Nyfikna ögon kan orsaka fara
Vid olycksplatser syns ofta nyfikna åskådare med kameror i högsta hugg. Det händer att allt annat får vänta tills bilderna är tagna.
Enligt både räddningsverket och polisen orsakar fotograferande åskådare fara både för sig själv och för andra. Dessutom är det omoraliskt att fotografer patienter på olycksplatser. Polisinspektör Marko Savolainen vid polisstyrelsen är orolig över utvecklingen.
– Folk kallar aktivt på hjälp men på senaste tiden verkar det som om folk inte hjälper mera efter att de ringt till nödcentralen. Ofta gräver förbipasserande fram telefonen och börjar ta bilder på det som sker, också på offren i olyckan, säger Savolainen.
Även då polisen griper personer står åskådare gärna och fotograferar händelserna. Enligt Savolainen är det inte ett problem att poliserna fotograferas. Problemet är att den misstänkta inte borde fotograferas vid gripandet.
– Polisens yrke och verksamhet är offentligt så det måste tåla dagsljus. Det som inte är offentligt är brottsmisstankar mot privatpersoner och därför ska ingen behöva bli filmad medan man blir arresterad.
Farligt vid trafikolyckor
Också vid Trafikskyddet är man orolig över trenden. Tapio Heiskanen vid Trafikskyddet i Åbo är bekymrad över patienterna på olycksplatser, men också över räddningspersonalen och deras arbetssäkerhet.
– Jag är speciellt oroad för räddningsarbetarna vid trafikolyckor där passerande bilar ofta håller en alltför hög hastighet och till och med i vissa fall filmar samtidigt som de kör. Man ska komma ihåg att då man kör bil är det förbjudet att använda telefon och andra apparater som till exempel kamera, säger Heiskanen.
Enligt Savolainen går även resurser till spillo om personalen vid en olycksplats hela tiden måste sjasa bort en massa nyfikna åskådare. Det är räddningspersonalen tvungna att göra om åskådarna blir för påträngsna. I lagen garanteras skydd för det privata även för personer som inte längre kan ta hand om sig själva. Då är det räddningspersonalens uppgift att sköta det.
– Man ska följa goda seder och bruk. Var och en kan ju fundera om de själv skulle vilja bli filmade eller hur de skulle reagera om en släkting skulle bli fotograferad på en olycksplats.
Patientens skydd viktigast
Taisto Hakala, som är kommunikationschef vid Helsingfors räddningsverk, har också lagt märke till att det allt oftare verkar vara viktigare för förbipasserande att få en bra bild än att hjälpa den nödsatta.
– I staden känns det som att det är en större tröskel att gå fram och hjälpa. Kanske det beror på att det personliga utrymmet är mindre än hos folk på landsbygden. Potential för att problemet kommer att växa finns eftersom alla barn och ungdomar nu har en kamera med sig hela tiden och de används mer och mer, säger han.
Hakala nämner också att till exempel vissa tidningar uppmuntrar folk till att ta bilder från olycksplatser och erbjuder en ersättning om bilden får publiceras tidningen. Enligt Hakalas uppskattning använder sig medierna i Finland ändå mindre av läsarbilder från olycksplatser än vad man gör på andra håll i Europa.
Hakala understryker att om polisen eller räddningsverket förbjuder fotografering vid en olycka är det oftast för att skydda patienterna.
– Vi är vana att jobba i en stadsmiljö där det finns mycket människor. Om någon till exempel får hjärtstopp i en spårvagn så sätter vi i gång hjärtat där på spårvagnens golv. Men om patientens privata skydd är hotat måste vi enligt lagen ingripa.
Det enda sättet att åtgärda problemet är enligt Hakala genom att upprätthålla diskussionen. Enligt honom är det också viktigt att barn får höra både i skolan och i hemmet hur en smarttelefon ska användas i olika situationer.
– Jag tycker ändå räddningsverket ska hålla bollen hos sig själv och försöka ge frågan mer synlighet, speciellt då det uppdagas fall där fotografering har förbjudits. Någon lagändring tycker jag inte vi behöver.
Hjälpa eller dokumentera? Enligt räddningsverket har åskådare till olyckor orsakat farliga situationer då de koncentrerar sig på att filma olycksoffer i stället för att ingripa.