Lagmansgården vägrar deppa
Landets enda skolhem som ger svenskspråkig service har flera svåra ekonomiska år bakom sig. Beläggningen fluktuerar och kommunerna tvekar in i det sista med att placera omhändertagna ungdomar på skolhem.
Pedersöre Nu på försommaren sprudlar byn Östensö i Österbotten av lantlig idyll. Grönskande hagar där hästar, kor och får sprider ett harmoniskt lugn, rödgula vimplar vajar över röda stugor med vita knutar och en försommarsol glittrar i vattnet. Det enda dystra molnet som hänger över Lagmansgården är ett nedläggningshot från en statlig utredningsgrupp.
– Det har hängt över oss en tid nu, men vi har inte låtit det störa vårt arbete. Här spirar en positiv livsglädje, intygar Tanja Sabel, kurator på Lagmansgården.
Hon är fortfarande upprymd efter ett kamratstödsevenemang, där tidigare elever besökte skolhemmet och umgicks med de ungdomar som nu är placerade där.
– Det föds direkt ett förtroende mellan dem. Vi måste jobba länge för att vinna samma förtroende. Det är viktigt att de får träffa förebilder som har liknande erfarenheter och som efter sin tid här lyckats skapa normala liv, med arbete och familj.
Wasa Teaters ensemble gav i samma veva sin femtionde och sista föreställning av Hamlet sade det vackrare, en pjäs som bygger på diskussioner och dramaövningar mellan tidigare elever på Lagmansgården och Wasa Teaters skådespelare.
– Det har varit ett otroligt fint samarbete, som hjälpt våra elever att uttrycka sina tankar.
Svårt att budgetera
Under vårterminen var Lagmansgårdens samtliga femton platser fyllda. Kommuner i hela Svenskfinland, från Karleby i norr till Helsingfors i söder, skickar hit omhändertagna ungdomar för skolgång och vård. Också Åland finns representerat.
Nu när sommarlovet inleds skrivs en handfull elever ut och ersätts inte nödvändigtvis med nya genast när höstterminen börjar.
– I augusti har vi ofta en tredjedel av platserna lediga, men de brukar fyllas under läsåret. Det är svårt att planera ekonomin, när elevantalet fluktuerar medan kostnaderna är desamma, säger Carl-Johan Strömberg, direktör på Lagmansgården.
Fjolårets förlust landade på 325 000 euro och flera av de övriga fem statliga skolhemmen hade motsvarande budgetunderskott. En delförklaring är att lagen har ändrats och tillåter kommunerna att sätta in öppna stödåtgärder i stället för att placera omhändertagna ungdomar på skolhem.
Flyttas till Nummela?
En arbetsgrupp håller för närvarande på med en utredning om hur den statliga skolhemsverksamheten ska ta sig ur den ekonomiska knipan. Enligt vissa spekulationer läggs ett eller två skolhem ner. Det har talats om att Lagmansgårdens verksamhet skulle övertas av ett annat statligt skolhem, Vuorela skolhem i Nummela. Andra har förespråkat en modell där skolhemstjänster på svenska köps av privata aktörer.
– Vi som jobbar här anser att den svenskspråkiga servicen är väl värd att bevara och vi har välfungerande strukturer här. Det skulle knappast bli billigare att bygga upp en ny svenskspråkig verksamhet någon annanstans. Och de privata aktörerna som finns på svenska skickar nu hit ungdomar som de inte själva klarar av att vårda, säger Strömberg.
Han har 15 års erfarenhet av att leda skolhemmet och har under den tiden kunnat konstatera att en stor förändring till det sämre har skett vad beträffar elevernas hälsa.
– Framför allt har de mentala problemen ökat. Skolproblemen är ofta ett symptom på att det finns annat i bakgrunden.
Han är medveten om att det är den krassa ekonomin som styr de politiska besluten.
– Visst kommer det att bli en hård kamp, men vi ger inte upp landets enda svenskspråkiga skolhem så lätt, säger Carl-Johan Strömberg.