Nya språkmodeller ett måste för storkommuner
Staten borde möjliggöra regionala försök med olika förvaltningsmodeller då kommuner förhandlar om kommunsammanslagningar. Det föreslår Jan-Erik Enestam och Marcus Henricson i Magmas utredning "Ett språk eller två – Förvaltningsmodeller för tvåspråkiga kommuner."
Jan-Erik Enestam och Marcus Henricson lyfter upp fyra modeller för hur tvåspråkiga kommuners verksamhet kunde betjäna invånare bättre.
– Det primära med modellerna är inte att trygga service på svenska utan förverkligandet av närdemokrati, säger Enestam.
Möjligheten till regionala försök skulle vara viktig då planerade storkommuners förvaltning anpassas till lokala förhållanden, anser utredarna.
– Det finns stora skillnader i verksamhetsförutsättningarna och språkförhållandena, säger Henricson.
Behovet av nya modeller är uppenbart, menar utredarna, delvis på grund av demokratiunderskottet som uppstår i nya storkommuner då beslut fattas av ett enda fullmäktige.
- 1. Sektorvisa nämnder eller sektioner på språklig grund, sådana som nu krävs för undervisningsväsendet i tvåspråkiga kommuner, kunde också finnas för andra delar av kommunal service.
- 2. Kommuner med en liten språklig minoritet kunde ha en språklig matrisorganisation. Finskspråkiga och svenskspråkiga serviceprocesser skulle ledas av biträdande kommundirektörer, oberoende av kommunorganisationens förvaltningsgränser.
- 3. Folkvalda närfullmäktige skulle ansvara självständigt för viktiga delar av närservicen inom en tvåspråkig storkommun, i exempelvis i ett område där språkförhållandena är helt annorlunda än i den övriga kommunen.
- 4. En regional valfrihetsmodell, där medborgare kunde välja fritt mellan olika serviceproducenter. Sverige har tillämpat modellen inom social- och hälsovården sedan 2009.
Enestam och Henricson uppmanar Svenska Finlands folkting att ta initiativ till ett projekt där juridisk expertis analyserar rättsläget i fråga om tvåspråkiga kommuners förvaltningsmodeller. Utredarna önskar också att tvåspråkiga kommuner som inte har skilda bildningsnämnder eller fullmäktigeutskott för bildningsväsendet på finska och svenska borde överväga att införa sådana efter kommunalvalet 2017.
Olika språkkrav
Utredningen presenterades i Helsingfors i går. På plats var också representanter för olika kommuner och intresseorganisationer, bland dem folktingssekreteraren Markus Österlund. Han är skeptisk till hur närfullmäktige går ihop med medborgarnas rätt till service på samma villkor.
– Ju mer vi delegerar desto svårare blir det att utkräva ansvar. Det ska gå att experimentera med olika modeller men inte med grundläggande rättigheter.
Enestam och Henricson medger att modellen måste granskas ur ett grundlagsperspektiv. I deras upplägg skulle service som lyder under ett närfullmäktige ha samma språkliga status: kraven på språkkunskaper för personalen kunde alltså variera i olika delar av en tvåspråkig kommun.
– Det är ohemult att kräva fullständiga kunskaper i svenska i vissa delar av en stor fusionerad kommun, säger Enestam.
Kommunförbundets svenska direktör Kristina Wikberg välkomnar utredningen. Hon anser att ledarskapet i kommunerna inte kan vara det samma som förr.
– Jag tror att den nya regeringen kommer att tillåta fler experiment än tidigare.