Jubel och oro hos burundier på flykt
Uppgifterna om ett kuppförsök i Burundi väcker hopp bland burundiska flyktingar i grannlandet Rwanda. Tiotusentals har flytt hit de senaste veckorna, undan kaoset i hemlandet.
Det har hunnit bli eftermiddag i Bugesera i Rwanda och hettan börjar avta. I FN:s flyktingmottagningscenter spelar barnen fotboll med knyten av mjukplast.
Men något är på gång. Människor har börjat samlas i grupper.
- Vi har hört att militären har tagit makten i Burundi, är det sant? frågar en ung man.
Plötslig flyktingvåg
Allt är fortfarande mycket oklart, men medan den burundiske presidenten Pierre Nkurunziza befinner sig i Tanzania för att diskutera krisen i hemlandet, har general Godefroid Niyombare meddelat att presidenten har befriats från sina arbetsuppgifter.
Lägret bryter ut i jubel. Människor klappar händerna, skrattar och hoppar.
- Gud lever! Nu kan vi återvända hem!
Det är bara några kilometer till gränsen, och sedan mitten på april har minst 25 000 burundier sökt skydd i Rwanda, medan ytterligare 25 000 har sökt sig till Tanzania och Kongo-Kinshasa. Flyktingvågen kom plötsligt, och uppbyggnaden av mottagningscentret här i Bugesera är inte klar.
Stora protester
Det är en märklig plats. Lägret med sina vita presenningar, sjukdom och hunger, ligger på en höjd i ett hav av grönska, med Rumiranzovusjön som ett blekblått sidentyg nedanför. Turister brukar komma hit för att titta på ovanliga fåglar, flodhästar och krokodiler. FN-personalen har fullt upp med att informera nyanlända om att det är livsfarligt att gå ner till stranden för att tvätta.
Den nuvarande krisen i det lilla tiomiljonerslandet Burundi bröt ut den 26 april, när det stod klart att president Nkurunziza planerade att ställa upp för omval, i strid med konstitutionen enligt hans motståndare. Tusentals har demonstrerat på gatorna i huvudstaden Bujumbura, byggt barrikader och kastat sten på polisen. Svaret har varit tårgas och skarpa skott, i ett våld som betecknas som det värsta sedan det etniskt färgade inbördeskriget.
Men människor här i lägret kommer främst från landsbygden, där oberoende medier tidigt ströps av regeringen och kommunikationerna fungerar dåligt. Många uppger att de har flytt trakasserier från regeringspartiet ungdomsförbund Imbonerakure.
FN-chef kastades ut
Femtonårige Claude kom hit kvällen före, från Ngozi.
- Jag vaknade på natten av att de sköt mot människors hus och då sprang jag, berättar han.
Claude pratar tyst. Han följde efter andra som flydde, men vet inte vad som har hänt hans mor, far eller fyra syskon. Han gnuggar envist bort smuts från naglarna.
- Jag känner mig ledsen när jag är här utan mina föräldrar.
Även om det är den senaste utvecklingen som har utlöst en flyktingvåg, har spänningarna i Burundi byggts upp under en längre tid. Redan i mars förra året försökte presidenten ändra grundlagen för att kunna ställa upp för omval, men stoppades då av parlamentet. En månad senare läckte en intern FN-rapport ut.
I dokumentet kallades Imbonerakure en milis, och det rapporterades att uppskattningsvis 100 000 regeringstrogna ungdomar beväpnats, medan statsradion uppmanade dem att göra sig redo.
Efter rapporten slängdes chefen för FN-insatsen ut ur landet.
"De trakasserar alla"
På en plastmatta på marken utanför en av de presenningsförsedda hangarerna där flyktingarna sover, sitter Pélagie med sin sjuka dotter. Hon berättar hur de kom hem till sitt hus i Kirundoprovinsen efter mörkrets inbrott och såg män från Imbonerakure stå där utanför.
- Vi bara sprang. Vi hann inte få med oss någonting. Några var inte snabba nog och togs tillfånga, nu är de försvunna, säger hon.
Flera andra från samma by som Pélagie fyller i berättelsen och berättar att Imborekure i byn fick vapen i början av året.
- De trakasserar alla som inte är med i regeringspartiet och stödjer presidenten, de har listor, säger Pélagie, och berättar att det flöt upp lik i ån därhemma för två månader sedan.
En annan kvinna nämner det särskilda språkbruk som de väpnade ungdomarna har börjat använda.
- De pratar om att de ska tvätta oss. Alla vet vad det betyder.
Orolig för anhöriga
Efter uppgifterna om kuppförsöket ger sig flera ut på bygden för att försöka köpa kredit till sina telefoner. Stämningen är stirrig. Under krisen har militären varit neutral och de flesta har förtroende för armén. Samtidigt vet ingen om kuppen har lyckats, eller hur polisen, Imbonerakure eller regeringstrogna soldater kommer att agera.
38-årige Diomede får ett spänt drag över ansiktet när han pratar om sin familj som är kvar i Burundi.
- Jag är väldigt orolig för dem. Vi får vänta och se, det är fortfarande för tidigt att återvända.