Mobilerna förändrar öknens vrår
Ökenlandskap dominerar i indiska Rajasthan. Vatten är en bristvara och konservativa traditioner kontrollerar kvinnorna, men under de senaste åren har omvärlden öppnats via återanvända Nokiamobiler.
Sharabai Bastaram sitter utanför sin lerhydda i byn Gagari i den indiska delstaten Rajasthan. De äldre männen i familjen sitter på mattor framför en grupp hyddor, medan kvinnorna håller sig i bakgrunden.
Sjalarna täcker stora delar av deras ansikten, men när jag frågar om hon kan visa mer av ansiktet när jag tar bilder skakar hon på huvudet och pekar mot männen. De kan se henne.
Hon har ett av sina tretton barnbarn i famnen. Det är lika många barn som hon själv har gett liv till. I dag fungerar hon som en inofficiell barnmorska och finns till hands om en kvinna i byn ska föda.
– Det är bara i nödfall som någon besöker ett sjukhus, säger hon.
Läkarbesök är också det enda tillfället då en kvinna har rätt att lämna byn och då är det Sharabai som följer med. Hon kan se om ett foster ligger felvänt i magen.
I en av hyddorna finns en handkvarn som mal vete och Sharabai förklarar att det är bra för kvinnan att mala om hon vill att förlossningen ska sättas i gång. Hon gifte sig som 16-åring och nu bor hennes sju söner med familjer i lerhyddorna omkring.
Getter springer bland kojorna och i skuggan sitter Sharabais svärdotter, 18-åriga Rashal Biharam. Hon är gravid i sjätte månaden och kommer att få hjälp av sin svärmor att föda när det väl är dags.
När hennes första son föddes besökte hon inte en läkare en enda gång. Den här gången har hon varit på en kontroll för två månader sedan. Nu rör hon sig mellan sin egen hydda och det skjul där Nanu Surjaram bor med sin man och tvåårige son Mitun.
Utanför hyddan ligger en tom whiskyflaska slängd i sanden. Den vittnar om det omfattande alkoholbruket som ersatt opiumet i regionen. Tidigare var majoriteten av männen opiummissbrukare. I skjulet hänger bröllopsbilder där hon har en röd glittrande sari och hennes man har en vit västerländsk kostym och rosa slips.
Bilderna är gjorda med en dator. Alla kläder de äger hänger där, säger 16-årige Rahul Revatram och pekar på ett rep där några skjortor och bomullstyger hänger.
Kring bröllopsfotografierna hänger fotografier från familjens pilgrimsresa till Haridwar. Det är en hinduisk begravningsritual att sprida askan från avlidna personer i den heliga floden Ganges. Därför åkte familjen dit och spred Nanu Surjarams mammas aska i floden.
Ingen av dem har besökt huvudstaden New Delhi som ligger 300 kilometer bort. Tidningspapper hänger som dekorationer under den enda hyllan i rummet, även om ingen i familjen kan läsa och undertecknar dokument med hjälp av fingeravtryck.
Indiens premiärminister Narendra Modi finns på en av bilderna och jag frågar om Nanu Surjaram vet vem han är. Hon skakar på huvudet som hennes röda sjal döljer.
– Nu vet hon hur han ser ut, säger Rahul som hjälper mig att tolka från marwari till engelska.
I fickan har han en välanvänd enkel Nokiamobil som han lånar av sin mamma. Modellen är säkert tio år gammal och en raritet i Finland.
– Har du Whatsapp eller Facebook, frågar han när vi promenerar över sanddynerna till senapsfälten.
Jag nickar och frågar hur ofta han använder internet, det finns ju knappt el och knappast datorer i öknen. Han ber att få låna min smarttelefon och loggar in på sitt Facebookkonto med hjälp av en långsam 2G-uppkoppling.
– Jag har sett datorer som utlänningar haft med sig och i Jodhpur finns ställen där jag kan använda internet, förklarar han.
Hans föräldrar jobbar för biståndsorganisationen Gravis som verkat i regionen i över 30 år. Hans mamma Radha Revatram kokar te över öppen eld utanför familjens hem.
En kalv är fastbunden vid ett träd och några hundra meter bort ligger skolan där Rahul har gått de senaste tio åren. Det gör att han till skillnad från de flesta av sina grannar pratar engelska.
När jag frågar vad han vill göra när han blir äldre blir han tyst. Jag får därefter veta att han varit förlovad sedan han var barn, men att äktenskapet inte blivit av då organisationen hans föräldrar jobbar för har sagt ifrån. Barnäktenskap är olagligt sedan många år, men sker fortfarande i det dolda.
Dagen innan jag besöker byn har det varit lokalval där den högsta kvinnliga ledaren för området har utsetts. Den sittande familjen har förlorat och har delat ut sprit till sina sympatisörer.
Alla vet att det egentligen är männen till kvinnorna som ställt upp i valet som bestämmer, även om platsen officiellt är vikt för en kvinna.
– Tiderna förändras och människor kommer att förändras, men jag vet inte när det sker, säger Rahul Revatram.
Dagen efter skickar han en vänförfrågan på Facebook, skriver "Hi" och taggar sin vän i en av mina bilder. Därefter frågar han om jag vet någon som kan erbjuda honom ett jobb. Teknologin har blivit global.