuttio år gammal. I dag ligger bönemattorna utbredda över golvet, men under årens lopp har muslimerna i trakten samlats till både bröllop, sång- kvällar och bakningsdagar i lokalen.
– Nej nej, inte behöver ni ta av er skorna! säger Feride Nisametdin, och inviger oss genast i den avslappnade stämning som verkar råda i de muslimska tatarernas moské i Träskända.
Fastemånaden har precis avslutats, och under ramadan ordnades kvällsbön i lokalen varje kväll. Under årets övriga dagar är moskén en plats för allt från namngivningsfester och skolundervisning till folkdans, middagar och minnesstunder.
– Moskén har någon gång kallats världens nordligaste, och under ramadan märks det hur långt norrut vi ligger, säger hon.
Hon syftar på att ramadan kan vara extra tuff för nordiska muslimer i och med att fastemånaden infaller över midsommaren. Under ramadan måste muslimer avhålla sig från att äta och dricka mellan soluppgång och solnedgång, och under de nordiska sommarnätterna ger det inte muslimerna mycket spelrum.
Tron går i arv
Nisametdins föräldrar evakuerades från Viborg och själv är hon född och uppvuxen i Träskända. Tillsammans med systern Fazile och hennes make Samil Nasretdin är hon en av eldsjälarna som håller i gång verksamheten i tatarernas moské. Hon har två barn och tre barnbarn som alla är mer eller mindre aktiva inom församlingen.
– Vår församling är lite inåtvänd, vi tatarer är inga fanatiker utan har försökt anpassa oss till det finländska samhället och aldrig gjort något väsen av oss. Eftersom vi inte sticker ut med vår klädsel har det varit ganska lätt, säger hon.
Hennes barn och senare barnbarn har alltid haft leksällskap av finska barn och umgåtts i den finskspråkiga ungdomskretsen.
– Det är absolut inget illa med det, så länge som de respekterar sitt arv. Om man vet vem man är så blir man inte heller sårad om någon ifrågasätter en, säger Nisametdin.
Själv har hon aldrig upplevt fördomar mot sin tro, vare sig i skolan eller som vuxen. Inte heller moskén har någonsin utsatts för vandalism.
– När jag gick i skolan på femtiotalet var det inga lärare och vänner som ifrågasatte varför jag inte åt köttsoppan som serverades i skolan eller varför min bror beställde en hotdog utan korv under klassresan till Helsingfors. Finländare är mycket accepterande, säger hon.
"En moské ökar förståelsen"
I moskén hänger arabiska utdrag ur Koranen inramade på väggarna och längst fram i rummet finns en enkel predikstol klädd med en matta. I huset finns också ett rum där barnen får Koranundervisning och ett kök där kvinnorna brukar samlas för storbak inför församlingens tekvällar. Nisametdin pekar på en lucka i taket, den leder upp till moskéns minaret.
– Men den har aldrig använts för böneutrop, det får man inte i Finland. Men under högtider brukar vi tända en lykta i tornet.
Muslimförbundet i Finland planerar nu att bygga Finlands första stora moské i Helsingfors, något som Nisametdin tror skulle tillföra mycket positivt. Det skulle bidra till att öka förståelsen både mellan olika muslimska grupper i Finland och mellan muslimer och icke-muslimer, tror hon.
– Nationalitet borde inte spela någon roll, muslim som muslim, men faktum är att de olika muslimska grupperna i Finland alla har olika traditioner och kulturer och är stolta över sitt språk och sina rötter. I en stormoské i Helsingfors skulle muslimer av olika nationaliteter samlas, vilket skulle vidga våra vyer och ge oss möjlighet att lära av varandra.
I dag är Helsingfors den enda huvudstaden i EU som saknar en egen moské, trots att det bor kring 30 000 muslimer i huvudstadsregionen. För invandrare som kommer till Finland skulle det betyda mycket att det finns en plats som känns bekant från hemlandet, säger Nisametdin.
– Det skulle vara som en fristad för dem. Och tänk hur fantastiskt det skulle vara med en fredagsbön som samlar så mycket folk som den i Helsingfors skulle göra!
Majoriteten av partierna i Helsingforsfullmäktige stöder bygget, som beräknas kosta omkring hundra miljoner euro och skulle finansieras av internationella källor. I samband med moskén ska det byggas ett muslimskt kulturcentrum på en yta i storlek med fyra fotbollsplaner.
– I världen, också den muslimska, finns mycket stridigheter. Som grupper får vi därför inte isolera oss för mycket från varandra. Allt som kan förebygga förståelse och fred är goda initiativ, säger Nisametdin, som också gärna välkomnar besökare till moskén i Träskända.
– Här kommer förbipasserande ofta och knackar på dörren när de ser att någon är i huset.