Oppositionen rasar över sparmålen
Upprörda oppositionsledare gick hårt ut mot regeringens åtstramningspolitik när riksdagen började debattera Juha Sipiläs regeringsprogram.
Statsminister Juha Sipilä (C) försvarar nedskärningarna i regeringsprogrammet och säger att Finland redan skulle vara i utmärkt form om stimulans var rätt medicin, så mycket som vi levat på krita.
– När man inte reformerar på flera år ställs man inför nedskärningar, säger han i sitt första tal i riksdagen i egenskap av statsminister, meddelandet om regeringsprogrammet.
Det blir av nöden ett försvarstal, för regeringen kan på förekommen anledning inte dela ut karameller. Dess främsta ambition är att öka sysselsättningen. Med en trög export och eftersläntrande konkurrenskraft krävs strukturella reformer, allt från en vårdreform till färre kommunala förpliktelser och en avreglering av normer.
Sipilä säger att nedskärningarna på 4 miljarder euro drabbar alla.
– Utom de rika, ropas det från plenisalens vänsterflank.
Enligt en utredning från Riksdagens informationstjänst (Vihreä Lanka 1.6) gynnas de med de lägsta inkomsterna minst av regeringens skattereformer. De rikare (utom den allra rikaste tiondelen) gynnas mest. Finansministeriet har räknat ut att de förvärvsarbetande är den enda samhällsgruppen som vinner på regeringens politik. Pensionärer, sjuka och arbetslösa förlorar, vilket oppositionen påpekar högljutt.
Sipilä får kritik för upplägget för det samhällsfördrag som han uppmanar arbetsmarknadsparterna att förhandla fram. Om det inte lyckas, uteblir villkorade skattelindringar på 1 miljard samtidigt som ytterligare sparåtgärder för 1,5 miljarder verkställs.
– Det är varken ett hot eller en utpressning utan öppenhet, säger Sipilä vilket föranleder ett ramaskri.
"Sluta med utpressningen"
SDP-basen Antti Rinne säger att samhällsfördragets upplägg inte har något att göra med avtalsuppgörelser:
– Den borgerliga regeringen har övergivit samarbete och konsensus på arbetsmarknaden.
Enligt Rinne är SDP ändå berett att stötta regeringen i arbetsmarknadsfrågor, "såvitt ni slutar med utpressningen". Rinne varnar också för att regeringsprogrammet hotar klyva samhället allt djupare.
Statsministern får i tur och ordning lyssna till alla fem oppositionspartiers kritik av jättenedskärningarna i utbildningen.
– Jag förstår inte riktigt hur ni köper en vårdreform på tre miljarder men inte en utbildningsreform, säger Sipilä.
De gröna påtalar att allt inte är pengar, att regeringen glömmer människan. Enligt partiordförande Ville Niinistö har Finland för första gången en regering som medvetet vill krympa samhällets ansvar för individen, och som med vett och vilja skär i "mjuka" värderingar som miljöskydd, solidaritet, jämställdhet och bistånd.
– Finland blundar för världens fattigaste människors nöd, säger Ville Niinistö.
– Det här regeringsprogrammet gör mer ont för vissa än för andra. Mest drabbas sjuka och pensionärer, säger Päivi Räsänen (KD).
Attack mot Soini
Paavo Arhinmäki (VF) går hårt ut mot hela regeringen för nedskärningarna på 600 miljoner i utbildningen som alla lovade lämna orörd. Han kritiserar explicit undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen (Saml) för en "kappvändning". Arhinmäki drämmer ändå till hårdast mot Sannfinländarna för hur Timo Soini sagt sitt parti värna om den lilla människan, som nu drabbas allra hårdast.
– Hur täcks ni? domderar Arhinmäki i talarstolen och hela vänsterblocket stämmer in i ett unisont "och visst täcks ni". Det är Soinis gamla oppositionsretorik. Att basunera ut i kör är inte brukligt i plenisalen. Då talman Maria Lohela (Sannf) blundar för övertrampet ber Sipilä ledamöterna att sluta ropa i mun på varandra.
Rätt summa, fel sparmål
SFP anser att regeringsprogrammet bygger på en realistisk lägesanalys, och att besparingarna är i rätt storleksklass, men att de riktas fel. Carl Haglund risar regeringen för nedskärningarna särskilt i utbildningen:
– Grundprincipen är att de vuxna ska betala notan, inte barnen. Därför kan vi inte acceptera så här stora nedskärningar i barnomsorg och undervisning.
Haglund berättar att han två gånger ställt Sipilä frågan om nationalspråksstrategin, men utan att få ett svar - något han är mycket besviken över.
Haglund ifrågasätter Sipiläs "populistiska" beslut att minska på antalet ministrar, och då i synnerhet att slå ihop inrikesministerns och justitieministerns portfölj, den som Jari Lindström (Sannf) nu ska bära.
– Jag är inte säker på om det finns någon i riket som förmår utföra både Lauri Ihalainens och Anna-Maja Henrikssons tidigare jobb samtidigt. Hade inte arbetsministern, under det här regeringsprogrammet, varit förtjänt av en alldeles egen portfölj? frågar Haglund.