"Kulturbranschen är en talkovärld för de flesta"
Det intima samspelet mellan kultur och politik fascinerar författaren och journalisten Philip Teir. Festivalen Helsinki Lit 2016 är redan under arbete och Teirs andra roman ska bli klar nästa år. Nu firar han skrivsommar och barfotaliv i Jakobstad.
Visst. Svaret kan te sig givet om man frågar om en person känner sig lycklig den första dagen av sommarlovet. Philip Teir kontrar med om frågan är en del av intervjun, sedan svarar han ja.
– Att få skriva, läsa, bada bastu och simma är en ganska optimal sommar för mig.
Ett år har gått sedan Teir lämnade posten som kulturchef på Hufvudstadsbladet. Under det senaste året har han fått se debutromanen Vinterkriget (2013) utveckla vingar och flyga ut i världen, påbörjat en ny roman, frilansat för Dagens Nyheter och byggt upp en ny litteraturfestival i Helsingfors.
I juni lyftes Teir fram i det prestigefulla forumet för litteratur, World Literature Today, och fick handleda nordiska debutanter på anrika folkhögskolan Biskops Arnö i Sverige.
När jag ber honom beskriva sin position som författare blir han obekväm.
– Jag har svårt med det. Mycket bygger på egna initiativ och egen entusiasm. (Karl Ove) Knausgård uttrycker det väl i del två av sin romansvit när han säger att äregirighet kan vara ett hinder för skrivande. Karriären känns avlägsen när man sitter där och försöker skriva.
"Frilansande frigör energi"
Enligt Teir har kulturbranschen ett kulturellt kapital, men är en talkovärld för de flesta. Som enskild näringsidkare är han bekant med fenomen som bristande ekonomisk och social trygghet. I år har han ett arbetsstipendium, men oron gnager inför nästa år.
– Bakom Helsinki Lit står en ideell förening, men vi lyckades betala ett hyggligt arvode också till oss organisatörer. Jag märker att yngre författare har bokföringen i skick och försöker få skälig lön. Det är en förändring från den gråzon många författare tidigare levde i.
Vårens debatt om vad arbete är och vad som är meningsfullt engagerar Teir, som märker att frilansandet blir vanligare.
– I grunden handlar det om att det är billigare för arbetsgivare att köpa tjänster eftersom de slipper sociala avgifter. Men frilansandet frigör också energi och kan i bästa fall betyda mindre meningslöst rutinarbete. Rent fackligt finns det ändå mycket att göra om vi ska bli ett frilanssamhälle.
Att få jobba innehållsdrivet med Helsinki Lit var befriande efter flera års aktivt krisarbete och formstyrt tänkande inom mediebranschen.
I Ny Tid (6-7) kritiserar Ylva Larsdotter det upphaussade intresset med att det visst förts högkvalitativa författarsamtal också innan festivalen. Teir svarar att kvaliteten inte avgörs av om evenemanget är kommersiellt eller okommersiellt.
– Men jag tror att miljön och att placera många författare på samma plats, ge samtalen en konstnärlig ledning och låta dem spela mot varandra sinsemellan skapar dynamik.
Inspirerad av festivaler i Warszawa och Lillehammer vill Teir utveckla uppläsningen till nästa år.
– Det är spännande hur musik påverkar en text och det kunde man gärna experimentera lite med.
"Debattintresset ökar"
Teir svarar "mycket" när jag frågar vad han lämnar bakom sig i Helsingfors och vad han söker i Jakobstad.
– Jag lämnar e-post och administrativt jobb och gör plats för skrivande. Jag lämnar en trång lägenhet mitt i stan och kommer ut i naturen och småstadsverkligheten. Kontrasterna i världen blir påtagliga i mindre städer.
Enligt Teir ökar intresset för samtal och debatt. Också oppositionen verkar piggare än under de senaste fyra åren – kanske som en följd av den nya politiken.
Vi återkommer ett par gånger till frågan vem Philip Teir vill träffa. Han stannar för den brittiska författaren Tessa Hadley.
– Fast egentligen vill jag svara Alexander Stubb. Jag är nyfiken på varför han sålt sina ideal. Han hade profilerat sig som en värdeliberal politiker. Det satt tydligen inte långt inne när han nu står bakom ett konservativt regeringsprogram som skär ner i biståndet och slår fast att Finland redan är jämställt. Jag förstår inte heller språkbruket bakom åtstramningspolitiken, att det "kommer att göra ont". Vad är det för konstig högersadism? Men att Alexander Stubb och Juha Sipilä gick emot Sannfinländarna i EU-flyktingfrågan var i alla fall positivt.