"Dags för egna initiativ SFP"
För första gången på rekordlånga 36 år stängdes regeringsdörren i fredags för SFP då nya krafter tog vid. Förra gången partiet hamnade i opposition var omständigheterna radikalt annorlunda: SFP valde då att själv att gå ur regeringen i protest och oppositionstiden blev en ettårig parentes. Den här gången ser det helt annorlunda ut.
Pär Stenbäck som var partiordförande då SFP förra gången gick i opposition år 1978 anser att det inte är lönt att jämföra situationen för snart fyra decennier sedan med nuläget.
– Den gången handlade det om en medveten risktagning för att stärka vår position i nästa regering, vilket också lyckades. Vi kom tillbaka efter 13 månader och fick två tunga ministerposter, undervisnings- och justitieministern. I dag är situationen diametralt motsatt: SFP lämnades utanför inte så mycket på grund av partiets politik utan för att den blivande statsministern vill få ner antalet medverkande partier.
Stenbäck vägrar skriva under att det skulle vara en katastrof att SFP har förpassats i opposition.
– Partiet manövrerades inte ut på grund av ideologiska eller politiska skäl, utan tvingades i opposition trots ett gott valresultat. Under hela 2000-talet uppvisade SFP en nedåtgående trend. Därför känns det ganska bra att SFP den här gången kunde samla nya röster.
Ser du inte en risk för att det kan bli en evig ökenvandring?
– Teoretiskt sett måste man också räkna med den risken, men jag tycker inte att vi har sett den typen av paradigmskifte i finländsk politik. Mycket beror på förstås på hur modellen med tre regeringspartier utvecklas. Frågetecknen är vad som händer med det oskrivna kortet Sannfinländarna och om SDP lyckas göra come back.
Stenbäck tror att Samlingspartiet och Centern är de partier som kan sova lugnast och räkna med att i stort sett hålla ställningarna också framöver.
– Jag har hängt med i svängarna i 45 års tid. Ofta har det i samband med val sagts att "allting kommer att förändras", men aldrig har det gått så. Never!
Han uppskattar att Sannfinländarna i regeringen snabbt kommer att inta ett försonligare förhållningssätt.
– När man tar en plats i regeringen dröjer det inte länge innan kantigheterna slipas ner. Kyllä Siperia opettaa. (Översättning ungefär: livet lär).
Stenbäck hoppas att oppositionsvistelsen blir mellan två och fyra år den här gången.
– Efter tumultet i den förra regeringen finns det inga garantier för att den nya regeringen sitter valperioden ut. Jag säger inte att den nya regeringen är dömd att misslyckas, men det finns en helt ny rörlighet med i bilden som gör att inget kan tas för givet.
Han vill inte ge ett entydigt svar på frågan hur SFP borde bygga upp sin oppositionspolitik:
– SFP har en ung och ny ordförande som ska få sätta sin prägel på partiet och på Svenskfinland. Jag tänker vara försiktig att ge råd i den situationen. Nu är det hans tur att komma ut.
Dragsvik i repris
Till vissa delar beror oppositionspolitiken förstås på hur den nya regeringen resonerar i språkfrågor: är regeringens politik neutral, negativ eller positiv i för hållande till det finlandssvenska.
– Det är möjligt att det dyker upp gamla hotbilder. Karlebyfrågan och Dragsviks vara eller icke-vara kan bli aktuella igen, säger Stenbäck.
Stenbäcks farhågor besannas delvis strax efter intervjun då nyutnämnda försvarsministern Jussi Niinistö (Sannf.) uttalar sig om att Dragsvikbeslutet kan komma att rivas upp.
SFP:s goda valresultat har delvis förklarats med att ordföranden Carl Haglund har gjort bra ifrån sig och fick stor uppmärksamhet som försvarsminister under förändrade säkerhetspolitiska omständigheter. Hur ska han hålla ställningarna som ledare för ett litet oppositionsparti?
– Det är en utmaning. Att komma med egna initiativ är viktigt. Det har vi sett rätt lite av under början av 2000-talet. Ibland tyckte jag att partiet var lite för passivt.
Han säger det inte rakt ut men det ska ändå påpekas att SFP under de år han kritiserar leddes av Jan-Erik Enestam och Stefan Wallin.
– Oppositionstiden ger alla möjligheter att komma fram med nya idéer. Vi kan vara säkra på att idéerna inte kommer att förverkligas av regeringen, men det är viktigt att initiativen tas och att de bygger på egen analys.
Tror du att vårens valresultat och den nya regeringens sammansättning banar väg för blockval där partierna innan valet deklarerar vem de vill regera med?
– Nej, Om det finns någon i SDP eller Samlingspartiet som drömmer om det säger jag bara godnatt. Vakna upp till en mer realistisk tillvaro.
"FSD aggressiva mot oss"
Borde SFP som ett litet parti alliera sig med något av de andra oppositionspartierna för att den vägen säkra sitt inflytande?
– Nej. Om jag får våga mig på en lite vågad jämförelse säger jag: En god älskare ska älska med båda händerna. Det gäller att inte vara ensidig utan ha ett öppet sinne. För SFP finns det skäl att odla relationerna till De gröna. Våra partier har en del gemensamma synpunkter. SDP i sin tur måste få sköta sitt sorgearbete. Många i SFP är oroade över SDP och den finlandssvenska socialdemokratins framtid. Finlands svenska socialdemokrater har ofta varit en naturlig länk till moderpartiet, men tyvärr har krafter inom FSD ibland haft en ganska aggressiv inställning till SFP och till de finlandssvenska institutionerna. Det är sorgligt för det skulle finnas mycket vi kan göra tillsammans.