Regeringen vill ge polisen mer makt
Om några år kan det vara polisen som beslutar om böter för rattfylleri och andra lindriga brott. Frågan är vad reformen betyder för individens rättstrygghet och om den faktiskt skulle spara 40 miljoner av statens pengar.
HELSINGFORS Tanken att förenkla straffprocessen i entydiga fall som rattfylleri är god, säger förra justitieministern Anna-Maja Henriksson (SFP). Hon är ändå kritisk till de siffror regeringen tagit fram: åtgärderna ska årligen flytta över 30 000 fall från de hårt belastade tingsrätterna till polisen.
– Jag förstår ärligt talat inte hur de har räknat att man år 2019 skulle kunna skära 40 miljoner euro från Justitieministeriets budget, det är en otroligt stor summa, säger Henriksson.
Vad reformen skulle betyda för människors rättstrygghet är också oklart.
– Det är ganska osannolikt att polisen i baksätet på polisbilen ska kunna hantera misshandelsmål, bedrägerier, stölder och så vidare.
Regeringen planerar att polisen från år 2018 skulle få besluta om böter för brott där maximistraffet är två års fängelse. I dag finns den möjligheten för brott med maximistraffet 6 månader, annars bestäms fallen hos tingsrätten (se fakta).
Tiina Astola som är kanslichef på Justitieministeriet understryker att tanken med reformen inte är att polisen ska få besluta om fängelsestraff, utan endast böter. Astola är den högsta tjänstemannen på ministeriet men vet inte var regeringen fått sina siffror ifrån.
– De pengar det talas om, 40 miljoner, det är någonting jag inte känner igen. Det är orealistiskt, säger Astola.
30 000 klara fall
Riksdagsledamot Reijo Hongisto (Sannf) ledde arbetsgruppen som utarbetade förslaget som en del av regeringsprogrammet. Han är själv polis till yrket och har upplevt att det skulle förenkla processen betydligt om polisen fick skriva ut böter för till exempel rattfylleri genast på händelseplatsen.
– Meningen är att vi tar bort sådana fall från domstolarna som lika bra kan skötas någon annanstans. Den misstänkta har alltid rätten att överklaga och få en domstolsbehandling.
Hongisto säger att det främst är entydiga rattfyllerifall förändringen skulle gälla. Rattfyllerifallen var 18 000 år 2013. Då infinner sig frågan om det i regeringens siffra på 30 000 fall ingår också mer komplicerade brott som stöld, bedrägeri, förskingring och misshandel.
– Vi utgår ifrån att det endast gäller för riktigt klara fall. Vi får inte ge medborgarna en sådan uppfattning att deras rättstrygghet äventyras.
Att reformen skulle spara 40 miljoner av statens pengar varje år är en siffra som tjänstemännen på Justitieministeriet och Inrikesministeriet tagit fram, säger Hongisto.
Tiina Astola som är kanslichef på Justitieministeriet tror inte att reformen kan spara så mycket pengar.
– Det är hennes tolkning, jag tar inte ställning till det. Tiden får utvisa om det här träder i kraft och om det ger besparingar, säger Hongisto.
Sparar inte tid
Åsikterna om vad polisens ökade befogenheter skulle innebära för individens rättstrygghet går isär. Anna-Maja Henriksson hör till kritikerna, tidigare riksdagsledamoten och ordföranden för grundlagsutskottet Kimmo Sasi (Saml) till förespråkarna.
– Det är en bra tanke, det försnabbar processerna. Rättstryggheten ökar eftersom man får ett beslut snabbt, säger Sasi.
Martti Majanen som är professor emeritus i straffrätt säger att det handlar om en balansgång där individens rättstrygghet måste säkras. Samtidigt finns det skäl att se till att tingsrätterna inte förbrukar för mycket tid på behandlingen av småfall.
– Allvarliga brott ska vi hålla i händerna på domstolsväsendet. Men det finns ett behov av att luckra upp systemet.
En som helt konkret skulle påverkas av reformen är Nina Immonen, domare vid Helsingfors tingsrätt. Hon välkomnar förändringarna även om de inte skulle innebära en stor tidsbesparing i hennes arbete. Till exempel rattfyllerifallen är visserligen många men de kan ofta behandlas snabbt.
– En del bulkmål skulle falla bort men merparten av våra resurser går till stora och komplicerade mål, säger Immonen.