Hårt spel mot fackförbunden
Professor Göran Djupsund betecknar regeringens rävsax på arbetsmarknadsparterna som hårt, och rentav fult, spel.
Regeringens bud till arbetsmarknadsorganisationerna har redan kallats bland annat rävsax, utpressning och skruvstäd. Vid Åbo Akademi lägger professor Göran Djupsund "sicilianskt erbjudande" till listan.
– Jag är lätt upprörd över det här. Det pekar på att regeringen spelar ett tufft spel där man försöker vrida upp armen på arbetsmarknadsparterna. Det är också intressant att det i offentligheten inte alls framgått vad det är man förväntar sig av parterna. Det enda som det egentligen talats om är förlängningen av arbetstid.
Regeringens bud handlar om att de tre ledarna unisont hotar med en lång rad villkorade sparmål om inte arbetsmarknadsparterna får till stånd ett samhällsfördrag innan slutet av augusti. Om parterna i arbetslivet däremot godkänner regeringens förslag, och åtgärderna är mätbara i mars 2017, så avstår man från den här listan och från de skattehöjningar man beslutat om. Den enda moroten som erbjuds är att ifall fördraget ros i land så är regeringen redo att stödja det med betydande inkomstskattelättnader.
Listan på specifika sparmål är lång och Djupsund noterar att de som drabbas hårdast ifall det inte blir ett samhällsfördrag är pensionärer, barn och arbetslösa (se fakta).
– Det är inte vilka villkor som helst utan politiskt jätteladdade frågor och listan är dessutom fruktansvärt specifik. Situationen försätter arbetsmarknadsparterna i en synnerligen svår situation. Vem vill vara den part som säger att vi torpederade fördraget och okejade de här nedskärningarna?
Även om han förstår att regeringen är ute efter förändringar i arbetslivet så tycker han sättet att idka utpressningsmetod är fult.
– Nu vet vi ju inte heller detaljerat vad staten är ute efter men det har varit iögonfallande att det inte i det här skedet verkar ha satts någon preciserad press på arbetsgivarsidan utan ansvaret ligger på arbetstagarna.
Samtidigt låter Djupsund sig fascineras av regeringstrions tidsdisponering.
– Juha Sipilä förklarade att man inte haft tid att skriva ihop de strategiska sakerna. Men man har nog haft tid att sitta och räkna ut listan över vad som ska skäras ner om inte arbetsmarknadsparterna kommer överens. Det handlar ju inte om uppskattningar utan det handlar om detaljer, som att spara 272 miljoner genom att frysa indexhöjningarna på pensioner.
Från arbetsmarknadsorganisationerna har FFC, Akava och STTK signalerat vilja att försöka förhandla om fördraget. Däremot har man unisont ogillat den ensidiga dikteringspolitiken. Den som uttryckt det starkaste tvivlet kring om det går att uppnå ett fördrag är FFC:s Lauri Lyly. Bland sina knäckfrågor nämner han regeringens planer på att skära i arbetslöshetsskyddet och möjligheten att ta ut alterneringsledighet.
Regeringen lägger senast den 30 juli fram sina förslag till åtgärder för parterna i arbetslivet, där man ger sin syn på hur enhetsarbetskostnaderna ska sänkas med minst 5 procent. Parterna har efter det tid på sig till 21 augusti att godkänna fördraget.
Här skärs det om fördraget strandar
Kommer arbetsmarknadsparterna inte överens om ett samhällsfördrag innan slutet av augusti sparar regeringen på följande punkter:
Ersättning för besök hos privat läkare/tandläkare (60 miljoner euro)
Barnbidrag (120 miljoner)
Studiestöd (25 miljoner)
Vuxenutbildning (70 miljoner)
Indexhöjning av pensioner (272 miljoner)
Arbetslöshetsskydd (120 miljoner)
Slopad alterneringsledighet (40 miljoner)
Slopad semesterintjäning under föräldraledighet (42 miljoner)
Näringsstöden (40 miljoner)
Nationella lantbruksstödet (30 miljoner)
Universitetsfinansiering (separat för Aalto-universitetet) (30 miljoner)
Infraprojekt (50 miljoner)
Stöd till passagerarfartyg (20 miljoner)
Energistödet till industrin (40 miljoner)
Totalt: 959 miljoner