Analys: Bara Sipilä vet svaret
"Bevara oss från kriget, pesten och Miljöministeriet", skrev Kuopio länsstyrelse i sitt utlåtande när Kalevi Sorsas (SDP) första regering år 1973 ville inrätta en miljöförvaltning. Det var tre år efter att Naturskyddsförbundet föreslagit att vi behöver ett separat miljöministerium.
Det dröjde ytterligare tre år, till 1976, innan Sorsaregeringen föreslog att ett miljöministerium skulle inrättas. Jord- och skogsbruksministeriet betecknade förslaget som "egendomligt, osakligt och konstgjort", och föreslog i stället att det självt kunde utvecklas till ett naturresursministerium med miljöfrågorna på sitt bord.
Motsättningarna garanterade att frågan framskred sävligt. Under Sorsas tredje regering 1982 röstade riksdagen ändå för ett självständigt miljöministerium. Frågan klöv både regeringsfronten och oppositionen. Samlingspartiet och vänsterpartierna röstade mest för, Centern och SFP emot. Miljöministeriet grundades hösten 1983. Matti Ahde (SDP) blev Finlands första miljöminister.
Stark SDP-bakgrund
Snart myntades öknamnet "strypningsministeriet". Miljöministeriet beskylldes för att ödelägga glesbygden och utfärda vansinniga skyddsbestämmelser. Under följande miljöminister Kaj Bärlunds (SDP) tid utkämpades för finländska mått större tvister mellan naturskyddsaktivister och skogsbruksintressen.
I och med Finlands EU-inträde skulle Naturaområden utstakas. Miljöministeriet har senare medgett att mycket gick fel i processen. Markägarna upplevde att naturskyddet, via en elit i Helsingfors och Bryssel, körde över lokalbefolkningen som fick sin utkomst från naturen.
Med tanke på Miljöministeriets socialdemokratiska rötter, dess gröna ambitioner och dess hårda förfaringssätt under Naturaprocessen är det inget mirakel att röster med jämna mellanrum höjs för att lägga ner ministeriet eller underställa det Jord- och skogsbruksministeriet.
De rösterna har ofta hörts från Centern eller Sannfinländarna, partier som har sina rötter i Agrarförbundet respektive Landsbygdspartiet, och som i varierande mån förknippar EU och miljöskydd med elitism och förmynderi. Det är också partier som skriver regeringsprogrammet. Med den aktuella regeringsbasen maximeras förutsättningarna för att fusionera bort Miljöministeriet, även om Samlingspartiets ståndpunkt är oklar.
Hur tänker Samlingspartiet?
Före valet sällade sig jordbruksminister Petteri Orpo (Saml) till dem som vill låta Jord- och skogsbruksministeriet sluka Miljöministeriet. Miljöminister Sanni Grahn-Laasonen (Saml) anser tvärtom att det behövs en självständig, oberoende och stark miljöförvaltning. Hon noterar att fusioner till naturresursministerium är ovanliga i Europa, men att sådana har gjorts i Grekland, Ungern och Ryssland.
Grahn-Laasonen anser att det behövs mer konstruktivt samarbete och mindre ställningskrig i miljöfrågorna, och att det inte är en lösning att lägga ner Miljöministeriet.
– Då vet man nog hur det går för miljöskyddet, sade hon kort före valet.
Alla de blivande regeringspartierna säger att mindre byråkrati ska sätta fart på ekonomin. Onödig förvaltning ska bort. Att lägga ned Miljöministeriet sparar ändå inga pengar direkt. Frågan är snarast ideologisk, och det är Juha Sipilä som sitter på svaret.
Sipilä sade flera gånger före valet att han inte utesluter alternativet att inrätta ett naturresursministerium som skulle ha hand om Miljöministeriets, Jord- och skogsbruksministeriets och vissa av Arbets- och näringsministeriets uppgifter, låt vara att han tonade ned frågan i en intervju för HBL.
Rider på gamla motsättningar
Sannfinländarna driver frågan i sitt färska landsbygdspolitiska program. Där sägs att "en smidig förvaltning och mindre byråkrati förutsätter att Jord- och skogsbruksministeriet slås ihop med Miljöministeriet och bildar Mat- och naturresursministeriet".
De som vill lägga ned Miljöministeriet brukar åtminstone påstå att fusionen inte ska avveckla miljöskyddet utan förbättra samarbetet över förvaltningsgränserna. Men inte Timo Soinis sannfinländare – deras landsbygdsprogram rider tvärtom på gamla motsättningar mellan naturresursutvinning och naturskydd: "... det överdimensionerade naturskyddet försvagar skogsbrukets ställning. Organisationer som oskäligt klandrar skogsbruket ska inte finansieras med offentliga medel", heter det.
Och som socker på bottnen: "Djuren ska skyddas från djurskyddarna och naturen från naturskyddarna." Det är Soiniretorik som Kuopio länsstyrelse, om den inte hade lagts ned i någon förvaltningsreform, kunde vara stolt över.