Mixus ledarskap är lika med noll
På planen kunde Mixu, då ännu Mika-Matti, ta ut sin frustration på en motspelare. Som tränare gäller andra premisser och allt oftare står han rätt handfallen vid sidlinjen och försöker instruera spelare som med facit på hand verkar ha slagit dövörat till.
Som tränare gäller andra premisser och allt oftare står han rätt handfallen vid sidlinjen och försöker instruera spelare som med facit på hand verkar ha slagit dövörat till.
För trots alla vackra ord behöver du knappast vara en psykolog i världsklass för att inse att Paatelainens deviser inte riktigt når fram.
Efter den fjärde raka kvalförlusten grävde Paatelainen ner sig i skyttegravarna, skällde ut en journalist som inte ens kom med några särskilt vågade analyser, skyllde på det mesta och avslutade med att säga att hans spelare helt enkelt inte håller klassen.
Ungefär som att Jussi Pesonen skulle säga att pappret hans företag producerar är dåligt men att massorna i patriotisk anda borde köpa arken från dem ändå.
Den devisen funkar inte. 20 000 pers kom till Olympiastadion på lördagen och lämnade den rivningsfärdiga borgen med ett långskott av Roman Eremenko och en tunnel av Kari Arkivuo på näthinnan. Lite karikerat var det vad Finland hade att komma med i offensiv väg.
Att offentligt racka ner på sina spelare håller inte. Paatelainen har rätt i att landslaget saknar spetskvalitet men det här är trots allt frågan om lirare som tjänar sitt levebröd genom att spela fotboll. Vi har en man som valts till ryska ligans bästa spelare, en målvakt som rankas som den bästa i Danmark, en färsk polsk mästare, en mittback som precis skrivit på för Sampdoria, en pålitlig slitvarg som spelat i åratal i en stor roll i serie A, en pudelklok mittfältare från det danska mästarlaget och du har ett lag folket faktiskt har rätt att kräva mera av.
En av Paatelainens och alla andra tränares viktigaste uppgifter är att ingjuta ett mod, en aura av oslagbarhet, en övertro på det egna kunnandet. Du ska helt enkelt på den här nivån få tro att laget som ett kollektiv är bättre än de i verkligheten är. Paatelainen gjorde själv en fin och lång karriär tack vare en hundraprocentig inställning. Vår nuvarande landslagstränare kom längre än talangen egentligen hade möjliggjort, just tack vare inställningen. Märkligt att den inställningen verkar ha försvunnit under alla flygningar över Nordsjön i business class.
För det är svårt att se vad Paatelainen tror sig kunna vinna på att upprepade gånger säga att "vi saknar klass", "våra spelare är inte ens nära europeisk toppnivå" eller att "vi helt enkelt är för dåliga". Landslag i dagens läge handlar om att skapa en stark känsla, en identitet och en trygghet inom kollektivet. Paatelainen har misslyckats i mycket men på inget område har det gått mera snett än just då det gäller självförtroende och identitet.
Julgranen har som bekant barrat i tamburen en längre tid men ett dysfunktionellt spelsystem döljer egentligen bara en del större brister som Paatelainens ledarskap har. Har du en lön de flesta medborgare bara kan drömma om och du vårdar ett landslag som trots alla betyder väldigt mycket för väldigt många ska du fasen i mig inte offentligt förkunna att dina spelare inte håller klassen. Vad är det för ledarskap? Absolut inget alls om någon frågar mig.