Allt färre finsklärare i Sverige
Intresset för att lära sig finska växer bland unga sverigefinnar. Men trots förändringar i skollagen som ska underlätta för eleven går språkundervisningen en oviss framtid till mötes. Detta eftersom lärarna som kan undervisa i finska minskar drastiskt.
Dennis Barvsten kliar sig irriterat på huvudet. De soliga dagarna i Almedalen har lämnat sina spår.
– Det var så varmt att jag brände mig. Men sedan fick jag låna en kippa av judarna, tur att det finns ett gott samarbete mellan minoriteterna, säger han och skrattar.
Barvsten är representant för Sverigefinska ungdomsförbundet i Ung Minoritet, ett treårigt projekt finansierat av Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällsfrågor (MUCF) som arbetar för att skapa ett forum för ungdomar som hör till Sveriges fem nationella minoritetsgrupper: sverigefinnar, judar, romer, samer och tornedalingar.
Under Almedalsveckan hade Ung Minoritet ett tält där de informerade om de olika minoriteternas situation.
– Väldigt få känner till vilka de nationella minoriteterna är. Några nämner kanske samerna. Oss sverigefinnar kallar de nästan alltid för finlandssvenskar, säger Barvsten.
- Personer med finskt modersmål bosatta i Sverige, antingen som infödda eller som invandrare från Finland och vilka oavsett medborgarskap identifierar sig med detn sverigefinska etniska minoriteten.
- Hur stor gruppen är framgår inte av befolkningsstatistiken, men en vanlig uppskattning är mellan 300 000 och 500 000. Av dessa beräknar man att 200 000–250 000 kan finska.
- Sverigefinnarna är en av Sveriges fem erkända minoriteter. De övriga är judar, romer, samer och tornedalingar.
- Förvaltningsområdet för finska innefattar i dag 59 kommuner i Sverige. I dessa regioner har man rätt att ta kontakt med myndigheter muntligen och skriftligen på minoritetsspråket. Som förälder har man rätt att begära barnomsorgen helt eller delvis på minoritetsspråket. Inom äldreomsorgen ska det finnas personal som talar minoritetsspråket.
- Bor man i en kommun utanför förvaltningsområdet har man rätt till barn- och äldreomsorg på minoritetsspråket om det finns tillgång till personal med kompetens inom minoritetsspråket.
Statistiken stämmer med Barvstens erfarenhet. Enligt en ny rapport från Institutet för språk och folkminnen kan en tredjedel av svenskarna inte räkna upp en enda av minoriteterna. Och den information som finns tillgänglig på internet håller inte alltid kvaliteten.
– När man kollar in lärarpresentationer på Youtube som berör sverigefinnar kan man ibland inte undgå att sorgset skratta. Det fanns till exempel en video där det berättades att alla sverigefinnar är svedjefinnar som håller på med skogsbruk.
Sverigefinska ungdomsförbundet arbetar aktivt för att stärka ungas språkliga rättigheter till finska. De har bland annat tagit fram ett språkpaket där föräldrar ges metoder för hur de ska lära ut språket till sina barn. Paketet består av en cd-skiva med finska barnsånger, en dvd med finska filmer, tips på olika lekar samt intervjuer med sverigefinska föräldrar som berättar om sina erfarenheter.
– En del landsting har köpt in vårt paket till sina mödravårdscentraler, där de sedan delar ut det till familjer som talar finska. Det har fungerat väldigt bra.
Rädsla för att tala finska
Många barn till finska invandrare har inte lärt sig någon finska. Det beror delvis på att myndigheter tidvis rekommenderat föräldrarna att tala svenska med sina barn för att de skulle assimileras i samhället – men också för att föräldrarna inte ville att barnen skulle genomlida samma utanförskap som de själva gjort.
– Min mamma har berättat att främlingar kunde komma fram på gatan och skälla ut henne för att hon talade finska med oss. Och det är riktigt allvarligt att staten än i dag aldrig bett om ursäkt för sättet som myndigheter tidigare skrämde upp föräldrar, säger Barvsten.
Från och med första juli gäller två stora ändringar i den svenska skollagen som berör modersmålsundervisningen i nationella minoritetsspråk i grundskolan. En elev som tillhör en nationell minoritet har nu rätt att få modersmålsundervisning även om elevens vårdnadshavare inte har språket som modersmål, vilket tidigare krävdes. Samtidigt har kravet om att eleven måste ha grundläggande kunskaper i minoritetsspråket för att få undervisning tagits bort.
– Det här är en stor seger som vi länge kämpat för. Men problemet är att många kommuner och skolor inte går ut med information om lagändringen, så de som berörs av reformen får inte kännedom om den. Det kan även hända att informationen inte ens når fram till skolorna, och att de därför kommer fortsätta neka folk en rättighet som staten är skyldig dem, säger Barvsten.
Akut lärarbrist
Men även om lagändringen är ett steg åt rätt håll löser den inte det mest akuta problemet: lärarbristen. En stor del av dem som undervisar i finska är efterkrigsbarn som redan börjat gå i pension.
– Det här är ett jättestort problem som vi länge varit medvetna om. Efter lagändringen behövs det dessutom lärare som både kan lära ut finska som nybörjarspråk och finska för dem redan kan grunderna, säger Leena Huss, professor i finska vid Uppsala universitet.
Enligt Huss är den yngre generationens intresse för att lära sig finska mycket större än hon hade kunnat föreställa sig när hon själv flyttade till Sverige på 1970-talet. Men stödet från skolan räcker inte till för att eleven ska kunna utveckla ett bredare ordförråd.
– I hemmet lär man sig främst att tala ledigt talspråk, men skriftspråket blir lidande när eleven inte får öva upp det i skolan. Finansieringen är dessutom så bristfällig att man endast kan utbilda lärare i finska, och inte lärare som kan undervisa i andra ämnen på finska.
Projekttiden för Ung Minoritet går ut i slutet av oktober, men det finns hopp om att Kulturdepartementet ska ta över finansieringen. Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kunke (MP) har tidigare varit generaldirektör för MUCF och Dennis Barvsten säger att hon förstår deras situation.
– Unga är en väldigt osynlig grupp i minoritetsarbetet. Det är extremt viktigt att det finns forum för att stärka oss i vår identitet.